bodiltandlakareitanzania

Mufindi 2015-2 Iringa 24/2 Upp tidigt 4.30 för att genom stan till inrikesflygplatsen. Planet skulle gå kl 07.00. Ett litet plan med 12 säten, man kan inte stå rak. Det gick riktigt bra, det låter mkt i detta lilla propellerplan. Men utsikten är fantastisk verkligen. Sen hade jag ju skickat mina väskor med bussen som skulle komma vid 2 tiden, Jag hade fått telefonnummer till konduktören och till kontoret i Dar för säkerhet något skulle hända. Förra året lärde jag känna en taxichaufför i Iringa, så jag kontaktade honom. Detta var ett lyckokast! När vi kommer till busstationen nedanför berget så är det lite oroligt. Iringa ligger högt uppe på ett berg och alla bussar kör inte upp dit, speciellt inte dom som ska långt. Jag får veta av chauffören att något har hänt cirka 5 mil för Iringa och att det är stopp på stora vägen och inga bussar, ingen trafik alls kan passera. Folk har blockerat vägen, det är en upprörd mob. Detta har hänt får jag veta: Några poliser gick för att kontrollera damer som sålde sprit och sa till dom att det var för tidigt på morgonen att sälja sprit. Det blev bråk och folk sprang omkring. Polisen sköt i luften. När folket sprang så föll någon så illa att hen dog. Då tände man på alla cylindrar, började slå sönder saker omkring, gav sig på en buss och slog sönder alla fönster och barrikaderade vägen så att alla bussar som just då skulle passera inte kunde komma vidare. Det tog 3 timmar för polis att komma dit och röja upp och öppna vägen. Under tiden ringde min chaufför alla han kände. Jag var orolig för mina väskor, dom hade kunnat öppna alla bagageutrymmen och haft sönder där också. Under tiden satt jag och fikade oroligt, det kändes bar att ha ngn som kände till saker mm. Där jag satt ett äldre par som skulle med en annan buss till en begravning i Mbeya och var oroliga för att dom skulle vara oroliga för dom. Mannen fick låna min telefon och ringa dir och var ytterst tacksam. Det var ett sånt där fint äldre par som finns här i Tanzania, trevliga att prata med, jättegulliga. Så löste det sig och jag for till mitt hotell och där sitter23 svenskar! Det är en grupp från Johannelunds prästeseminarium i Uppsala och jag känner en och känner igen en. Klas Lundström har själv varit missionär här på 1980-talet. Emanuel är bror till en som är vår missionär i Sörbykyrkan, Elias med familj. Jag blir inbjuden att äta kväll med dom och berätta lite om vad jag gjort här och vad jag gör ju. Trivsamt.