bodiltandlakareitanzania

Tisdagen den 7/2 2012 i Addis.

Magnus och jag jobbar på idag igen. Flera bokade patienter och ca 20 screeningar, varav flera får komma tillbaka. Jag har upptäckt att min kamera inte tar så bra bilder intraoralt, fixar inte zomen, men kameran i telefonen gör det, så jag tog flera bra bilder idag.
Idag blev det extr av flera mjölkframtänder och alla var jätteduktiga vid bedövningen, jag hade inga vrål alls idag men Magnus hade.
En liten flicka hade inte riktigt modet för bedövning så hon skulle gå hem, mamman skällde och skällde. Jag gick ut i korridoren för att titta och då fick flickas en rungande örfil i korridoren så det bara small. Jag skällde på mamman och Magnus kom ut också. Det var inte så lyckat med behandlingen efteråt heller.
På eftermiddagen var mitt stora jobb att depurera en hel käke för hand med massor med tandsten. Jag fick gräva fram 26. Vi har ingen sug, ingen bläster eller vatten för spolning, det blöder naturligtvis ymnigt! Så att det är svårt att se om jag fått bort allt. Och brodern, en 15-årig pojke som skiter i att borsta fast mamman säger till.

Nikoo skulle komma hem till kvällen så vi överraskade henne med pannkakor på havre och vetemjöl för det var det som fanns och fruktsallad. Han hade väldigt mycket att berätta om sin resa till Bahir Dar. Där finns en kirurg (72) som arbetat på Gotland, Dr. Samuel. Han hade värsta utrustade kliniken, med Dac och fungerande unit mm. Kan bli en del av vårt projekt och en massa preventiv verksamhet med skolor mm.

På kvällen skulle jag leta efter en Novalucol i medicinväskan och döm om minförvåning – där låg en lite tub Xylocainsalva som förmodligen stoppat ner för att ha på ev myggbett, jag var ju inte helt säker på att vi skulle vara kvar i Addis hela tiden. Denna lilla hemlighetsbomb kommer jag att släppa vid frukost i morgon.     


Denne pojke råkade ut för ett trauma vid 8 års ålder. 21 fatsnade men är nu lös. Om jag vill ha en rtg bild så får jag skriva en remiss och jag får bilden nästa dag i bild fordralet. Tanden har ju en intern resorbtion och måste exas. Och sen?




Karies - ont! eller?



15 år. Tandsten obs 26! höglabial. Men jag exar den och det blir jättefint



  Fuchsia buske

Åven här trångt för 12 helt palatinalställd, jag xar den.

Måndag 6/2 2012 i Addis.

Tidigt i morse flög Nikoo och Binyam 50 mil norrut till Bahir Dar för att titta om det finns något vi kan hjälpa till med där. Binyam hade blivit ombedd att komma dit av deras parlamentsledamot. Det blir spännande att höra hur det var.

Magnus och jag jobbade idag. Arbetstiden är 8.00 – 17.00 med 1 timmas lunch. Vi har tidigare kommit till kl 08.00 men då var det ingen där. Idag var det sagt att vi skulle komma kl 08.30. När vi kom var vår avdelning  låst så vi inte kom in fast vi har nyckel till ett eget rum med våra grejor. Jag såg min sköterska komma in på gården men sen såg jag inte henne. Magnus sköterska kom med steriliserade grejor vid 08.45 så vi att kunde plocka i ordning. Jag hade 2 bokade patienter kl 08.30 och hade inga journaler. Magnus började jobba och jag tog tag i den äldre mannen som är Dental Therapist så han kunde hjälpa mig. Min sköterska kom efter kl 09.00. Magnus och jag hade lunch i 1½ timme och när vi kom tillbaka var det låst över allt igen ändå. Detta trots att jag hade bokat 4 pat till kl 13.00, men så småningom kom vi igång igen. Det hela kändes inte alls bra, så innan vi gick hem idag fick Magnus och jag reda ut det hela med Rebecca och Guld. Nu får se hur det blir i morgon.

Vår lunch på skolans kaffeteria var som vanligt injera med såser på. Det är gott. Det är svårt att tvätta sig ren om handen i kallt vatten efter maten. Dr. Solomon insisterade på att betala vår lunch idag, men han satt inte med oss.

Jag hade riktiga stjärnbarn idag, så modiga och duktiga vid injektion. Jag är glad att vi har egna kanyler med oss och inte deras. I morgon ska jag instruera i tandborstning med pinne för flera idag hade inte tandborte utan pinnar, de var inte rena så jag får ta dit en pinne och visa med den på modell. En pappa kom med två rara barn och grabben 5 år var så charmig och han var helt kariesfri! Jag var tvungen att ta kort.

