Jul på Zanzibar
Makondemarknad och gamla vänner.
Onsdag den 22 december 2010
Lille J hade feber i går kväll och somnade på golvet.
Det regnade häftigt i går kväll med åska. Idag på morgonen sken solen och en ny spännande dag. Killaran såg en "svensk" militärbil inne på centret. Stor lycka. Sen stod de säkert ½ timme vid grinden och väntade på Juma som vi hade bokat. Ut i trafiken igen. 
Vi åker till Mwenge där alla makondesnidarna har sin marknad. Ebenholtzsnidarna plus allt möjligt annat. N blev lycklig över allt som fanns och köpte masker och huvudstöd. S och jag handlade lite. Då blev store J dålig och nästan svimmade. Vi fick tag i Juma och kunde åka vidare till min vän Mrs S och hennes familj och blev hjärtligt mottagna. Lille J lekte med Mzee och store J fick sova lite, han hade hög feber. Vi får god mat, en blandning av ungersk och tanzansk mat. Vi är gamla vänner med familjen ända sen jag var här första gången 1995 Mrs S är ungerska och träffade Mr.S där som då studerade till läkare och flyttade med honom tillbaka 1970 till Tanzania. Han är professor i ortopedi. Sen har han varit hälsominister och skolminister och försvarsminister i olika regeringar. Dessutom landshövning i flera omgångar också- Nu är han över 80 men fortfarande mkt aktiv.
Vi åker genom stan hem med en sjuk store J. mitt i stan får jag telefon från sverige igen. Det är Radio Örebro som vill prata med mig live i morgon i direktsändning. Spännande. Vi ska åka till Zanzibar i morgon för att fira jul, S´s familj och jag. Vi får se om tomten hittar dit?
Vilodag i stan
Måndag den 20 december 2010
Det var en häftig bilresa i går kväll, speciellt sista 2 milen i bilkö och i mörker. Vi var riktigt möra och lille J helt utslagen, vilket inte hindarde honom att kvittra igång före kl 06.00 o väcka pappa och ge sig ut på promenad på området. Dessutom påminna pappa att det är tablett till frukost för att genast därefter säga att han inte vill ta tabletten. Det har varit en kamp varje morgon med malariamedicinen. Den har mestadels stoppats i en banan, men det är svårt att inte tugga utan bara svälja. Nu går det riktigt bra ändå. Den smakar fatiskt riktigt illa.
Dagen har använts till att att plocka i packningen, För N att förbereda packningen och att sova middag. N och jag hade ingen AC på vårt rum för det är problem med strömmen här så efter lunch fick vi byta rum till ett med fungerande AC.
S och jag åkte till ett "supermarket". En anna bild av landet en variant av Ica supermarket, luftkonditionerad där nästan allt finns att köpa. Samtidigt spelas i högtalarna " let it snow, let it snow". Vi fick tag i USB till att lägga alla våra bilder på och youghurt o jos. När vi var tillbaka på centret hade N sorterat och sparat undan alla sina bilder. Sånt tar tid.
På kvällen återser vi K, arkitektstuderande som vi träöffat i Ilembula och fick höra hennes vidare äventyr. Noeli hade ritat en ett fint "drömbarnhem" som hon ska lägga i sin rapport. Hon hade varit med Dr. L i Mufindi också. Hon hade fått ett bra uttryck av Dr. L:
"Tanzania är ett land där ingenting funkar ,men allting löser sig!"
Stämmer precis!
Vi hör av andra gäster att flera flyg till Europar/och vidare till USA är inställda pga snökaos bla i London. En familj är strandad här i en vecka nu.
Kvällen avbslutas med pizza från stan hem kört till oss, vilken lyx!
Tisdag den 21 december 2010
Vaknar av att snön vräker ner - nej fel, det ösregnar i 30 minuter. Nu skiner solen igen och alldeles nyss kom en lite sol in här och sa gomorron och jag fick en kram!
Mikumi och en lååång bilresa
Söndag den 19 december 2010
N hade satt klockan på 5.30 och klev ur tältet för att sitta på verandan och njuta av gryningen i ett tyst Afrika. Bara djuren lät. Buskarna knakar en elefant visst det är! Giraffer promenerar förbi, det betar impala antiloper och en grupp elefanter med en liten kalv passerar. Ser att familjen S också har vaknat och sitter med J och j och spanar in djuren. Vi klättrar upp högst på kullen igen för frukost - bästa frukosten - frukt, kanelbullar, äggröra, vita bönor, korv, rostat bröd med marmelad och jordnötssmör, jos, kaffe. Nu är vi rustade för en tur med safaribil att leta efter fler djur.
När vi går till bilen ser vi att elefanterna har lagt en stor hög på vägen och dyngbaggar är i full gång att återanvända denna hög. Mycket fascinerande hur detta går till. När vi passerar 2 ½ timmar senare är det bara halm kvar av allt bajset konstarerar lille J 
Vår giude Humfrey är duktig att berätta om djuren vi ser och om alla fåglar. Mikumiparken har mer än 250 fågelarter, en del av dem är flyttfåglar från Europa bl a svalor. Vi ser många elefanter och giraffer med barn, en mungo tittar upp ur sin håla. Vi ser sjakaler springa över vägen. Många vårtsvin "Pumba". Det har regnat ngt lite så det väldigt ny kraftig grönska och de syns väldigt tydligt. På väg tillbaka till lodgen ser vi en varan "Kenge", den har blå kluven tunga.
Då ringer min telefon, dt är Magnus från Sörbykyrkan i 
Örebro som vill att jag ska vara med i telefon på kyrkkaffet senare. Märkligt mitt i Afrika. Vi får en stund vila innan lunch. Lille J ska vila och store J går med pappa och bada i svimmingpolen. Jag sätter mig på verandan och bara sitter. det är +34 grader varmt.
Lunchen är delikat och vi far iväg, vi har 26 mil tilll Dar es Salaam. S kör men 10 mil före DSM byter vi för S tycker inte att det verkar spännade att köra där. Det är det inte heller. Det tar sammalagt 6½ timmar innan vi är hemma på FPCT igen.
