bodiltandlakareitanzania

Lördagen blev en speciell upplevelse: Dr. Juliet kom för att hämta mig. Hon ville visa mig lite i Entebbe sa hon innan det var dags att ta sig till flygplatsen, planet skulle gå 18.20.Hon hade sina 4 flickor med sig, 13. 11, 6, 4 år. 11 åringen skulle skjutsas till skolan och hon hade något ärende i stan själv. Vi far runt i stan och hon berättar lite om livet där och om sitt eget liv. På 11-åringens skola får jag hälsa på rektorn och några av 11-åringens skolkamrater. De är väldigt blyga. Så är uppfostran här, man ska vara tyst, sitta still, inte påkalla någon uppmärksamhet alls, stryk får man. Jag berättar lite om barn hos oss och skolgång. Nämner och FN´s barnkonvention, som hon tror att Uganda har ratificerat. Vi åker upp till den katolska katedralen för att hon vill visa mig utsikten.Tyvärr är det disigt och smog så vi ser inte så mkt men det är spännande ändå. Det pågår ett bröllop och det är spännande att se dekorationerna. Det kommer gäster till kyrkan - för sent för jag hörde att löften precis avgivits ( det är högtalare på utsidan av kyrkan). Juliet berättar att för många människor är mottagningen viktigare än själva bröllopet, man vill vara fin och synas! Själv tycker hon själv tvärtom. Hon är djupt troende. när vi var ute och åkte så bad hon för varje resa när startade, precis som jag är van i Afrika. Då vi råkar vara i närheten av barnens mormor, minsta flickan säger det, så åker vi dit. Vi hälsar på i Juliets barndomshem i Kampala, ett efter förhållandena fint hus. Hennes far har varit en hårt arbetande tjänsteman. Nu har han svårt Alzheimer och står vid en stolpe på altanen och bara står, en gång en stilig man säkert. Han kanzu ( lång vit skjorta) och en hatt. När vi ska åka lyfter han på huvudet och ler och vinkar. Modern stolt reslig kvinna 70 år, visar bilder på alla 10 barn som studerat och "blitt nått". Det var ett fint möte. Vi åker vidare mot Entebbe och hon visar mig lite allt möjligt och fortsätter att berätta. Vi svänger in till en restaurang vid vägen och alldeles vid Victoriasjöns strand. Där ligger den nyfångade fisken färsk och man pekar ut den man vill ha och annat till och sedan tillagas det på ca 20 minuter. Fisken är Tilapia, god matfisk. Maten kommer på fat och utan bestick. Alldeles naturligt, det brukar ligga bestick framme så man kan ta om man vill. Däremot är det handfat med jämna mellanrum längs stranden. Vi sitter ute. Detta är ett populärt ställe berättar Juliet, det fläktar från sjön, så det är inga mygg där. Själv åker hon hit ibland med sin man. Han jobbar också på Hälsoministeriet - är ansvarig för licenser för hälsopersonal som vill jobba i landet. Det är en alldeles trevlig eftermiddag, Juliet har verkligen bjudit mig på sin privata tid och delat sitt liv med mig alldeles utan att måsta. Flyget till Addis går bra, fast jag fick ett handskrivet boardingkort. Men i Addis fast det är tre timmar mellan flygen står jag i en 200 meter (hela hallen) lång kö för pass och bagagekontroll- och inget boardingkort till nästa flyg. Sen i 3/4 i kö igen till buss till planet. Bästa var att planet inte var fullt så jag får chansen att ligga i mittsektionen till Stockholm.

Lördag- glömde igår att berätta en sak som hände. Det stod Dental and medical supplies. Jag hade tagit foto på den skylten i söndags. Jag gick in. Det var spännade. Det fanns en massa saker, det jag såg var tandläkarsaker. Till och en behandlingsstol. I fall man nu ska rotfylla så går man och köper sig en fil, det hade dom där. Det kom in en " assistent" ( tandsköterska )för att köpa ett molarband, alltså till tandställning! Hon hade en gipsmodell med sig för att prova. Det kliade såå i fingrarna på mig, när affärsbiträdet skulle hjälpa till, så jag förstod att det var bäst att jag gick ut. Alltså både Ann- Katrin och Brith hade fått spader av ordningen där. Vad glad jag är att leva och bo i ett land med sån ordning och struktur. Och ha förmånen att jobba på en arbetsplats med ordning och struktur! Lördag morgon- Frukost och packning. dr. Juliet hämtar mig vid 10 eller 10.30 för att visa mig Entebbe.