Det riktigt tråkiga är att de inte skött om utrustningen så inga borrmaskiner funkar och ingen bläster. Vi kan inte excavera  karies i permanenta 6.or. Magnus o jag försöker hjälpligt att hand excavera en del mjölktänder och tvätta med hibitan, torka ut kaviteten med småtork och sedan Fuji IX. Vi hade 1 pkt med oss, sen har vi lite Coltosol också. Magnus försökte sätta en diamant på en rörpincett med lås för att mjuka upp vassa kanter, gick inge vidare. Och detta är lärarkliniken på en utbildning!

Tänk om TLUG kunde ha en liten bärbar unit med borr mm så att vi åtminstone kunde excavera. Ström finns faktiskt. En liten, som inte väger så mkt, som vi kunde ta med oss på uppdrag i vissa länder. Man kunde be någon sponsra oss med en sån.

Magnus och jag handlade på vägen hem. Innan vi lagade kvällsmat gick vi en sväng i grannskapet. Skoja om att sticka ut på stan! Vi gick in på något som skulle vara en bar för att vta en öl. Längs ena väggen som väldigt fint målad i rosa och lila, var det små rum med  en liten dörr och ett fönster och en fin gardin i färg med väggmålingen. Det var nog inte vandrarhem utan affärsverksamhet! Vi var även inne i en affär som hade fina sjalar, där Magnus handlade, jag hade inga pengar med denna gång så jag fick avstå!

 

 

Söndag 5/2 20120 i Addis

Vi har SOVMORGON!

Vaknar ändå vi 8-tiden men vi ska ingestans. Solen lyser och fåglarna kvittrar. Sen frukost. En del pressar i solen! Andra skriver ikapp allt vi har varit med om, men det är mysigt i trädgården. Solen är stark, både Nikoo och jag brände oss på näsan första dan bara av att var ute, vi är ju på ca 2800 meters höjd. Ingen av oss hade tänkt på solkräm!

Så Magnus bränner magen idag! Trots solkräm. Faktor 20 räcker INTE. Rekommenderar minst 50.

Vi skriver och messar hem. Jag skriver ikapp för flera dar. Att försöka skicka via internet har jag lagt ner efter flera försök.

På kvällen är vi hembjudna till Binyams svägerska på BBQ. Hon har bott 15 år i USA.  Nu bor hon här och har en herrekiperingsaffär i ett shoppingcenter, mannen har någon industri. Så var det en syster till och hennes familj, en bror till maken och hans familj och mormor. Det bjöds rostat lamm och förstås lite starka såser, kaffe och en tårta. Trevligt och lättsamt – övre medelklass. Fina hus och en urusel gata i hela området. De sa att hyenor stryker grannskapet nattetid, de hör dem.

Familjen hade besökt Sverige förra sommaren i 2 månader och den 10-åriga dottern som var helt fascinerad berättade allt hon hade varit med om med glittrande ögon.

Lördag 4/2 2012

Vi blir hämtade vid 8-tiden av Binyam och Almaz och far söderut ur Addis. Spännande landskap, vi ser Tef odlingar och allehanda annat intressant. Tef är ett gräs som man odlar och tröskar fröna. Av dessa gör man mjöl till sina stora pannkakor som är stapelföda – injera – som äts med handen och man lägger allehanda såser på, starka eller milda.

Vi far igenom en gammal ”svensk” stad DebreZeit, där var många svenskar på 60-talet och byggde upp Etiopiens flygvapen. Skolan finns kvar där. Resan tuffar på, det är mycket trafik, många lastbilar. Vi vänder öster ut, detta är vägen mot havet och import hamnen – Djibuti.

Vi har fikapaus i Nazaret som heter Adaama igen ( gamla namnet ). Stad med allt verkar det som.

Så kommer vi till Soderi, heta svavelhaltiga källor alldeles i kanten av Awash floden. Svavelhaltiga källor för att detta är Rift Valley. Det finns en jättestor bassäng ( 50 meters), men vattnet är så varmt att man inte kan simma särskilt fort ändå. Vi lunchar, det vanliga injera. Kaffet är inte gott pga vattnet.

Vattnet är så hett att jag knappt kan tvätta händerna. Jag och Almaz  går inte i bassängen, men till en slags dusch alldeles i kanten av floden, där varma källvattnet kommer i en kraftig stråle ut väggen så att det blir som massage. Det är vaaaarmt! Men efter en stund är det OK och strålen maserrar riktigt bra. Man blir också riktigt tagen och trött efteråt. Magnus och Binyam vilar sig. På denna plats är det gott om små apor typ herr nilsson, söta men mattjuvar.

