bodiltandlakareitanzania

Mdabulo 2015-5                                                                                                           Mdabulo, torsdag 5/3

Det slutade regna vid midnatt och det kändes lite hoppfullt ändå, när jag skulle köra till jobbet i morse i Mazdan. Vägen verkade ändå ganska torr. Det gick bra, jag behövde bara ha 4-hjulsdrift hög på ett ställe. Jag var nöjd. Fördelen att köra själv är att jag kan stanna när jag vill ta bilder. Idag blev det ett fält med vackra vita liljor.

Väl framme fanns det inget vatten och det var inte Upendos fel, det fanns inget vatten idag! Den dag som både el och vatten finns samtidigt blir jag glad. Jag testade el-boxen igen och det är när sätter i kompressorn som den slår av allt.

Observera, det finns två Upendo( kärlek), en här i huset och en anställd av NGO¨n på Mdabulos sjukhus.

Jag har textat fina skyltar om öppettider och priser och satt upp på dörren och vid ”apoteket”. Kom på sen att det skulle vara bra att sätta upp vid CTC kliniken också. Där är det väldigt mycket folk tisdagar och fredagar. Man kommer för att testa och föra att hämta sina mediciner för nästa månad.

Fyra patienter kom idag, ungdomar, jätterädda. Det gick väldigt bra. En var elev på klostret intill, på syskolan. Jag passade på att säga till fröken som var med att jag vill komma och undervisa. Samma med en elev från gymnasieskolan i byn. Jag bad henne att be rektorn ta kontakt med mig.

Idag funkade internet som ett under! Jag skrev flera mail och jag behövde inte ens stå vid fönstret. Även Facebook och Messenger. Det finns många källor till glädje!

På väg genom klosterskolan var eleverna ute och lekte och dom hoppade twist, som mina barn lekte. Dom var jätteduktiga. Jag stannade och gjorde tummen upp. Dom kom fram till bilen och vi pratade lite, väldigt trevligt. Sen försökte jag köpa telefonvouchers i byn, men dom hade bara för 500/=. Förstår det, men jag gör ju av med minst 1000/= i taget då jag surfar.

Fick som vanligt god lunch. Lärde Upendo att göra Hasselbackspotatis. Tog den dagliga promenaden och gick för att titta på husbyggena hos Leena. Bastun har fått tak och gästhuset höll på att få fönster. Det blir fint. Väl hemma var det låst och jag hade gått ut utan nyckel. Tur igen, att fönsterna inte sitter fast så jag öppnade ett i mitt rum och det var den mest avancerade gymnastiska övningen på länge med tanke på mina två höftoperationer! Det krävde en dusch! En hink varmvatten och en skopa, men jag känner mig ren.

Testbakningen av potatisen blev lyckad, gott.

Leena har med Jani och Laura varit på byresa med Homebased care. Det blev lite äventyrligt och det hemma när det var nästan mörkt. 

Mufindi 2015-8                                                                                                                   Onsdag 4 /3

Leena har specialistmottagning idag. Alla barnen från barnhemmet ska testa sin CD 4.

Jani hjälper en ung man med en axel ur led och lyckas med det. Leena träffar bl a ett barn utan ögon.

Jag har några patienter och har precis låst för att gå hem så kommer det en tjej som har tandvärk.

Internet funkade riktigt bra idag. Än finns det hopp. Jag kommer i på comhem och på TLUG´s mail.

Jag lyckas tom med ett inlägg på bloggen. Provar bara ett. Man ska inte surfa på turen hur länge som helst! Vis av erfarenhet.

Väl hemma går min promenad till en blomma som jag sett – en eldalilja. Jag fotade den och hinner lagom hem så kommer ösregnet.

Libe, som är administratör på NGO kommer hit och går igenom mina papper så att de ska vara ok på immigration. Och så ett arbetskontrakt på 2 år.

Upendo kommer mitt på dan, alldeles utschasad, sen håller hon på till nästan kl 22 med att stryka Leenas kläder. Under tiden får jag min stora tröja klar och den får hennes son Stivu!

Mufindi 2015-6                                                                                                                   Protea House  Lördag 28/2

Det blir en glugg i FB. Kan kommunicera lite och det lättar lite. Annars stickar jag och läser böcker.

Idag är det verkligen en vilodag. Leena kommer för lunch. I eftermiddag ska Jani och Laura koma från Moshi. Han är läkare, som har påbörjat specialiststudier i pediatrik, hon är sjukgymnast med specialinriktning på barn. Det visar sig att Sele vars taxi vi brukar anlita, hans bil går sönder. Jani och Laura är väldigt sena, kommer först vid 19.30. jag har väntat med att äta så jag är superhungrig.

Söndag 1/3

Det regnar hela dan, det blåser. Alla fönster och dörrar är otäta, jag tar kort på dom. Vi kurar och tänder ljus, läser och stickar.

Efter lunch bjuder Leena oss till sitt hus så att vi kan göra en brasa, vi har ingen ved här ( inte heller så att vi kan få duscha varmt). Sen kollar vi film och stickar och har tjocka raggsockor på oss. Jag lär inte ha användning av shortsen jag köpte i Iringa.

Leena säger att det var + 12 inne på morgonen. Tur att jag inte har en termometer, för då hade jag frusit mycket mer!