Fredag- Tidigt i dag på morgonen for Lena på sin väg till Gorillasafari. Det är soldis när jag skriver detta efter frukost med massor av ananas och vattenmelon och en kopp kaffe. Har fortfarande inte klurat ut hur man får in bilder. Idag är en vilodag. Biniyam kom till frukosten vid 10- tiden. Jag satt och skrev medan jag laddade tfn, jag glömde min den där för kontakter och då måste man ha hjälp av personalen att stoppa in ngt i övre hålet samtidigt som man stoppar i min kontakt i de andra hålen. Binyiam for sen till sin syster som bor i Entebbe, så vi skiljdes. Jag gav mig ut på promenad i stan. Jag ville tillbaka för att hitta de där julkorten gjorda av bananblad så jag gick till det craftcenter som Lena och jag var på första dan och fick ihop de jag ville ha.. Sen gick jag till den tjejen som Lena och jag hade pratat med i söndags och som berättade en hel del om hur det är att vara ung i Uganda. Idag hade hon nya flätor av ull och de gick i lila ton precis som hennes ögonskugga och läppstift.Jag handlade lite hennes och hennes kompis affär, lika mycket av varje och fick ta lite kort. Kom sen ihåg att det hade varit en kille och gjort naglar på en annan tjej som hade butik där och frågade om de visste var han fanns. Fick för mig att göra naglarna! Så hon drog iväg mig till en nagelsalong. Det är mest unga killar som gör i ordning naglarna på damer.. Håret däemot görs av tjejer på både tjejer och killar ( hippa typer). Det blev riktigt noggrant och bra gjort, men sen ska man ju inte stöta i dom nån stans på en timme och går och viftar med dom i luften, jag klarade inte det helt!! Mera tankar om vad jag ser- och kanske jämför lite. Förutom trafiken som trotsar all beskrivning. Gatorna i stan är håliga och det är mkt djupa rännor för regn som man inte ska komma ner i. Trottoarkanterna är väldigt höga och som vanligt inöstra afrika så är alla trappsteg ojämna i höjd och höga! Det är riktigt rent dvs, ett och annat papper men inga drivor. Inga massor av ruttna födoämnen heller, men de kanske tas omhand av alla maraboustorkar?Det är vakter i alla affärer och typ också i gästhuset men K- pist och metalldtektorer. När jag ska till gästhuste måste jag också visa leg. ( pass). Mycket få tiggare, inga horder vid trafikljusen. Idag såg jag dock två små barn som låg och sov med händerna framsträckta ca 5 år, mkt smutsiga och trasiga. Alla väldigt änliga och börjar gärna prata med dig och svarar gärna när du frågaoch är hjälpsamma. Det är noga att man hälsar och att man stannar för att efterhöra hur man mår mm. En ung man tyckte att jag väl inte skulle behöva gå så han erbjöd sig att betala för mig på en motorcyckel. Jag tackade vänligt nej. Det verkar vara mycket byråkrati att döma av det vi såg på ministeriet.. Det är viktigt att prata med rätt person och rätt "nivå" så att säga. Dr Juliet på ministeriet har lovat att hämta mig i morgon och ta mig till Entebbe och visa mig lite där. Det var huvudstad en gång när Britterna regerade här och det ligger närmare Viktoriasjön ( som man inte får bada i!) Sen tar hon mig till flygplatsen. Så det är i min sista natt i natt i Uganda.

