bodiltandlakareitanzania

Lördag 22/12

En alldeles ledig dag igen. Jag betalar för mig för att veta hur mycket pengar jag kan spendera idag. Det kostar 120:- per natt m frukost fast den är inte mkt att hurra för, varje måltid kostar 22:-. Det är som ett vandrarhem fast lite chanserat sen sist.

I Ilembula betalade jag 45:-per natt och samma för maten. Skillnad på stad och land.

Jag åker för att hälsa på en familj jag känt länge ända sen jag kom allra första gången 1995. Familjen Sarungi. Fru S är ungerska och jag träffade dem genom svenske ambassadörens fru som också är ungerska och som jag känt min studietid i Umeå. Fru S har bott här sen 1970. Mannen utbildades till läkare i Ungern och de träffades där. Han har varit professor i ortopedi, men även haft 2 ministerposter, samt 2 landshövdingeposter. Hela familjen talar ungerska hemma, även ena dotterns man är ungersk/etiopier. Vi har väldigt trevligt och får som alltid god mat. Fru S riktigt jublade den gången jag förlängde mitt kontrakt efter 4 år till 6år. Hon sa att om någon passar i Tanzania är det du. De är även goda vänner med Dr. Leena. Då de bodde i Moshi besökte de ofta Noeli, John och Maria. Vi har en fin eftermiddag, men även de som är vana klagar över hettan.

På väg hem har jag bestämt träff med Maria Polepole på en av stans hamburgerbarer. Jag har förmedlat hjälp till hennes studier och on har nu en universitetsexamen i data och statistik. Hon har svårt att få jobb, då hennes syn är dålig för att man anser att hon skulle kunna klara av de jobb hon söker fast hon har examen i det. Därför funderar hon nu att tillsammans med några kamrater starta ett företag och sälja sina tjänster.  Heja Maria! Jag får en klänning av henne, det är stort.

Beställer en pizza och tar med hem till rummet.

 

Söndag 23/12 2012

Det är resdag. Ska packa mm. Måste lämna rummet kl. 10.00. Taxin kommer kl. 13.00 och flyget går kl. 16. Tur att jag hittade två svenska böcker här, som jag inte låst men kände till. Jag lämnar två i stället som jag hade med mig

Min taxichaufför Juma kan inte för han har en begravning, andra på den jag har varit här. Nu var det ej ung tjej född -78 som fick en stroke och undersökning visade att det fanns en svullnad i hjärnan, högt blodtryck och total njursvikt. Han berättade för mig häromdan när han hämtade mig vid bussen. Hin dog inom ett dygn. Detta är en vanlig klinisk bild vid aids.

Han skickar sin kompis, Kenji, som är jätte glad att jag tala Swahili. Det visar sig också när vi talat ett tag att han är Ullas chaufför sen många år. Vi håller oss alla med egen taxichaufför, det är väldigt tryggt.

Jag sitter och skriver detta sista under en takfläkt och det är drägligt. Försökte sitta i solen en stund det bränner, skulle bara torka nagellacket.

På väg till flyget ska jag köpa en ananas som jag hoppas kunna ta med in. Vi ha alltid en ananas på fruktfatet till jul. GOD JUL

 

Onsdag 19/12

Jag lyckades få så mycket liv i kameran i går kväll, att jag kunde ladda in bilderna i datorn och Leena också men sen var det slut.

Lite synd eftersom jag fick en fin present i morse kl 06.00, en jättestor avokado. Ca 2 dm lång och perfekt mogen. Den åt vi upp till frukost alla vi gäster. Jag fick också en kanga– ett tyg som man klär sig i här, de har ofta ett ordspråk på sidan. Det stod ” Gud, ge mig tålamod”, kan tro att jag behöver det. Hon som gav det har verkligen behövt det, hon vet vad hon gav mig.

Jag går i morgonbön en sista gång, det är kollekt till sjukhusets diakonala verksamhet. Alltså till de sjuka som inte har anhöriga som kan laga mat till dom tex och till och begravning av medellösa utan anhöriga.