När vi stannar i Morogora för att köpa frukt så blir det en lång diuskussion med en kille som absolut vill att jag ska köpa hans vissna morötter. Hans kompisar säger till honom att moröttrena inte är bra men han är väldigt påstridig. Jag säger till att jag inte vill ha hans dåliga morötter och köper av en annan kille. Medan jag gör det går den andra killen sin väg muttratnde om "Mama Mkali" ( kan betyda satkärring!). Vi fick i alla fall morötter, ananas, mango och bananer.
till Mikumi
Lördag den 18 december 2010
U vinkar av oss och har med sig en påse till färden. När vi kollar så är det Gurkbitar, morötter och plommon att knapra på på vägen. Pigga småpojkar underhåller oss en bit i alla frall. Det så här att när man längtar till något så går färden mkt långsamt och vi är alla mkt spända på djurparken och det är så långt.... Till rågapå eländet så får vi punka! Egentligen inte så underligt med tanke på hur vägen såg ut som vi körde på i går. Och då fick L rycka ut igen. Det är mkt trafik på vägen och det är lite så en av oss får stå och hålla koll på bilar. Naturligtvis blir små pojkar kissenödiga och törstiga. Medan vi håller på kommer det lie åskådare, några masajer. En av dom är påstrodig och ska hjälpa till och börjar tafsa på N. Då fick Mama Mkali rycka ut! ( jag). Han är full och det luktar om honom, han vill ha betalt för sin "hjälp" 5000tsh!. Vi får hjälp av en annan kille som kommer med en stor träkloss att lägga under bilen så att vi inte rullar iväg. L är duktig och allt är fixat på 20 min.
Nu är vi sena och dundrar in på lodgen för sent för lunch men de fixar detta år oss i alla fall. Det är bara det att vi glömde läsa slylten att vi hade måst åka fram till parkens huvudingång för att betala parkavgiften. Så S och jag (som ska tala oss ur situationen om det behövs) dundrar i väg 6 mil för att betala medan dom andra äter lunch, Vi äter det som finns i8 bilen under färdenoch vi fixar detta uppdrag på 1 timme 15 min! När vi dundar fram ser jag ett lejon korsa stora vägen och en hjord elefanter med enn alldeles lien ny kalv. Väl åter och nu laglydiga ger vi oss ut på en färd i safaribil.
Detta blir häftigt för alla, vi ser en massa djur trots att det har varit ett osedvanligt torrt år. Vattenhålen har torkat ut och många djur har dött av svaghet. Flodhästarna har flyttat till andra vattenhål. Guiden Humfrey vet ju att man vill se storvilt så han spanar mycket, men vi får vända då det mörknar.
På vägen tillbaka ligger hon där! Lejoninnan! flämtande, mätt bara 4 meter från vägkanten och det var S som såg henne. H berättar att man inte sett lejon på en hel vecka. Alla är nu helnöjda och pojkarenas ögon lyser. Att detta är på riktigt!
Man får inte går ute på natten från sitt tält till matsalen så vi blir eskorterad av en stilig masaj från Ngorngoro. De arebetar ofta som vakter som sitt mandomsprov i stället för att döda lejon. Från toppen av kullen är natten i fullmåne vidunderlig.
hos masajerna
Fredag den 17 december 2010
Det kom inget regn tack och lov. Kl 7 kommer Ulf med bilen full med massajpojkar. Jag träffar Alais igen, jätteroligt det är minst 8 år sen.
Först sjunger vi för S som fyller idag.
Ger oss av, först 10 mil på vanliga vägen mot DSM, sen svänger vi in på en mkt knagglig " never ending road" i 5 mil, Regnet har verkligen spolat bort stora delar av vägen, det är knappt en körbana, mötena blir nödlösningar. Det gäller att hålla tungan rätt i mun. Vi stannar för läskpaus och där kliver Lebakula på, det är också ett tag sen sist! Han hade en svårt brännskadad fot efter att ha ramlat i elden som barn. U hade hjälpt till med flera operationer. Men foten var inte så bra, tårna stod rakt upp så han kunde inte ha skor på sig och det måste man ha för att tex gå i skola. Så 2002 kom han och Alais till Ilembula och bodde hos mig 2 veckor för att en tysk kirurg skulle fixa L´s fot. Nu ser det jättefint ut. Resan fortsätter och N åker i U´s bil och alla masajpojkarna sjunger ju närmare hem de kommer. Vi stannar i det nya "centret". Där är vattenbrunnen. Där har man byggt kyrkan, en förskola (där Lebakula är lärare)och nu en prästbostad. Planer finns på att bygga en grundskola härnäst. Vi får te först. Kyrkan är ny för mig,den fanns inte när jag var här 2003 tillsamman med S´s famlij och store J som då var 11 månader. Vi tältade då utanför en av bosättningarna. Jag hade en "tandklinik" där, en brits av två brädor och en madrass under ett träd. Då var kyrkan av grenar under ett annat träd. I den nya kyrkan har man murat in stenar från alla världsdelar på framkanten på altaret - den världsvida kyrkan.
Det pågår mödravårdscentral under ett vräd när vi kommer. Jag träffar många bekanta, men blir också konsulterad om tandvärk! Vi går in i kyrkan, den är oval i formen. Det blir en liten gudstjänst med sång på kimasai, tal av U. Vi presenteras. Jag har tidigare "köpt" ett fönster i stora J´s namn, han vill veta vilket det är och vi tar ett foto där. Det är stort att vara tillbaka. Efter lunch åker vi till Isaia´s bosättning för titta var vi var förra gången. och sen drar vi hemåt igen. Vägen är hemsk och vi kommer lagom ut på stora vägen igen så får U punka L får kavla upp ärmarana och visa att han är stark.
På kvällen är det födelsekalas för S på ett italienskt ställe med supergod pizza. Rätt var det var så stampade en av masajpojkarna till och vi undrade vad? Det var en skorpion.
Shopping igen!
Tisdag den 21 december 2010
Vi äter frukost med K och hennes kompis. Vi gör planer för dagen, de behöver komma till färjeläget med taxi och då helst Juma och vi behöver växla pengar, ta ut pengar, kolla några affärer som vi inte kollat och N ville bjuda på mat som tack för att hon fått följa med en bit på resan. Vi slog oss ihop med Juma och delade taxi. In i trafiklen i centrum! Hu. Och mitt i jaos och trafik somnar lille J i mitt knä och sover sig igenom allt hojtande och bråkande.... vi släpper av tjejerna vid färjeläget och far vidare.