Hemresan anträds och när vi har bensträckare i Debre zeit så pågår ett bröllop där. Kul. Väl hemma har vi varit iväg i 12 timmar

 
Nikko och Almaz. Almaz kan lite svenska efter att ha bott i Sverige några år och forskat. En kul kvinna.


Detta är ett känt ställe att vara på för medelklassens folk







Nikoo har precis fått SMS att Zimbabwegruppen kommit igenom tullen!

Fredagen 3/2 2012

Jag börjar med "shopping" av instrument ur vår förråd till det jag tror mig behöva för dagen.

Dagens jobb inleds med gallskrik, hu! Min sköterska ( vars namn betyder Guld) hade med sig sina barn. Den ena hade fistlar på 01:rna och den andra hade rotrester 05:or. Dom skriker. Och så fortsätter dagen, tyvärr. Jag exar mycket idag med. Tänk om man åtminstone hade salva!

På kvällen blir vi hämtade av Binyam och hans syster Almaz som tar oss det allra första hotellet i Addis, alltså från början av 1900-talet. Där är det en jazzfestival. Häftigt trångt och mysigt. Jag och Almaz lyckas hitta sittplatser, med dom andra får stå. Häftig musik med etiopiskt band som jassat upp folklåtar och alla sjunger med. En ganska känd artist Ebony J, jag kände igen henne i alla fall. Bra.

 

Magnus imonerad av vad vi har!



Bodil "shoppar" grejor.


Syster Worknesh ( Guld) som är undersköterska och hennes döttrar.


Kö ut genom dörren.



Dentist without borders in action.



Magnus och Rebka jobbar.



Nikoo jobbar, en AT tandläkare och en Dental Therapist tittar på



Husbygge på sjukhuset intill - obs byggnadsställningarna!

Torsdag 2/2 2012 i Addis.

Idag började allvaret. Alla instrument har kommit och är autoklaverade

 Vi hade bokade patienter och vi screenade. Det är vanligt med tandställningsproblem som man inte kan få hjälp med för det finns inte grejor (brackets o sånt ) Dr, Shiferaw kan annars, utbildad i Bergen. Han är också biträdande rektor.

Jag drog ut tänder och rotrester på löpande band. Denna dag hade jag 20 pat och alla drog jag jag ut minst en tand på. Ofta hela ök fronten mjölktänder, eller både 04 05. Och vi bokar för fler extra. Vi har bara barn upp till 17 år.
Tyvärr kan vi inte göra fyllningar för det finns inget vatten eller luft i Uniten. Den Anatom uniten är från sent 70-tal. Min unit går inte att hissa upp och ner utan bara luta bakåt, men jag har hittat en inställning som funkar hyggligt för det vi gör- dvs hösäck!
 Magnus och jag har börjat handexcavera det vi kan för vi har med oss en paket Fuji IX handrört och även Coltosol.
Det skär i hjärtat att exa så mycket, men dom arma barnen har tandvärk och fistlar högt o lågt. Fast det är karies på 6.orna så har vi inget så att vi ens kan excavera, känns förfärligt att lämna. Vi kan inte ens fila vass kanter på de tänder vi lagt coltosol i.
Magnus är uppfinnarjocke för att hitta på något men inte än! Försöker sätta en borr i em rörpincett och låsa den och fila. Funkar inte så bra.

Dom har sagt att det ska komma någon och laga uniten så att vi ska kunna göra fyllning på ett rum nästa vecka. Det kom en flicka med avslagna 1:or som jag gärna vill bygga på med composit. Vi har ju material med oss!

Det kommer två flickor som exat innan på dan och har fina vykort med som tacksamhetsgåvor till oss alla! Jätterart.

Jag träffar Dr. Solomon, som jag träffade när jag var i Addis i januari 2008. Han var lite förvånad att se mig men glad.

På eftermiddagen kommer Dr. Wondwosan - rektor på utbildningen förbi mig när jag jobbar. Han kollar länge, sen klappar han mig på axeln och ser glad ut. Ja, säger Binyam de hade inte kunnat hjälpa dessa barn alls annars om vi inte hade varit

Onsdag ½ 2012 i Addis

 – enligt Etiopisk tideräkning är det 23/5 2004. Så vi är 8 år och 3½ månad yngre, det känns bra,

Vi börjar screening och årgärdar en del. Vi får låna spridda hävlar och enstaka tång av skolan, men det är inte mycket. Jag exar en 54 med en tång 33 ( uk rot). Det gick också bra. Det är massiv karies, som Magnus säger helt bombat dvs bara rotrester redan på 3,5 åringar. Endast 03:or lyser oangripna.

