bodiltandlakareitanzania

23 Lördag kl 8 blir jag hämtad av Miraji himself. Det är longdrive taxi. Vi har en lång dag framför oss, vi hinner prata mycket. Han känner ju förstås Juma, men inte bara som taxichaufför, utan båda är från Tonga. Att åka så här tar mkt längre tid, men priset blir detsamma som att flyga. Det är mycket att se och väldigt många minnen för mig, alla dessa bilresor till Dar under alla år. Vi pratar nästa hela tiden. Det är väldigt mkt poliser ute, man behöver "julpengar". På ett ställe blev han stoppad och polisen sa att han behövde ett bidrag till "Siku kuu"(=helgen) , så hälsade han på mig och jag svarade på lokalspråk. Då förstod han att jag hade förstått, vad han just hade sagt, han avslutade snabbt och gick till nästa bil. På ett ställe, en vägningsstation såg vi en kvinlig polis som fick nåt i handen på det typiska sättet man ger pengar här, man håller fram en knuten hand (om pengarna) och man tar emot och knyter handen om det man tog emot, och i detta fall sen låtsas som ingenting. Vi tittade noga men det var inga papper som hade med vägningen att göra. Resan tog 10,5 timmar, men det var en behaglig resa i AC/bil. Jag fick ett bra rum på fpct , med fungerande AC. Det var +34 på kvällen. Måndag blev en dag på stranden. Hade tänkt att åka söderut, men köerna till färjan började redan i stan. - man bygger nu en bro till söder om hamnen, den börjar här strax bredvid centret. Jag ändrade mig, jag hade hört att vårt gamla favoritställe Bahari beach skulle vara rustat, så jag tänkte - det provar jag. Jättemysigt, inte så många vita, mest tanzanier , tidvattnet på väg in, så angående att bada; ljuvligt, ljummet, stora salta vågor. Jag låg under ett parasoll lyssnade till poddradio - vinter i P1 från förra året. Jag håller också på att försöka få kontakt med en person som Foxey känner, som ska försöka hjälpa oss med den skadade delen till kompressorn. Jag ringer runt lite och sen får jag skicka Juma. Sen blir det en dag på stranden, men först lunch hos familjen Sarungi, vänner sen långt tillbaka 19 år. Det tog 1 1/2 timme genom stadstrafiken! Så roligt att ses igen, vänner till hela familjen, tror tom att Joakim har gjort outplånligt intryck hos Baba Sarungi, för 4 år sen när de var här över jul. Mama och jag träffades första gången 1995 hemma hos Sveriges dåvarande ambassadör, egentligen hans hustru som var min vän sen studietiden i Umeå. Det var dom som bjudit in mig då och dessa båda kvinnor blivit vänner, båda från Ungern. Baba S hade studerat i Ungern. Jag minns att Mama då sa att hon vill inte bli för nära vän för alla utlänningar åkte hem och vänskapen suddades ut. Då sa jag: inte jag! Hennes svar: psst! förståeligt, men jag påminde henne idag. Vi hade en ljuvlig eftermiddag på Yacht club, vattnet ljummet och ytvatten hett som i ett badkar. Det är riktigt ljuvligt, sen hem igen för mer prat innan jag for för att packa mera och slumra lite. Flyget går kl 3 i morgon bitti! Slut för denna resa