Leena väntar med bilen och vi ger oss av mot Iringa. Det är bara 20 mil och brukar ta 2½ timme. Nu är det stort vägbygge ( man breddar och det behövs ) och bara en fil öppen så vi får vänta länge på tre ställen. Vi får stärka oss med en kopp kaffe på en farm där en engelsk släkt bott i hundra år. Nuvarande ägare har byggt ett fint ställe med hyddor och övernattning för ”Overlanders” – typ Rosa bussarna, lastbilar med passagerare på flaken. Det ser inte så mycket ut för världen, men är fint och fint porslin, gott kaffe och god choklad kaka

Väl i Iringa får vi lunch hos Anki och Rune Persson. De är EFS missionärer. Anki arbetar med kvinnoarbete i stiftet och är koordinator för sjuksköterskeelever från Kalmar till sjukhuset i Ilula  och Rune arbetar med TEE – Theological Education by Exctension. Det är utbildning av evangelister, hjälppräster, och betyder att man läser hemma i sin by, kan leva sitt vanliga liv med jordbruk, familj mm. Man behöver inte gymnasieutbildning. Man samlas sedan regelbundet för undervisning i någons by eller på stiftet. Detta ger även kvinnor möjlighet till utbildning. Utbildningen varar i tre år.

Sen visar Anki oss ett ställe där man köpa hantverk, som vi inte visste om tidigare, så jag spenderar lite pengar och drar sen till det ställe jag känner till sen förut. Där är det personer med olika handikapp, minst 100 personer nu, nu som nu har arbete och lön i stället för att tigga. De gör underbara saker.

Har en trivsam kväll med att få prata lite svenska också, det är någon vecka sen sist.

 

Torsdag 20/12

Tack vare att jag fick sova i Iringa blir bussresan lite kortare bara 8½ timme till Dar es Salaam. Rune har köpt en biljett med plats för benen, men det är ändå träligt och tålamodsprövande. Det är en  allvarlig olycka på serpentinvägen ner från Ilula till Ruahadalen, så då blir ju bussen försenad och vi får bara 10 minuters kisse -och -köpa mat paus. Jag brukar inte dricka så mkt så slipper jag kissa och jag har matsäck med. Det är varmt.

På FPTC finns i alla fall air-condition, fast den väsnas väldigt. Sover ändå gott.

 

Lördag 21/12

Jag har beställt flätning idag och så blir det. Jag sitter i skuggan av ett citronträd från 9 fm till ½9 på kvällen – ja då är det mörkt förstås. Tre tjejer flätar och pratar tjejsaker, faktiskt samma saker som tjejer i Sverige skulle ha gjort; killar, graviditeter, andra tjejer. Dom har från början inte klart för sig hur mycket jag förstår, men jag när jag skrattar åt samma sak som dom skrattar och till och med kan komma med nåt kul så förstår dom och vi har jättetrevligt. Jag sitter på en platsstol hela denna tid! Tänk er! Ja läser ut en bok, försöker surfa lite, gå in på jobbmailen och skicka en hälsning, vilket inte lyckades, men där var 36 olästa mail. Ändå läste jag av för 2 dar sen. Fast jag sitter i skuggan +33, så blir jag lite bränd.

Jag är nöjd med resultatet, fast eftersom kameran är slut så får ni vänta o se.

 

Måndag 17/12 2012

Födelsedag hemma i Sverige, messar men kommer ihåg att vi är två timmar före här så jag väcker nog! En underbar frukost, ljuvligt väder.

Bilresa ”hem” till Ilembula. Ilembula är varmt till och med hett, solen bränner.Och en stor trötthet pga värme, hög höjd och mycket att tänka på gör att jag somnar efter lunch, som om jag blivit slagen med nått hårt i huvudet! Så det blir en lugn dag. Får kvällsmat hos Leena och vi tillbringar en lång stund i bön- det kändes att det behövdes efter allt vi varit med denna vecka.

 

Tisdag 18/12 2012

Gick i morgonbönen, ville spela in sången men kameran är så knepig med batterierna. Gick på stan för att köpa tanzanska men dom är knepiga dom också. Det blir till att skaffa en ny kamera till nästa resa.