Vi shoppar allt möjligt och äter en god lunch och avslutar med glass och slusch. Juma väntar på oss och när vi sätter oss för att åka hem till centret så går det mycket smidigt, vi har hela tiden trafiken mot oss och det tar bara 35 minuter att komma hem mot annars kanske 1½ till 2 tim.
Strömmen är tillbaka och vi kommer hem till rummet med a/c på. Tid för mail och annat. Jag bloggar ikapp.
I Dodoma
Torsdag den 16 december 2010
Ulf kommer och hämtar upp oss vid niotiden och vi åker på stan för att proviantera lite saker och sedan vidare till ett ställe som Ulf vet passar för 2 små killar. Där släpper vi av killarna och deras föräldrar. Stället som han visste skulle passa var ett hotell med pool! Vi andra åker vidare för att titta på en nybyggd tandklinik. Jättemodern och fin men även den har problem med den instabila strömmen i Tanzania. Problemen med strömmen är inte bra för panoramaröntgenmaskiner tex. Efter ett besök på stiftskontoret för att hälsa får även vi njuta av poolen. Riktigt njutbart med bad och god mat. Stora J passar på att träna simning- 25 meter på en gång! och jag och S är också riktiga sälar. En eftermiddag med god glass när väl glassstället( Alladins cave) öppnade efter siesta kl 16. Då var det ånyo strömavbrott så det blir "bara" hårdglass från frysbox. Efter tankning- 132,5 liter- så bar det av hemåt för lite siesta även för oss. Även denna kväll bjöds vi hem till Ulf. Vi håller tummarna för att det inte ska regna(ovanlig önskan i detta land just nu) så vi kan fara till Chitego i morgon. Regnar det så regnar vägen som vi tänkt åka bort och det finns ingen annan. Vägen heter för övrigt Ulfs väg.
En lång dags färd mot Dodoma
Onsdagen den 15 december 2010
Vi hade beställt frukost så det intogs för att sedan packa bilen för avfärd kl 7- vi trodde att vi på så sätt skulle undvika det värsta trafikkaoset. Men tji fick vi, det tog oss nästan 2 timmar ut ur stan. Vid det laget hade både J och J tröttnat. Som tur var hade vi en överaskning/julklapp eftersom vi inte kan vara säkra på att tomten kommer till Zanzibars södra udde nästa vecka. Mormor och S hade arrangerat detta och faktiskt lyckats hålla det hemligt!På så sätt höll j och j ut i 20 mil till Morogoro där det lämpligt nog var dags för lunch. En god lunch som restaurangägaren var noga med att påpeka var "selfservice" dvs buffe. Gott och mättande men vi unvek ugalin. Denna restaurang vara alldeles ny när vi passerade här på samma rutt med älste J för 7,5 år sedan. Färden går sedan vidare ytterligare 25 mil mot Dodoma. Landskapet är fashinerande. Stora kohjordar som vaktas av traditionellt klädda masaier, bergsmassiv som reser sig mot himlen och toppiga kullar med spretiga träd på toppen.
I Dodoma möter Ulf upp efter första rondellen för att visa oss var vi ska bo. Vi installerar oss på kyrkas gästhus som är den gamla kyrkan. Jag och N bor vid altaret. Rätt person på rätt plats? Ulf bjuder oss senare till sitt hus för kvällsmat. Där är lille J lyckligast eftersom han får klappa en katt. Maten har Ulfs fosterpojkar lagat - spagetti och korvsås. En av killarna har träffat stora J förra gången vi var här. Överlycklig hämtar han fram ett kort från den gången när han förstår vem J är. Ulf berättar fantastiska historier ur sitt nästan 20åriga liv i Tanzania. Han räknar att han idag har 21 fosterbarn. De allra flesta kommer ifrån masaibyn Chitego. De är alla med några få undantag handikappade eller långtidssjuka. Ulf är mycket fashinerande att lyssna på, vilket engagemang för människor! En heldag så vi stupar sedan i säng.
Det blir en dag på stranden
Tisdag den 14 december 2010
Det är en ny morgon, ganska varmt så vi bestämmer att åka och bada. In i bilen och söderut från DSM. Vi åker 1 timme och kommer till slut fram till en alldeles öde strand vid Indiska Oceanens strand. Det är paradisiskt vacker, tidvattnet är på väg ut men alldeles ljummet och salt. En del badar, andra plockar snäckor i strandkanten men vi är alla försiktiga med solen. Fastän det är alldeles människotomt så vi beställer som vanligt Coke! Barnbarnen gillar verkligen Indiska oceanen. Vi åker tillbaka till stan och lyckas på något sätt undvika trafikkaos. Kaffe och smörgås smakar bra- sjön suger. Efter fikat så stannar J och L kvar på PMU medan vi andra åker tillbaka till Tingatinga för att hämta beställningarna.
Vi hittar en bra väg som kortar ner restiden från gårdagens 2,5 timme till 1 timme i vardera riktingen. Vi hade tänkt att laga mat till kvällsmat men stömmen gick så det blev juice, frukt och macka. Som tur var kom strömmen strax före nio så vi fick lagt 2 mycket trötta barnbarn och vi vuxna fick packa inför resan i morgon.
Barnbarnen har kommit
Måndag den 13 december 2010
Familjen S anlände vid midnatt ganska trötta, jag mötte med J och hans buss. De slocknade per omgående, det +27 ute. L hade inte hört att det ösregnade mitt i natten.