Binyam gör en enkät med mammorna i kön. Då framkommer socker i välling eller mjölk, då äter barnen utan knot! Och mycket godis – karamelli. Börjar att tala om godis EN gång i veckan och då bara som ”gifti”  dvs som present.

Många barn är väldigt rädda, andra stålsätter sig riktigt bra. VI HAR JU GLÖMT SALVA! O vad jag saknar den!........... Det hade verkligen underlättat vårt arbete här.

Vi äter lokal lunch varje dag dvs Injera med olika såser, vi äter med händerna förstås och sedan Machiato kaffe.

Medan vi jobbar så är Nikoo på kirurgen o kollar operationer och Binyam är på flygplatsen igen för att få våra grejor. Fram på eftermiddagen har de kommit, de kontrollräknas av rektorn och läggs i stora byttor för autoklavering innan vi stänger för dagen. I morgon börjar allvaret.

Vi får skjuts av Binyam hem  varje dag, via affärer och fruktstånd. Ibland dricker vi öl/kaffe på stan. Om kvällarna  fixar vi mat själva. Nikoo lagade iranska biffar, jättegoda. Sen har vi tillgång massor av frukt, färsk och god:  avocado, vattenmelon, mango, papaya, apelsin, ananas, bananer, lime och inte minst jordgubbar.

Tisdagen 31/1 2012 i Addis

Första dan på jobbet!

Vi hade screening av alla 10 – 14 pat var, då vi fortfarande inte har fått våra grejor från tullen. Jag kunde handexcavera och vi hittade en fp Fuji IX och en burk Coltosol.S

En bildkavalkad från dagen med op lampan först, inte alls rengjord på ca 10 år. Jag startar ett eftersök av en kryssmejsel.
Sedan en av dom första patienterna som kom. Ingen använder tandborsteborste alls. När vi frågade efter pinnar skrattade de generat. Det verkar som att det är gammaldags, så det blir att predika lite där, de är ju billiga och bättre än ingenting. Men plack fanns –”heltäckningsnmatta”.
Nederst från sjukhustandvården arbetet med fixering  av en käkfraktur: Ramusfraktur, och frakturer i alla symfyserna i underkäken.
Samt en bild av kirurgens bricka.

 

Måndagen 30/1 i Addis

Vi blir hämtade av klinikens chaufför som tar oss till Tandläkareskolan.         

 Där väntar Binyam men inte skolans rektor Dr Wondwosan. Han sysslar med att försöka få ut tänger mm från tullen. Det visar sig längre framåt dan att det fattas ett intyg från någon högt uppsatt person. Så han hämtar det och far igen. Vi blir visade runt på skolan. Sen dricker vi kaffe.                                       

Vi väntar en stund. Sen går vi runt på intilliggande sjukhus, Yekati 12 Hospital,  medan vi väntar på rektorn som ändå ska närvara vi våra inledande diskussioner. Sen dricker vi kaffe.
 Efter som det dröjer så går vi på lunch.
 Medan vi promenerar genom stan hör vi lejonrytande.                                   
 Jo, kejsarens gamla lejon i en park intill.
Vi träffar en tandpinneförsäljare på trottoaren.

 När vi är åter efter 2 timmars lunch kommer rektorn men han har ingen väska från tullen.

Tandläkareutbildningen, det är eller snarare har varit ett slags utbildning till Dental Therapist – extr, enkla lagningar, tandsten typ. Nu har man bestämt att det ska bli tandläkarutbildning. Det finns ca 150 tandläkare i landet på ca 80 miljoner. Tandläkarutbildningen är inte en egen fakultet utan sorterar under den medicinska fakulteten, så om man behöver något måste man gå igenom dom. Detta innebär att man inte har nått. Man har inte bedöving som räcker till en hel dags arbete. Man ska bygga ut skolan på de två övre våningarna som nu är studentrum och jag tror att de sa att de skulle få utrustning från skolan i Bergen.

 

Den verksamthet som funkar är när ”smiletrain” kommer och opererar LKG defekter och Dr. Shiferaw gör ortodonti. Detta är gratis för patienten. Det rummet där han står är det enda som funkar.

Vi har ett bra inledande diskussioner om TLUG, vad vi kan göra och vad de förväntar sig av oss.