Uttagsautomaten ATM funkar! Leena tog ut 1½ miljon! Det är då man behöver en brun papperspåse. Kollade sen en sväng på tandkliniken på utrustningen dom fått från Tyskland utan fler vinkelstycken. Dessutom är dom utan fyllningsmaterial, läs composit. Det kan man köpa i landet men eftersom inga löner betalas ut så finns väl inga pengar till inköp heller.

 Idag är det stort kalas på barnhemmet. Man har bjudit in barn som bor nära häromkring som har varit på barnhemmet som små. Får berätta om barnhemmet. Hit kommer man om mamman dör vid förlossning tex. Även hittebarn som Noeli, Musa och Atu. Dom som har anhöriga tom en pappa får bo här tills dom är 2 år. Svårare är det för dom barn som inga anhöriga har, dom får sen komma tii Mafinga barncenter. Bo där med en egen vårdare om möjligt en avlägsen släkting, som då också får utbildning. Noeli, Musa och Atu har kommit att bli släkt med Leena, fast dom bor i Leenas kokerskas familj för att dom ska behålla sina rötter och kultur.

Det är många gäster, är det nått man kan så är det stora kalas, serveringen går jätte snabbt. Det har gått åt 21 kycklingar. Vi får pilauris, ris, potatis, spenat, kokta bönor, tomat/löksallad och kyckling plus läsk. Det är jättegott. Det är presentationer och hälsningar och sång. Leena får ett tygstycke under sång. Alla barn får en påse nya kläder i present. Allt medan det är diskjockey som sätter av och på musik när det blir stiltje, precis som på en hockeymatch. Bara så att det aldrig blir tyst.

Det är trevligt att träffa Noeli igen. Många av mina besökare under år känner till Noeli. Han hittades i en latrin på juldagen 1995. Sina först 5 år låg han bara på rygg, men han har utvecklats så sakteliga. Går idag på gymnasium, är duktig att tala engelska och vill helst bli präst.

Mitt under festen packar kameran ihop helt och hållet.

Söndagen 16/12

Det är allmän ridning, men Leena och jag och en till går en promenad kring små sjöar. En av sönerna har byggt lite dämning så att han kan odla foreller för fiske i sjöarna. Det finns en liten utter sjön men den äter mest små skaldjur. Det känns som att vara ngn stans i Europa om det inte var för den brännande solen, vi är på minsta 2000 meters höjd. Det är vackert och det finns vackra djur och fåglar. Det är verkligen urskog.

På em tar vi oss till ”barnens by”. Det är så fint organiserat och fina barn. Sen 7 år arbetar ett par, Goeff och Jenny här och de har så många bra ideer för att utveckla detta och 16 byar runt om samtidigt. Man gör allt detta i samarbete med byn och dess ledare. Byns invånare får del av samlingslokaler, bibliotek mm. Alla 16 byskolor har alla fått var sin bibliotekslåda. Just nu byggs förskola och ett ”dagis”. De äldre barnen går hem till äldre och städar, gör iordning deras åker, tvättar mm åt dem. Ja det finns verkligen många berättelser om godhet.

HIV prevalensen i detta område är 35%. Bland lågstadiebarnen är den 20%, hälften av dessa barn saknar en eller två föräldrar.

Man har särskilt ett projekt för kvinnor för att de ska kunna försörja sig och sina barn. Det finns Microlån och ett korgprojekt, fantastisk gräskorgar som är en gammal lokal produkt men som nu kvinnorna utvecklar själva med nya idéer.

Vi far uppåt i bergen och passerar en by som jag besökt tidigare och stannar vid ett där det bor en AIDS sjuk kvinna som också har ostegenesis imperfekta, vilket betyder att hon bryter sig hela tiden. Lilla dottern kommer och säger att mamma fallit och gjort sig illa. Med hela bilen full av läkare blir det ett besök. Kvinnan har de senaste året via Leena fått benskörhetsmedicin så det är nog bara en svår stukning, det finns bandage i bilen så hon får hjälp. Leena köper hela bilen full av mediciner som hon delar ut gratis ( får pengar från bla Finland ) och hon arbetar gratis. Hon går in i alla hyddor och sitter ner och talar med alla och klappar alla barn hur smutsigt det än är i hyddan. Se inlägg på denna blogg 2010-01-14 – 15. Prevalensen för HIV här i detta området är 35%. I lnadet Tanzania nu nere i 11%. Men läkmedlen upphör??