Onsdag - en ännu längre resdag: Vi hade bett att få frukost kl 6.30 då vi skulle bli hämtade kl 7. Det fanns ingen frukost och Dr. Juliet kom, skjutsad av sin man. Till slut bad jag om lite te och bröd åtminstone, som vi fick. Sen åkte vi... det kommer ett foto så småningom på bilen... mot "gorillaland", det var visst bara 10 mil kvar. Vi åkte vi västerut ca 24 mil dvs 4 1/2 timmar. Soldis och det hade regnat, mkt fuktigt. Vi passerade ekvatorn och blev vederbörligen fotograferade. Mbarara distriktssjukhus. En tandklinik som fått 5 tandläkarstolar och flyttat in i ngt som skulle varit ett tvätteri.. nu hade man ännu inte fått bygga om, så det fanns ingen steril, rtg. Ej heller alltid ström eller vatten, men man kämpar på. För den tandläkaren stämmer inte hans verklighet med vad han fått lära sig. Här hade man varit på 1 skola, den var det som gjordes när själva utbildningen för alla distikt gjordes. Sen hade det inte kommit i gång, kanske beroende på att sjukhusledningen inte skjutit till de få pengar som behövdes till vatten, muggar, engångpappershanddukar mm som skulle behövas. På den skolan hade man förutom karies mm hittat 3 barn med "child mutliation" dvs häxkonst då barnet haft feber och medicinmannen sagt att det beror på en mask in munnen och att han ska gräva fram den: Då "gräver" han i hörntandregionen och tar ut mjölktandsanlag eller själva tanden och/eller anlaget till den permaneneta tanden. Som Tandläkare utan gränser sitter vi och funderar vad vi kan göra här. Som "Afrikan" ser jag ett bördigt land just där vi har varit, grönt, det växer överallt, härikring finns vatten.Det är nog annorlunda i norr mot gränsen mot Sudan. Man ser till salu längs vägarna mango, annanas, bananer både söta och plantaner, som man gör mos av => stapelföda, ngt lite näring, passionsfrukt, avokado, vattenmelon,tomater,lök,potatis, morötter Lite om trafiken: Det är kaos med våra ögon mätt. Det finns minibussar som jag tror har ngn slags rutt men är i princip taxis.Dr, Juliet säger att det inte finns ngra allmänna kommunikationsmedel typ stadsbussar. I många länder har man importerat tuktuk, men här är det små motorcycklar - bodaboda. Man kan ta 1-2 passagerare, man sitter som vanligt eller som "damsadel" utan hjälm. Föraren har hjälm. Vi har sett damer som sitter och målar sig eller messar utan att hålla i sig. OCH dessa kör slingertrafik mellan alla bilar och kommer o horder! Torsdag - och nu ska vi sammanställa: Lite sovmorgon i alla fall. Hur ska vi från Tandläkare utan gränser tänka nu? Ambitionen från Hälsoministeriet är ambitiös och stämmer väl med våra tankar om att lära ut tandborstning ffa. Tandtråd tycker vi nog inte är prio 1. men inte fel, man har inget alls nu! Det är väldigt dyrt. Tandborstpinnar används ej alls längre. Att börja i åk 6 eller 7 tycker vi är väl sent - både Lena och Binyiam är pedodontister- vi tycker att vi då kanske kan hjälpa till att visa att 6- åringar är viktigare. För att förhindra karies i permöaneneta tänder genom att fissurförsegla, excavera karies ART i mjölktänder för att förhindra deras extraktion och lidande i tandvärk. Dessutom finns ingen registering alls om vad man gör eller gjort, typ journal. Man skriver i en skrivbok och river ut sidan och ger till patienten, fungerar även som recept. Vi talar om journalskrivning Vi har lite sådana tankar att ta med till ministeriet i eftermiddag. Sen är det vad det kostar att få licens att jobba här och om vi mådte förtulla matertial vi tar med oss. Hur kommer våra volontaärer att bo. Som volontär i TLUG betalar du allt själv, inklusive att du tar av din egen semster. Det är mkt för dom som bara har 5 veckors semester. Det gick bra på ministeriet. Positivt gensvar på våra tankar och vi ska börja att skriva ett MOU- Menorandum Of Understanding som ska ligga till grund för vårt arbete, ansvar och deras.. Väldigt formellt men jag tror att det är bra att ha allt på ett papper. Lena och jag är bekymrade av att de har så lite material ( och vi har ju så mkt) och även tex tänger. Får se vad vi kan göra åt det. På väg från ministeriet for vi till en annan "craftmarket". Då kom en rejäl tropisk skur. Jorden här som är vulkanisk lera blir snorhal när det regnar. Vi var i närheteten av Nationalteatern. Det var en massa ungdomar som övade på ngt traditionellt afrikankst, häftigt. Sen skulle vi hem till universitete med taxi i "marmeladen"! Det tog 1 1/2 timme. för det var vid 5 tiden. Vi vände här och for till en Biergarden- opening night- det var några etiopier som öppnat. Biniyam kände några, som är bekanta med hans syster som bor i Entebbe. Det var många etiopier där och jag träffade några från Kenya också så jag fick prata lite Swahili. Det var mkt folk, ölen var god, tyvär tog det 2 timmar att få min mat- de hade fått slut på potatisen! - ALLT här serveras med chips! Trevlig kväll, fuktig efter regnet och faktiskt är det lite kyligt på nätterna här. Fredag- Tidigt i dag på morgonen for Lena på sin väg till Gorillasafari. Det är soldis när jag skriver detta efter frukost med massor av ananas och vattenmelon och en kopp kaffe. Har fortfarande inte klurat ut hur man får in bilder. Idag är en vilodag.