Mdabulo 2015-5                                                                                                        Fredag  27/2

Det var jättespännande att komma och se vad de hade gjort på kliniken efter mina ritningar. Jag blev så glad – det var så bra! Det gör inget att de vänt diskbänken fel, det kan säkert funka i alla fall. Bänkar är där och ett stort skåp och sedan en arbetsbänk med en lådhurts. Allt snickrat fint efter mina ritningar. Till och med kompressorn går men det kommer ingen tryckluft än. Gastuben för att kunna koka instrumenten i tryckkokaren, är heller inte eller gas”plattan”. Så vi kokar ute på träkolsspisen än.

Jag börjar organisera i skåpet, kollar att sugenheten funkar, packar upp det som jag hade med mig i resväskan, fyllningsmaterial mm. Det här börjar bli riktigt bra.

Leena äter lunch i detta hus varje dag, det är så trevligt med lite snack.

Varje dag efter jobbet går jag en sväng, man får ta det försiktigt det är 1700 möh. Man får ära sig gå långsamt om inte hjärtat ska spräng bröstet, men kondis får jag. Dvs om det inte regnar. Och det gör det nästan varje dag, så det är ju väldigt grönt och fint. Tittar jag på foton så är gräset nästan blått.

Denna efter middag regnar det våldsamt och haglar! Haglet slår ner majsen som precis har börjat sätta frukt. När Heinke åker hem i stormen möter hon barn som bär ngt på tallrikar på huvudet – hagel = is! Hon tog några häftiga bilder. Dessutom är smält hagel en välkänd gammal beprövad bot mot epileptiska anfall. Det har i alla fall inga biverkningar

På kvällen har ”filmtajm” hemma hos Leena, ser en film på dvd. Samtidigt försöker både Heinke och jag koppla upp oss, men glöm det. Mitt hopp står till att det ska kunna funka må till fre uppe på sjukhuset. Inte heller ngn glugg för Fb.

Mufindi 2015-4                                                                                                                   Protea House Torsdag 26/2

Jag packar upp hela torsdagen, går en promenad och är irriterad på internet. Träffar Amari som ställföreträdare för Geoff Knight. Mr.Fox kommer också farande. Det verkar lösa sig på ett bra sätt, det finns en snart sönderkörd Mazda pick-up, som tröskar på och bör klara vägen. Så åker jag med Leena på hennes klinikdagar, så länge hon är här dvs mars ut.

En gammal vän är här! Dr. Heinke Schimanowski, det var länge sen. Det känns som vi känt varann alltid men det har vi inte. Vi träffades tror jag 1999, då hon som nybliven läkare kom till Matema och nyss fyllda 50 år.

Hon och hennes man var missionärer i Ilembula i ca 10 år, han som kyrkoherde och hon son narkossköterska. Hon lärde upp många och lärde ut väldigt mycket på operation. När jag kom till Ilembula så var de inte kvar, men Heinkes ande och lära svävade i högsta grad över operation. Fyra barn växte upp i Ilembula och gick på Svensk/tyska skola i Kidugala och bodde på samma elevhem som svenskarna. Detta har till följd att de talar svenska med olika dialekt, beroende vem deras lekkamrat var. Jag vet för jag har träffat Ruth i Beijing och talar lulemål med henne!

När familjen kom hem till Tyskland började Heinke läsa till läkare i 40 årsåldern. Friedhelm fick ett uppdrag som lärare på ett prästseminarium i Matema 1997 och senare har Heinke följt efter. De har verkligen vigt sitt liv åt detta land.

Nu har hon en Tanzansk projektanställning att lära barnmorskor att  noga undersöka kvinnor och tidigt upptäcka cervikalcancer, för det är så många här som går oupptäckta. Ett viktigt uppdrag.

Och vi är systrar!

Mufindi 2015-3                                                                                                                   Iringa 25/2

Jag traskar iväg till Immigration office.

På vägen går jag in på Toyota bilverkstaden. Leena har sålt sin gamla bil till dom och då pratade vi förra året om jag skulle kunna får hyra den. Dom har gjort i ordning den fint, bla lackat den fint.  Ja det skulle jag kunna få, för 50 USD/dag. Det blev lite mycket tyckte jag, det är ju också plus diesel. Vissa dagar 2-3 varje vecka åker jag ju med Leena till Mdabulo sjukhus. – Jag sa att jag skulle återkomma och traskar  till Immigration.

Där går det mycket bättre, trevlig man kollar alla mina papper. Just nu för  volontärstatus och sedan för att söka ett Resident Permit C för 2 år framåt. Jag får genast det temporära volontärstatus godkänt och mindre än jag trodde. Jag hade läst ngn stans USD 250, men det kostade 200 snabbt och kvickt och med fint kvitto. Sen var han vänlig nog att tala om vad som fattades till det permanenta.

För att få tid att tänka går jag till Neema Craft för lite tomatsoppa och internet. Ringer Leena för råd och bestämmer att jag avstår bilen så länge Leena är kvar, mars ut. Neema Craft är ett ställe som Anglikanska kyrkan ordat så att alla möjliga handikappade får arbete med olika saker och ordentlig lön i stället för att krypa på gatan och tigga. Dom gör fantastiskt hantverk, tyger, korgar. Dom har ett fik med god mat, där de som serverar är döva. Rum för övernattning till hyggligt pris och bra. Uppkoppling.

Hur ska jag nu komma till Mufindi? Tänker ta taxin som vi brukar använda. Det är 13 mil och brukar kosta 165000Tsh, 660:-.

Jag går till för att Toyota för att meddela. Han tycker då att taxin är dyr! Erbjuder att hans chaufför kör mig om jag betalar dieseln. Så blir det och jag betala diesel för 60000, 240:-.

Så kommer jag ”hem” till Mufindi, Protea house.