Vidare till Madisi Secodary School, ett amerikanskat par som startar gymnasier med bra utbildning till ett lågt pris så att fler kan få studera. Han man inga pengar får man komma ändå för kan man få arbeta lite i stället. Det finns båda dagskola och internat. Dagskolans resultat är bäst i länet i nationella prov.

Ytterligare några hårt arbetande idealistiska människor

www.villageschools.org

 

Torsdag 13/12

Inte mycket till Lucia stämning idag, det började regna i natt och det smådrisslar ännu. Det är 100% fuktigt både ute och inne. Det är sovmorgon idag – går inte till kyrkan. Det regnar ända till lunch.

Det kommer folk från stiftet, det är viktigt möte, överläkaren Dr. Charles ska avgå och en annan ska tillträda. De äter lunch senare här på gästhuset.

Jag har mitt lilla skrivbord i mitt lilla rum och jag lyckas komma ut på nätet och lägga text på bloggen och till och med en bildkavalkad, sen är det dag för laddning av dator.

Jag har inte haft en sådan ro som har nu mycket länge och det var mycket länge sen jag hade ro att läsa en bok. Nu har jag läst Sara Paborn: ”Tuppen och havet”. Den var riktig trevlig att läsa med humor och många luriga berättelser i. Jag har också med mig Bodil Jönsson: ”Tid för det meningsfulla” som börjar bra.

Det är just det jag har nu, inga måsten, bara vara just här och nu och njuta av det.

Tar en tur på byn och får sällskap av en de finska Rotary Doctors. Jag pratar med alla och många känner igen mig. Letar rätt på Franks snickarbod som nu på baksidan av ett nybygge. Det visar sig vara Msigomba som bygger en affärsbyggnad på Franks mark som han ska få hyra för. Så han har flyttat sitt ”snickeri” bakom. Det ser verkligen inte mycket ut för världen, men dom gör fönster med  järnstänger som de böjer för hand i en navkapsel och Frank är glad att han numera har tak över det lilla han har. Ja, behoven är olika. Jag ber honom gå hem till AnnaMery och se om hon behöver något snickrat eller lagat hemma i sitt hus.

Jag köper en klänning, lika som Leena köpte i går i Njombe och som det där inte fanns fler av där. Jag köper också avokado och en liten vattenmelon. Nu när det regnat går det bra att rita i sanden på bygatan och barnen har ritat upp en hage och hoppar hage precis som hemma. Sjukhustområdet är väldigt tomt och det är väldigt lugnt. Inte undra på. Nu när det regnat så är alla, verkligen alla på fälten och då har man inte tid eller råd att var sjuk ( råd att man hellre köper utsäde, svårt för oss att förstå men så är det här)

Alla tre Mama Rose, Mama Tofa och Bibi Baraka kommer och hämtar sina kuvert med pengar till skolavgifter, som de raskt stoppar innanför blusen, drar en kanga runt sig, så är det ingen som vet att de går omkring med flera hundratusen innanför blusen! Margreth som enda överlevande barnet till Bibi Baraka kommer också nu med gåvor, en stor papaya 5 avokado och en påse med 6 små nyvärpta ägg – dom är värda 500 shilling styck dvs 2 kronor och det är mycket pengar. Bibi lever på att sälja ägg och baka chapati.

Det kommer fler finska gäster.

 

Onsdag 12/12

Vaknar som sagt tidigt, det ljusnar, det regnar inte utan himlen är molnfri och det doftar våt jord. Grodorna har äntligen tystnat, men fåglarna är pigga och glada. Det finns inga moln på himlen, jag kanske provar internet.

Internet funkar men signalen svag, det går jättelångsamt tålamodsprövande för det mest vane! Vi får jättegoda bananer till frukost idag.