Vid ½8 tiden lussade jag och N med värmeljus och Marys lussebullar. Det var lite spännande för pojkarna först att kolla omkring bl a tusenfotingar, små geckoödlor och en apa. Vi tar det mycket lugnt på fm och får sen en utmärkt lunch. Efter lunch packar vi in oss i bilen och kör mot andra änden på stan till Msasani för tingatinga besök och sedan Slipway. Det bilresan tar drygt två timmar (signikativt för trafiken i DSM!) , det blir påfrestande för Jocke som är trött idag. Samma resa hem igen tar 40 minuter. Vi shoppar lite här och lite där. Det blir en del jukklappar och annat. På väg till till slipway ser jag inbjudande frukt affär och tänker att där stannar jag på hemvägen. Den är öppen när vi far hemåt vid 7-tiden, S och jag går in och handlar en massa fin frukt. När jag ska betala frågar affärsinnehavaren om vi är svenska. Ja säger jag, då säger han jag känner igen dig, jag hade en affär som sålde kryddor och du kom alltid med gäster. Detta stämmer, det är 10 år sen jag såg honom, och jag känner igen honom, han hade alltid frukt som ingen annan hade. Det har han dag också papaya, avokado, lime.
En svettig kväll ägnas åt vykort dusch mm.
Tredje Advent och +33 grader
Söndag den 12 december 2010 
Ja BUSSRESAN:
Vi hade ju köpt biljetter, jag två säten för att kunna röra mig ( N´s idé). På biljetten stod "reporting time" kl 08.00, vet att bussen avgår kl 06.00 från Mbeya. Vi hade beställt skjuts till kl 07.00. Nyagawa som är en ordentlig man kom kl 6.30. Så vi var på plats kl 07.15 och väntade. När klockan var 8.30 gav Nyagawa upp och frågade om han kunde lämna oss där, han han var el-jour på sjukhuset. Vi väntar.. det var svalt på morgonen men solen värmer när den stiger. Bussen kom kl 09.30. Fast det kan man inte vara säker på för nästa gång kan samma buss komma 08.15. Ombord så satt det folk på våra platser vi kunde sitta på andra ju, man är liksom inte så noga. Jag fick i alla fall två platser bredvid varandra, det kändes bra. Det fanns A/C också på bussen. Sen bar det iväg. Planerad 10 timmars resa, man stannar två gånger för kissepaus i bushen damer till höger och herrar till vänster. På dessa platser har folk samlats för att sälja till bussresenärena, läsk, tomater, bananer, annan frukt f säsongen, nötter, kex mm. Man stannar för lunch på ett annat ställe nedanför förkastningen ( Rift Valley) vi Ruaha flodens dalgång 15 minuter, man kastar sig ut springer till toa som är en lång rad hål i golven, ibland en fungerande dörr - inte alltid - det är springtoa, kvinnor trängs och bråkar för att komma först och bankar på dörren om man "sitter" för länge. Sen springer man för att köpa snabblunch, kyckling och chips eller annat. Annars är det ett trevligt ställe med god mat, har lunchat flera gånger ja tom sovit över, fast det var varmt.
På bussen serveras en liten muffins och en burk läsk och senare en lite flaska vatten. Man gör klokt i att inte dricka så mkt under denna färd så att man blir kissnödig med tanke på faciliteterna för detta. Läskburkar, flaskor och annat skräp samlas in av "konduktören" och på sista kissestället tömmer han dessa "papperskorgar" i buschen utanför bussen. Bra så var det skräpet borta! inte! det möter vi flygande omkring på nästa resa.
Underhållningen bestod av en såpaserie efter am förlaga med engelsk textremsa. Denna textremsa var underhållningen för N och mig. Den var så dålig. Sen visades även en konsertvideo med en kongolesisk artist, bara Zairepop på franska med en jublande publik.
När vi väl var nästan framme i Dar, bara 3 mil kvar blev det stopp i trafiken, alla öppnade fönstren och där stod vi med motorn på i 1½ timme. N och jag nu MKT hungriga. Vi har haft matsäck med - Nobelmiddag? - två kokta ägg och tre banane och en påse bilar. På swahili säger man att hungern gör ont, det var precis det. Bussiga Juma hämtade oss och tog oss förbi hämtmatstället - hamburgare! Mm.
Vi stöp i säng.
Idag rör vi oss sakta tom N för svetten lackar. har stoppat lussebullarna som M bakade ( till i morgon för J oJ ) i frysen. I morgon ska N och jag lussa för mina barnbarn.
Vi äker till en fin restaurang där vi stämt träff med Dr, L hennes två gäster, Dr,S (Matema) och hennes svärdotter som är i Dar för att föda. Vi sitter alldeles vid havet, tidvattnet är ute, på redden ligger många fartyg och väntar på att gå in med tidvattnet. Vi beställer fin mat havspaella och vi har en så trevligt stund tillsammans, människor som gör och har gjort myckte för andra utan att framhäva sig själva. Verkligen ägnat sina liva åt andra människor.
Sen frossar vi i shopping på en supermarket och är i ännu en värld (våran?). Vi handlar lite till barnbarnen. Gårdagens bussresa gör sig påmind och det är varmt + 34. Huden är "jämt" kan man säga! Inte klaga - ni har kallt förstår jag.
Tredje advent i 33 graders värme och dan efter BUSSRESAN! Vi har A/C i sovrummet så där är det bara 22 grader. Det blåser upp nu för ev regn? så det fläktar lite. Annars lite tfnsamtal, kolla bilen, snacka med folk som bor här. Hade kontakt med S´s familj i morse då hade de checkat på ARN kl 4 och jag just vaknat av en massa tuppar och annat! Nu träffas vi vid midnatt.
Avrundning
Fredag den 10 december 2010
Det är lite uppbrottsstämning i dag. Vi ska komma ihåg allt innan N och jag far med bussen i morgon. Vi ska åka buss eftersom det väntar en större bil i DSM på oss. Jag köpte biljett för 2 säten, får väl slåsslite för dom, men. Kollar bokningar mm.
Vi går i kapellet först och det är som vanligt fin sång av eleverna på sjuksköterskeutbildningen. Predikar gör en ssk elev. N och jag går till postkontoret för att köpa frimärken och kumbe! där ligger ett brev till mig. Tack H. Vi går till stan och köper var sin fin kanga till AM, jag fortsätter och pratar med snickaren F om att jag kommer snart med E´s syster och shemeji (svågern) och hälsar på. Jag går en bit till och någon ropar efter mig, F´s bror kommer springande efter mig och vill hälsa. Jag vandrar vidare för att köpa vitt toapapper. Man vet inte vad det är i det färgade pappret, känns olustigt. På tandkliniken kollar vi att vi koll på allt. Tyvärr kom inte gumman idag, hon kom igår fast det var helgdag och R fick ta hand om henne. Vi går till kirurgavdelningen för att kolla vår MC-olyckspat med käkskada och nackskada. Han är inte i sin säng och vi blir vilsna, men när vi går ut så sitter han där på en bänk. Han är alltså uppe, bra och nacken är också ganska OK. Vi ses nog när jag är tillbaks efter jul. Det kommer en kvinna som ville ha protes och blir ledsen när jag inte kan göra någon just nu. Det har varit lite för kort tid att vara här för det tar ju ett tag innan ryktet har spritt sig. Men nu för tiden har ALLA mobil så man kan ringa in dom, märkligt.