 

 

 

Söndagen 29/1 i Addis

Åker upp för berget Entoto och hamnar på över 3000 meter över havet. Där uppe är det härlig utsikt – hela Addis Ababa. Hit kom de första kejsarna och bosatte sig innan de flyttade ner till stan där de hade sett en varm källa och byggde sitt palats där. Vi åkte för att kolla ett ställe där det varit ett konstgalleri, men det var rivet. Vi traskade omkring åtföljda av flera barn. Jag frågade vad de använde för att göra rent tänderna så de bröt en kvist av Abbesinsk cypress. Den fungerade utmärkt. Sen frågade jag om jag fick titta på deras tänder och sa jag hur gamla de var. De var mäkta imponerade av att jag kunde det genom att titta på tänderna!

På vägen ner så stannade vi vid vägkanten där två kvinnor hade kaffeservering men utsikt över hela Addis. Eftersom vi har Binyam med oss så får vi veta mycket när han slår sig i slang med alla människor. Så här pratade han med en man vars släkt hade bott på berget i 200 år och kunde berätta hela historien   
        
                                                                                                                                                                                                                                            
                                                                                            

                                                                                                 

Lördag den 28/1

Anländer vi till flygplatsen i Addis Ababa efter en lång natts flygtur sittande i vinkelrät position. Vi hade nämligen fått sätena framför toan och de gick inte att fälla bakåt. Dessutom hade vi en full och glad Etiopisk grabb framför oss som pratade halva natten. Vi mellanlandade i Rom och när vi lyft därifrån så serverades en middag till mitt i natten. Vi landade kl 08.00 lokal tid dvs kl10. sv tid. Det var en lång natts färd mot dag!

Vi blev mötta av skolan rektor Dr. Wondwosa. Han hängde kvar i alla de timmar som det sedan tog fast hans privata patienter väntade.

Så skulle vi genom tullen! Vi hade 4 stora resväskor med tandvårdsmaterial à20 kg var. Vi hade gåvobevis, MEN några nitiska tulltjänstemän började plocka……Och sen plockade dom upp var enda grej, kollade alla utgångsdatum. Varenda tång plockades upp och lades i en hög för sig och alla scalers lades för sig. Munskyddspaket med utgångsdatum201112 konfiskerades.
Tiden gick och efter 4 timmar smet vi ut innan de kom på att de skulle titta i vårt personliga bagage.

Då hade vi inte ätit sen kl 9 kvällen före så jag började bli vinglig! Det dröjde ytterligare 2 timmar innan alla tänger var räknade och inlåsta för att vi skulle får hämta dem på måndag!
                                                                                                                                                                                    Äntligen for vi iväg till vårt boende ett gammalt pingst-                              
 missionshus i mitten av stan. Det är varmt.
 Vi handlade lite mat
 ( på stans dyraste vitingaffär – visade det sig),
åt lite äntligen. Det var dags att vila sig lite.

Vi blev hämtade av Binyam som bor hos sin syster och han visade oss fruktaffär där innehavaren lovade att inte ta ut extra priser av oss. Vi ville äta inhemsk mat så vi for till ett ställe – så häftigt.   Yod Abbysinia

 Där var verkligen inhemskt allt från gräset på golvet till all mat och kaffe. Dom hade en fantastisk show med musik och dans från hela landet. Riktigt trevligt. Sen hem för att sova i vår fina container som höll +10 inom hus. Vi slocknade i alla fall.                                                       

 

Bilden ovan är Injera mata som alla äter alltid            Bild från dansen på Yod Abyssinia

Hej alla som gått in på sidan bara för att finna - ingenting!
Ja det där med internet och uppkoppling i Etiopien var inte så enkelt. Och det säger precis det som gäller i landet. Det är inte så utvecklat. Mycket sämre än man kan tro. Det är inte så mycket ordning på någonting faktiskt
Jag tänker nu lägga in min dagbok från resan med bilder allt eftersom jag hinner. Det handlar mycket om odontologi eftersom det var huvudsyftet med resan. Ni som inte är så bevandrade i detta ämnesområde lär ändå få en känlsa av hur det är i alla fall. Vissa saker fotograferar man inte , fattigdom och smuts, det ser ofta snyggt ut på bild! Dessutom fotar man inte byltena på gatan som man kliver över på kvällar och nätter. Eller för den delen vid en masonitskiva vid ett hål i gatan för där "bor" gatubarnen på nätterna. Hyreshus är smutsig och nergångna och hissarna är livsfarliga. På sjukhus vill jag inte komma i Etiopien.Jag vill inte får tandvärk där heller. Jag har sett fängelset där de svenska journalisterna sitter.......
När man landar på Arlanda så ser allt ut precis som vanligt, jag har ju bara varit borta i två veckor. Allt funkar och är smidigt. Men vi har varit lååångt borta i en annan värld, men också nära - människor och framför allt barn.
Håll tillgodo.
Bodil