Leena och jag åker till först Makambako, järnvägsknut, men där finns också ATM maskiner. Jag behöver ta ut mycket då jag fick tre brev i morse med bön om hjälp med skolavgifter. De anställda på sjukhuset (statligt)har inte fått ut sina löner sen i augusti och inga pengar kommer före jul, kanske i januari. Mat har man då man odlar den, majs bönor, spenat tomat och lök. Frukt finns nu plommon, persikor, papaya, avokado, ananas, apelsin.

Sen går vi och shoppar klänningar för så där 60 kronor styck. Vidare mot Njombe. Där är det kallt, 2000 möh. Ärende på skattekontoret och sedan på marknaden. Hälsar alltid på en ung man som ramlade av ett lastbilsflak -99. Hela ansiktet blått o svullet och brott på underkäken på två ställen. Kul att träffas igen. Vi får lunch hemma hos en finska. På väg hem träffar vi Leenas fosterdotter Mary i Makambako och vi åker till ett ställe som en italienare startat att söka upp handikappade barn som gömts i hemmen och träna dom till ett bättre liv. Dom hittade 300 i byarna runt här. Barnen kommer dit och får träna intensivt i en vecka och får sen hembesök.

På kvällen kommer snickaren Frank med sin dotter Violet som jag känt sen hon var tre år. Hon är jättesmart och har bra betyg, går i femman på gymnasiet. Frank får en pannlampa av mig och vill absolut bli fotograferad med den tänd när det mörknat.

Får även besök av Martha vars dotter jag har för medlat hjälp från andra personer och som nu har tagit sin universitetsexamen.

Internet har fortfarande svag signal så jag lägger ner det i kväll. Dessutom nu när det regnat så är det flygande kryp överallt när man har lampor tända.

Tisdag 11/12 Det är INTE soligt idag – mulet. Åskljud runt om, men inte här. Enstaka mkt små droppar. Dock, det kommer närmre. Sitter och skriver och hör barnen på lekskolan upprepa vad läraren säger i talkör. Var på morgonbön och skulle sen prova den fina uttagsautomaten, men det var ju strömavbrott i går så den har fortfarande problem! Typiskt Tanzania! Gick på byn och letade efter snickare Franks verkstad, men där byggs ett affärshus dvs ett hus med små enrummare som man har en liten affär i varje. Får ringa honom. Träffade mama Tofa vid sjukhusets apotek. Hon var tandsköterska hos mig. Ett alldeles underbart återseende. Förmiddagsfika på Leenas altan och Leena berättar. Vi ser att det regnar i bergen och medan vi fikar kommer regnet hit också, inte så häftigt tack och lov. Jag fotograferar allt! blommor, fåglar. En stor blommande kaktus, som jag tror heter Nattens drottning. Det regnar på, nu i tre timmar, grodorna är nu väldigt högljudda, nästan öronbedövande. Temperaturen sjunker till +20 grader men stiger igen så fort regnet slutar. Det doftar våt mark, men också hopp för dom som sådde för tre veckor sen och vars bönor kommit upp och behöver regn. Nästan alla är beroende av att kunna odla sin mat, dvs majs att äta och bönor till mat men också till att sälja för att få ihop till skolavgifter. Man är i högsta grad beroende av att regnen kommer som dom ska. Det regnar HELA dan, stilla ibland, ibland väldigt häftigt. Men hela dan så att jag inte kan gå hem till mig för jag ha en dator i ryggan! Precis innan det blir mörkt ser vi från Leenas fönster att det är vatten i floden. Det betyder att det har regnat även högt uppe i bergen. Tillslut lägger jag datorn i en plastpåse, lånar ett större paraply av Leena, tar av mig skorna och plaskar hem. Det har varit så låga moln idag att vi inte har kommit ut internet, inte Leena heller- hon har inte fått några mail på telefonen. Jag har suttit och gjort i ordning bilder till bloggen, datorn är långsam, precis som livet här, det passar ihop så bra, det finns tid. Tid att vänta, man kan ju tänka en tanke då eller prata med någon mm. Tidsförskjutningen påverkar mig morgon och kväll och jag räknar ut att lägga sig här kl 08 är OK! ( 10 hemma och inte underligt jag vaknar tidigt heller….

