bodiltandlakareitanzania

22 Fredag igen och denna dag är resa och avsked. Jag har packat så att det inte får plats ett frimärke till väskorna, jag satt på dom. Hur jag ska få plats med det jag beställt hos träsnidaren i Iringa, vet jag inte. Det ledsamt avsked från Upendo och Evangelina i köket. Lugn och händelsefattigkörturtill stan, tom lite trafiken, få bussar. Avnjuter lunch på grekiska restaurangen med jordgubbarna grädde till efterrätt. Uppdateras automatiskt, stan har fritt internet, det plingar hela tiden. Nu lite ärenden på stan. Sen ska bilen tvättas innan den ska lämnas till Toyota bilhandlaren som ska köpa den av Leena. Handlar beställda grejor på Masaistreet hos en som jag känner där, känner sen 1997,då han och hans bror ofta kom till Ilembula. Det är svart på himlen och jag hinner precis tillbaka och beställa biltvätt, så öppnar sig himlen och åskar går. Ja och strömmen går. Det är över på 1 timme, fast det a q1kom ännu mer senare. När det regnar och saven stiger i eucalyptusträden, så doftar det eucalyptus och eftersom de inte har heltäckande bark, kan man se saven stiga och stammarna är så vackra då. Jag går till restaurang uppför backen. När jag kommer sitter det par och en kille vid ett bord, vita och kvinnan säger:vi såg dig på masaimarknaden idag. Slå dig ner. Så får jag trevligt middagssällskap. Den unge mannen, Joel, är en amerikansk Peace Corp volontär och har föräldrar på besök. Vi pratar och har väldigt trevligt. Joel är placerad på en Secondary School i en by strax före Makambako. Jag bjuder upp honom till oss och när vi går honom stan går jag in och hämtar en karta åt honom. Det är bara i Iringa i detta land man kan promenera hem i natten.