Vi går hem för fika och då regnar det häftigt i 10 minuter. Mama R kommer för ekonomisk hjälp, lille Jushua som byggde bilar av handskkartonger när jag var här förra perioden har nu blivit stor och har kommit in på gymnasium i Kidugala. Mama och jag har jobbat ihop i 6 år. En riktigt bra skola men det kostar 800 000/- per termin. Det fattas pengar för de sjukhusanställda har inte fått ut sina löner, regringen har inga pengar för dom har haft val?
Värre är det nästa tiggare som kommer på eftermiddagen. Han smörar så och jag känner honom bara flyktigt, vet vem han är. Vanligen respekterar man att jag säger att jag redan hjälpt så många att nu kan jag inte mer, men inte han utan han fortsätter att tigga, Jag förstår att människor har det jobbigt, men jag kan inte hjälpa alla som ber om det. Jag vill gärna känna vederbörande också. Det blir lite otrevligt.
På tandkliniken tar N adjö och ger presenter och jag ger presenter fast jag kommer tillbaka, Thea T-shirts!
Till fika fick vi idag sambusa som det var lite piri-piri i. Jag måste ju se till att N får smaka allt. Till lunch får vi pilau med köttsås och spenat, gott men jag har munnen full med blåsor så det svider hemskt. Jag lägger på bedövingssalva men den är inte god fast den hjälper.
Sen är det packning. R från tandkliniken kommer med present till N. Hon får en korg och en kanga. Denna ros blommar i trädgården nu. 
C kommer en sväng på kvällen och vi får ett roligt spel "löjliga husen" i Sthlm. Daudi - körledaren kommer med en CD som Tumaini kören har spelat in, ska bli kul att lyssna på.
Vicky´s grav
Torsdag den 9 december 2010 Tanzanias självständighetsdag (1961)
Ledig dag. 
Idag var det verkligen massor av termiter och deras vingar på altanen. På framsidan var de redan omhändertagna av fåglarna. resten sopade M upp för att ge hönsen.
N steg upp tidigt och gjorde fruktsallad till barnhemsbarnen tillsammans med C mango,papaya,banan, vattenmelon och citronsaft. De går upp på barnhemmet och lämnar det. C stannar och leker med barnen i flera timmar. De är verkligen närhetstörstande och det är lite chokerade för C. Vi jämför med våra barns vilkor. Dom vilkoren kommer dessa barn aldrig att få.
Jag åker till Bibi Baraka och lämnar det som Koch M lämnat efter sig, en kudde till, 2 filtar och socker till mormor. Nu var det så att sömmerskekompisen till M hade fårr dödsbud så M och hon hade åkt på begravning. Då avstannar syverksamheten. Det är begravningar hela tiden.
Mormor och jag och Vicky´s dotter B åker till Vickys grav. Man lägger upp en grushög och sätter ett träkors där. Har man råd sen så bygger man runt denna hög men hjälp av tegelstenar och cement en "gravkulle". Så vi pratade om det skulle göras. Man har väntat på mig att jag skulle komma innan man gjorde för man vill veta hur jag tyckte. Jag berättar att vi planterar blommor på gravar, så vi pratar om vilka blommor. De föreslår "Kristi törnekrona" som vi har som krukväxt, den växer fint här och blir stor. Jag föreslår Amaryllis som just nu blommar och är lättskött då det är lökar. Korset som var på graven har termiterna börjat att äta på. Sen börjar Bibi (mormor) talar om sjukdomen som Vicky dog av och jag förstår att hon inte vet. Hon pratar om att hon spydde galla och att levern var svullen och undrar varför man inte opererade. Och att hon själv spyr galla när hon har malaria och sen blir hon frisk, men Vicky blev inte frisk. Hon berättar att Vicky åt medicin som hon fick utslag av. Bibi hade velat ta henne till annat sjukkhus men att V hade vägrat och sagt att detta är medicinen för hennes sjukdom. Vicky visste vad hon hade - AIDS - vem är jag då att berätta för Bibi sanningen (och slå henne i ansiktet med den). Så jag säger att man kan spy galla av många sjukdomar och att inte alla sjukdomar blir bra av bara operera (jag är ju nästan doktor!) 
Hemma i huset fick jag te, chapati och stekt ägg. Sen är det dags att prata med B (vIckys dotter) om vad hon vill med sitt liv och sin skolgång. Hon vill läsa vidare till advokat. Ambitiöst fast jag måste då säga henne att betygen måste bli bättre. Jag lovar att hjälpa till med i första hand tom form 4 sen får vi se. Allt detta tog 2 timmar men jag är helt slut och somnar på em.
Senare kommer AM och hon pratar en lång stund. I morse när jag åkte till Mama Vicky såg jag att AM var ute i sin åkerlapp. De bor nära varandra. Jag har tänkt att besöka henne och hennes syster J när S har kommit med sin familj. AM var husfru hos mig i 6 år. När hon kom på morgonen så berättade hon alltid senaste skvallret i byn så jag var verkligen uppdaterad då. Nu får jag veta mycket om vem som är död och hur det gick till mm. Sen ber hon om hjälp att få plöjt en annan åker och till utsäde (bönor) och till mat till jul ( majs) , det blir sammanlagt 15000/- hon får 20000 dvs 100:-. när N vill ta kort får hon ta om det för hon skrattade inte på bilden och då såg hon inte ut som en människa! Hon har fått tillbaks en del kläder av dom blev stulna men inte allt, bla en Tshirt som hon fått av H, det vare hon ledsen för. Annars är hon glad ändå för Gud hjälper.