Ilembula 10/12 Måndag förmiddag på Leenas altan cirka +30 graders värme under plåttaket med en av de vackraste utsikter jag vet; Livingstonebergen i fjärran ( 3mil bort, men disigt idag), Kidugala ligger där och slätten bortom floden framför. Närmast Leenas trädgård med buskar av bougainevilla, hibiskus och blomman för dagen. Eftersom regn snart kommer så är fåglarna flitiga i byggande och familjebildning (syns på fina fjädrar bla). Vackra solfåglar ( afrikas collibri) försökte jag ta kort på men de är så små och snabba. Mycket fågelljud även på natten – då är det ugglor och bushbabys – inte en fågel! Detta uppväger flera gånger om resans vedermödor. Nattflyg i en flygstol som inte gick att fälla bakåt, ner i Kairo ( hett) upp igen, ner i Addis, vänta tre timmar, iväg till Dar es Salaam (hetare). Nästa dag upp halv fem, till busstationen i redan jättetrafik. Bussen iväg kl 06. Hemska farthinder, bussen jättetrång och man flyger i luften vid varje gupp eftersom jag fick en plats ovanpå bakhjulen ( mer benplats!). 11 timmar med två samurajfilmer och en kickboxningsfilm som underhållning med jättehögt ljud. Bara våld. Men sen - såå välkommen och så ”hemma” här! – O så fin fet du har blivit! – det är fint att vara tjock för då har man det bra och är inte sjuk!. Morgonbönen när sjuksköterskestudenterna bara sjunger. Alla på sjukhuset som säger hej. Utveckling finns numera i form av en uttagsautomat (ATM) inne på sjukhusområdet. Däremot är vägarna lika dåliga som förut, även inne i Dar. Man får som vanligt(?) inte ut sin lön på sjukhuset. Jag sitter och skriver här. Josefin tvättar. Hon har blivit av med minst 3 framtänder sen sist. Charles, min gamle trädgårdsmästare, och Justin, som alltid stod och höll i vattenslangen, nu Leenas nattvakt, snickrar ett nytt brunnslock i skuggan av mangoträdet. Mary, som lagade mat åt mig sist och åt många andra tidigare år, nu arbetslös, har varit här och hämtat en gåva – skolavgift. På tal om vatten så är det inget vatten eller ström för den delen i Leenas hus nu. Jag bor i ett gästhus så jag har vatten men ingen ström. Det är ljuvligt hett på gränsen till… fast om man sitter still och löser ett korsord bara och inte i solen för den bränner så är det skönt, långt borta i världen utan krav. Moln skuggar ibland och det blåser faktiskt lite. Det är bra för tvätten som hänger ute. När jag kommer till mitt rum sitter AnnaMery där. Kärt återseende, men dåliga nyheter. Mary, Annamerys barnbarn, är död, dog i augusti, ”lunginflammation”, 21 år. När jag kom för 15 år sen så hade AnnaMery hand om sina två barnbarn, en från var son. Anne och Mery, jag har sett dem växa upp och tyvärr komma fel i livet också. Mary´s barn bodde 7 år hos AnnaMery. Efter begravningen tog pappan barnet med sig hem och AnnaMery har inte sett barnet på 4 månader för dom kommer inte hit med det. Ger henne busspengar till att åka dit – det är inte långt 3 mil. Jag går till körövningen och det är så många nu som är med i kören, så roligt. Jag presenterar mig för dom jag inte känner och ber dom sjunga en sång för mig. David körledaren intonerar ” O, store Gud ” som han själv har gjort ett arr på – ståpäls och jag sjunger med. Går glad hem, men ingen ström så jag går till Leena för att kura skymning. På vägen ringer jag Heinke (så länge tfnpengarna räcker). Hon är på nytt i Matema på ett tre års kontrakt - ett år har redan gått. Jag vi återväder flera av oss om och om igen. Jag åker inte till Matema denna gång. Det var där jag ådrog mig snäckskalsfeber förra gången och blev så sjuk. Det kan vänta. Leena och jag kurar skymning, läser i stearinljus´ljus skvallertidningar som Torunn skickade med. Strömmen är åter vid 9 tiden och nattvakten Justin följer mig hem.