N går ut och promenerar med några andra i fint regn och C kommer och vi har mkt att tala om.
S ringer på Skype och det är jättebra mottagning och barnbarnet J har mkt resfeber och längtar efter mango. Jag visar honom mangon. När N ska följa C hem ser hon en stor skalbagge på 7-8 cm som ser lite ut som en ekoxe.
Åska,proteser och amaryllis
Tisdag den 7 december 2010
Regn, regn var kan man få hägn! Det regnar och folk hackar och planterar nu majsen. Alla är ute, trampar med hälen och släpper med ett majskorn mellan bönplantorna som kommit upp. Det är nu som ordnar så att man har något att äta hela nästa år så hela familjen hjälper ju till. Alla termiterna svärmar nu och ligger i drivor under vår utomhusbelysning på altanen, de tappar sina vingar. De små tar sig in i huset och lägger sig på tangenterna. Folk samlar ihop dessa larver och rostar dem, gratis protein. Man ser att det grönskar i dalen och att vattmet stiger i flodeen , det glittrar mellan träden. I trädgården har amaryllis skjutit upp i en rabatt och har på bara ett par dar gått i blom. Mina favoroter (även i Sverige!)
På klinken har N och jag haft lektion från A till Ö stegvis hur man gör Compositfyllning med etsning, bonding fyllning och puts. Det var ung tjej med stora hål mellan framtänderna. Allra först hade jag en lektion hur man bedövar ( speciellt framtänderna) så att det inte gör ont. Man gör det mycket långsamt och lugnar patienen. Just empatin för patienten bortom att bara säga Pole är väl inte så stor. Sen borrade jag och just idag hade jag inte vatten på Highspeeden men väl på lågvarven och mycket! Info även om hur viktigt det är med vatten på borren så att man inte bränner pulpan. N var med hela tiden och präntade in sekunderna om och om igen. Och flickan blev fin och glad för sina nya tänder. N har har suttit och vänt på all composit som fanns och ordnat efter utgångsdatum och sorterat alla instruktioner.
På eftermiddagen tog vi bilen till Makambako för att köpa bussbiljetter till vår DSM resa. De finska läkarna var medoch gick på marknaden. Sen köpte N tyger! inte jag. Vi tankade bilen full coh skulle handla ost på macken men den var slut, det blev bara vatten och sylt.
När vi kom hem stod en ny gäst vid gästhuset och M som mött henne vid bussen kom förbi mig och sa att det har kommit en ny svensk student. Jaha då fick jag åka dit och vara social. N och jag hade bokat att träffa M sömmerskan så vi hade tyvärr lite brått. Vi hälsade som hastigast och bjöd henne hem på kvällen. Vi åkte och beställde klänning och långskkjorta.
Sen kom C hem till oss och vi fikade och pratade länge. Hon studerar till arkitekt på KTH och reser i Tz för att titta på barnhem. Hon hade fått kontakt med Dr. L. Hon har ett MFS stipendium att sedan rita ett Children Center i Arusha. Vi pratade länge. Precis när hon kulle gå hem började det regna häftigt och åska. Min ström slogs ut ( min jordfelsbrytare ). Den kunde jag slå av senare på natten. Nu har jag små vattenpölar här och där i hustet (samma)precis som för 7 år sen. Tur att en del är sig likt, man ska väl inte laga alla hål?
Onsdag den 8 december 2010
Det slutade att åska, men regnet har fortsatt hela dan till 5 tiden på kvällen. men det regnar fint. C presenterade jag i kapellet i morse så att alla vet vem hon är när hon går runt på sjukhuset och barnhemmet.
På klinken lämnade jag ut de två sista proteserna. Två kvinnor, den första utan tre framtänder, den andra utan flera tänder på sidan. Den första vill nu ha nya tänder i under också så att hon får komma när jag är här igen mellan jul och nyår. Den andra blev alldeles lycklig! och hennes man som är chaufför på sjukhuset. Sen gick N och jag igenom hur N hade organiserat fyllningmaterialen. Nu tror jag att jag har gått igenom hela kliniken från topp till tå. 
På eftermiddagen slocknade jag faktiskt efter att gått med N till barnhemmet. Där lekte hon pannkakor och tåg med barnen. I morgon tänkte N bjuda på fruktsallad eftersom det är Tanzanias självständighetsdag Jamhuri. ( 1961)
Regn och åska
Måndag den 6 december 2010
Det Finlands självständighetsdag idag
Det började regna vid tretiden i natt. och det har regnat fram till tre tiden på em. Nu på kvällen tornar det upp sig igen. Grodorna kväker högljutt nästan öronbedövande HELA tiden. I ett träd är ett annat högt ljud av cikador. Det verkar som om jag inte är så gammal än!
Jag visar runt den finske koordinatorn på sjukhuset och även på tandklinken. De skickar också tandläkare. han har aldrig varit i Tanzania.
Han blev lite fundersam när han ser intensiven här.
På kliniken har N provexponerat alla rtgbilder som fanns för att ta reda på om dom funkar och lärt ut framkallning till Elyud. Tyvärr fick vi slänga några rtgbildspaket. Under tiden har jag tillverkat proteser och tagir avtryck idag igen. N har övar på att slå ut utan att få blåsor, det lyckades bra idag. Jag var riktigt trött idag så jag la mig för att vila. När kliniken stängt kom en gubbe för att hämta sin protes. Då hade de stängt generatorn för hela sjukhuset ( TANESCO hade ju också stängt strömmen). Så först fick jag ringa runt och be om ström, sen kunde jag lämna ut fina lösframtänder.
Gumman har varit på kliniken idag också. Nu är det nästan läkt. 
Sista körövningen idag för att jag har så mycket att göra på kliniken. Det verkar som om ryktet att jag är här nu har nått ut och då är 6 veckor för lite tid att jobba här. Så N spelade in när vi sjöng "O store Gud" och några mer sånger, har inte tittat på dem än. N tyckte det var fint att sitta o lyssna på sången.
Födelsedag
Söndag den 5 december 2010
I går kväll hade tjejerna E och E bakat en tårta med banan, jordnötssmör och passionsfrukt till mig. den var jättegod.
Morgonen var underbart vacker med soluppgång över bergkammen och speglingar i vattnet. Fast jag har massor av bilder av dessa soluppgångar så fotade jag igen. Ett uppfriksande dopp i det badkarsljumma vattnet innan frukost. Frukost med ägg och banansmörgås.
I går kom ett sällskap med några mycket brittiska personer 2 män o 2 kvinnor. Jag satt och funderade länge och hade en känsla av att jag kanske borde känna dem. Efter frukost gick jag fram och hälsade och mycket riktigt. Det var herr och fru Philps som är farmare, mjölk, i Iringa och bott i Tz i hela sina liv typ 80 år. Och även min vän konstnärinnan Sue som bor i ett tält inne i Ruahaparken och hennes chafför. De hade kännt igen mig när gänget sjöng födelsedagssång för mig i går kväll. Och Sue som jag tappat kontakten med och varit ledsen för det och hon också. Inte bara för att fyllningarna jag gjorde för 10 år sedan fortfarande. Det är en människa som jag kom så nära senast jag var i Tz. Nu lovade vi dyrt att vi skulle hålla kontakten.
Jag tog med de finska Rotaryläkarna till sjukhuset när jag ändå skulle besöka lilla flickan. Vi fick en rundtur på sjukhuset också.. Sen kom Johari som är min "svärdotter" och jag hennes europeiska "mamma". Hon är gift med Elias som jobbade här i Ilembula på min tid och som lärde sig så bra att dra ut tänder men också att informera om förebyggande tandvård. Han flyttade sen till Matema där han varit så duktig. Nu är han utvald att lära sig kataraktkirurgi (starr), så han läser i Moshi på KCMC sjukhuset där. Johari presenterar mig som sin mamma för sina vänner hon möter och är stolt. Vi bjuds hem till henne. Det har blivit ett nytt barn där i familjen en lite pojke på 6 månader Oktavian, så nu är det 3 barn där plus en son från ett tidigare förhållande f E. Vi får läsk och maandaazi - ett slags munkar. Tv´n står på - parabol - Bollywoodfilm med engelsk textremsa.
M från Sörbykyrkan hade bokat att jag skulle vara med på telefon på kyrkkaffet, men när det blev dags var vi på vär med bilen och hade ingen mottagning just då. Synd. På väg hem mötte vi regn och såg häftiga blixtrar. Vi stannade i Tukuyu för att köpa frukt, Det blev nästan mörkt innan vi var hemma, lång bilresa. Lyckligt hemma. Senare var alla vitningar samlade hos U för (födelsedags)fika, de flesta reser i morgon bitti. Det är bara N och jag kvar och de två Rotarydoktorerna.
Det hade också kommit en koordinator för finska Rotary doktors bank.
och Matema
Torsdag den 2 december 2010
Vi är utan ström redan på morgonen. Mary stryker med strykjärn som värms på vedspisen. I Sverige har vi sånna strykjärn på hembydgsmuseér.
På eftermiddagen går N på besök på barnhemmet. Där finns 15 små föräldralösa barn mellan 0- 2år. de är mycket kärlekstörstande. Under tiden jobbar jag på lab där vi har ström. Fast precis när jag satt på ett "kok" så bryts strömmen. Jag låter det stå på på eftervärmen och hoppas att det blir bra ändå.
Jag får besök precis jag kommit hem. Josephin vill tala med mig. Så hon berättar sig och sitt liv. Hon har faktiskt arbete ett par dar i veckan med att tvätta/stryka hos Dr. L och att städa när L är i Ilembula. Hon sitter en bra stund.
Vi hade bett Frank, snickaren att komma på kvällen med sin dotter Violet. De kommer och ringer upp E på skypen. E och Frank jobbade ihop när E bodde hos mig 1997 -98. och blev vänner. E lärde sig lite swahili också. Så nu kan Frank se E på datorskärmen. Detta är mycket märkligt och han fnittrar hela tiden, de pratar lite och E svarar på swahili. Känslar av konstighet sitter i lännge hos Frank. Sen pratar vi med hans dotter Violet som går i form 3 i en skola i Iringa. Betygen kommer fram och de är riktigt bra, hon har flera A och bara ett C. Hon säger att hon vill bli läkare så att hon kan hjälpa sitt land och sina landsmän. Vilken inställning! Det blir en fin och glad kväll. Jag berättar också att S med familj ska komma, Frank är lite stolt över att känna flera vitingar och snickare också. Han var så glad förra gången svärsonen kom att han gick hand i hand med honom på stan för att visa sin kamrat.
Det är så roligt att ha N på besök här. Hon är så inkännande och intresserad av hur det är här så vi talar hela kvällarna.....
Fredag den 3 december 2010
Idag hoppar jag över morgonrapporterna för jag vill kolla"koket" från i går kväll. Det blev ändå rätt bra, så jag slipar och gör den protesen nästan klar. Jag kan polera den när han kommer för att hämta den. Jag hinner starta nästa kok innan jag går till kapellet. Idag är det underbar sång, men till min favoritpsalm Mungo ni pendo( Gud är kärlek) är det en ny melodi så jag är lite lost. Efter morgonbönen jobbar jag vidare och färdigställer nästan nästa protes också innan strömmen bryts igen. Då tappar jag lusten. Strömmen kommer sen med generator, men jag får då en kund för lagning - husmor! Fixar detta och går sen hem för att packa och äter lunch. Just då ringer Dr. S (tysk läkare på besök i Matema, fast hon har jobbat många, många år här i Matema) Hon berättar att det kommit in en 9 årig flick till sjukhuset, där med en käkfraktur. Så N upp till kliniken och plockar ihop grejorna!
Vi ger oss iväg efter lunch, vi är 9 personer i bilen , det är i alla fall lite tanzanskt. Det är E och E och M, N och jag ,två finska Rotarydoktorer, K och Dr.M som ska med till Uyole. Han var tidigare överläkare i Itete och har varit i Matema också. Nu är han "pensionär" och jobbar lite i Ilembula.
Vägen till Matema runt Livingstone mountains är spektalulär. Upp och ner för bergen från 600 möh till 2500 möh. Väldigt skiftande landskap från blommande hortesia och änglatrumpet, potatisåkrar till torr savann. Vi stannar på ett ställe och köper röda bananer och gröna(mogna) bananer mango, avokado och passionsfrukt. Vi kommer fram i skymmningen och alla vill kasta sig i sjön. Det är varmt. N och jag tar oss till sjukhuset för att titta på flickstackarn. Då är det beckmörkt, TANESCO har stängt strömmen. Flickan är rädd och gråter men jag kan får kontakt med henne, tack och lova att jag kan språket!. Hon har brutit nycklebenet också. Nu vet jag det 102:a sättet att använda en kanga - en 8:aslinga för en nycklebensfraktur.
Lördag den 4 december 2010
Vaknar vid soluppgången på denna underbara plats på jorden. Man hör fiskarna kommer hem och landar sin lilla fångst, röken stiger,människor pratar. Går ner till sranden och bara sitter och ser solen gå upp över bergskammen. Efter en stund tar jag på mig baddräkt och går i vattnet. Det är ljummet, badkarsljummet, lägger mig och flyter. Det är stilla molnfritt och en liten dyning. Vi frukosterar på vad vi köpte, så söt sylt och röda bananer på bröder är OK, stekt ägg. Det finns numera en lite försäljning av turistsaker så mina kompisar handlar. De far sedan iväg till krukbyn och för att snorkla och titta på ciklider(akvariefiskar). Jag flyr solen. Gissningsvis, eftersom jag glömde termometerna, är det mer är 32 grader det går nog upp til 38 i em. N och K ger sig ut på promenad medan jag sitter inne! för att skriva ikapp lite.
Vid ½11 tiden beger vi oss till sjukhuset för att se om vi hjälpa flickan med den brutna käken. Man har letat hela morgonen efter en intuberingstub som kan passa en 8-årig flicka. Narkosköterskan här på sjukhuset har aldrig näsintuberat ett barn så Dr. S som var narkossköterska innan hon blev läkare ska hjälpa till. Man försöker att intubera 3 gånger, näsintubering behövs för att jag ska kunna arbeta i munnen. Man misslyckas och vill inte fortsätta eftersom svalget blir irriterat och svullet. Flickan har en bruten käke avbruten mellan höger hörntand och en sidoframtand i underkäken. Nu är goda råd dyra. Vi tar bort en mjölktand i vänster underkäke för att det ska bli ett hål så att hon ska kunna få mat i sig. Sen gör jag ett gipsbandage på hakan som sedan fästs hårt med en elastisk binda runt huvudet. Jag har sett en bild av detta i en bok som finns på tandkliniken i Ilembula, en slags extern fixering. Jag informerar mamman. Vi är tillbaka hos våra kamrater lagom till lunch. Vi hinner doppa oss i sjön först.
Man kan säga att operationsrummet på Matema sjukhus har den vackraste utsikten och att det var tur att fönsterna var öppna annars hade operatörerna inte fått luft.... Man kan se anhöriga sitta ute under ett träd och mata sina anhöriga om de kan flyttas utomhus. Det är anhöriga som sköter omvårdnaden här och håller med mat.
Det är rejält bris på eftermiddagen så att det går vita gäss på sjön, det minskar ändå värmen. Annars vilar alla i eller utanför solen, en vilodag
VärldsAidsdagen, käkoperation,Baraka
Onsdag den 1 december 2010 
Idag är det Världs AIDS dagen. Dr, L är i Finland och framträder i TV. Med henne är MB, Aids koordinator här på sjukhuset.
Här firades det med läsk på CTC, alltså kliniken för behandling av Aids. N och jag blev inbjudna att fira och att ta kort som minne och att skicka till sponsorer. Det var en mycket intressant stund och vi fick fina bilder. Lärorikt; de kommer hit fast alla då vet att de är smittade. De får undervisning där om hur man ska sköta sig och hur man förhindar att sjukdomen sprids. Just nu får man bromsmedicin gratis, men det är ett projekt på 5 år . Det är bara att hoppas att det blir ett nytt projekt sen igen. Dr. M höll ett tal och berömde alla som kommit. Aids minskar lite i Tz. Sen höll ordföranden i de Aidssjukas förening ett eldande tal. Jag fick hastigt också hålla ett tal! Det blev kort!
Odontologi: Det blev operation idag. Narkosen kom så småningom till min klinik och vi kom igång kl 10.00. Det hela tog 2 timmar. Först satte jag en ståltråd med ögla mellan varje tand i överkäken. Sen satte jag fast en båge som jag bockat till i uk för att fixera brottet, sen samma ögleligaturer i uk. Till slut band jag ihop käkarna med min fina svenska 0.3mm ståltråd. Det känndes riktigt bra att göra detta och att lära ut detta. 
Jag hann jobba lite på proteserna, de är nästan färdiga plus att det kom en dam som ville ha nya framtänder. Så jag tog avtryck för detta. Vi kom hem från jobbet vid ca 14-tiden, då var vi trötta hungriga och törstiga( vi går hemifrån kl 07.20 på morgonen).
Lunch, sen hade vi lovat att åka till Vicky´s familj. Det skulle vi ha gjort igår men då väntade vi på narkosen och vi visste inte så vi lämnade åb i går. Moch K som är sskelever var med, jag ville att dom skulle titta på vad vi kan göra för Baraka. Han har liggsår och M som har abtetat med sånna patienter skulle ge råd. M var verkligen engagerad i att hon ville hjälpa mycket. Vi tittade på hur han låg och gav råd om vändning och kuddar som stöd. Hans moster som kan sy, gav vi tips om hur sy en bra stödkudde. Vi tittade på liggsåren också. Dom sköter om honom verkligen bra! Vi var ju väntade så det väntade mat på oss och läsk. Vi fick chapati och kyckling. Vi hade gåvor med oss, en almanacka med fina bilder med snö och sånt. Vickys dotter Beatrice hade kommit hem från gymnasiet form 1. Där hade familjen nu en skuld på 70 000/-. Hennes betyg var inte överväldigande men bättre än kusinens. Det var ett fint trevligt och roligt besök, de är så glada att vi kom. Sen vill jag prata med Beatrice själv, får se vad hon säger. De vill också att jag ska gå med dom till Vicky+s grav. Det är mycket nu. På vägen hem åkte vi och handlade lakan och örngott till Baraka. Känns bra med lite handgriplig hjälp.
