bodiltandlakareitanzania

Mdabulo 2015-5                                                                                                           Mdabulo, torsdag 5/3

Det slutade regna vid midnatt och det kändes lite hoppfullt ändå, när jag skulle köra till jobbet i morse i Mazdan. Vägen verkade ändå ganska torr. Det gick bra, jag behövde bara ha 4-hjulsdrift hög på ett ställe. Jag var nöjd. Fördelen att köra själv är att jag kan stanna när jag vill ta bilder. Idag blev det ett fält med vackra vita liljor.

Väl framme fanns det inget vatten och det var inte Upendos fel, det fanns inget vatten idag! Den dag som både el och vatten finns samtidigt blir jag glad. Jag testade el-boxen igen och det är när sätter i kompressorn som den slår av allt.

Observera, det finns två Upendo( kärlek), en här i huset och en anställd av NGO¨n på Mdabulos sjukhus.

Jag har textat fina skyltar om öppettider och priser och satt upp på dörren och vid ”apoteket”. Kom på sen att det skulle vara bra att sätta upp vid CTC kliniken också. Där är det väldigt mycket folk tisdagar och fredagar. Man kommer för att testa och föra att hämta sina mediciner för nästa månad.

Fyra patienter kom idag, ungdomar, jätterädda. Det gick väldigt bra. En var elev på klostret intill, på syskolan. Jag passade på att säga till fröken som var med att jag vill komma och undervisa. Samma med en elev från gymnasieskolan i byn. Jag bad henne att be rektorn ta kontakt med mig.

Idag funkade internet som ett under! Jag skrev flera mail och jag behövde inte ens stå vid fönstret. Även Facebook och Messenger. Det finns många källor till glädje!

På väg genom klosterskolan var eleverna ute och lekte och dom hoppade twist, som mina barn lekte. Dom var jätteduktiga. Jag stannade och gjorde tummen upp. Dom kom fram till bilen och vi pratade lite, väldigt trevligt. Sen försökte jag köpa telefonvouchers i byn, men dom hade bara för 500/=. Förstår det, men jag gör ju av med minst 1000/= i taget då jag surfar.

Fick som vanligt god lunch. Lärde Upendo att göra Hasselbackspotatis. Tog den dagliga promenaden och gick för att titta på husbyggena hos Leena. Bastun har fått tak och gästhuset höll på att få fönster. Det blir fint. Väl hemma var det låst och jag hade gått ut utan nyckel. Tur igen, att fönsterna inte sitter fast så jag öppnade ett i mitt rum och det var den mest avancerade gymnastiska övningen på länge med tanke på mina två höftoperationer! Det krävde en dusch! En hink varmvatten och en skopa, men jag känner mig ren.

Testbakningen av potatisen blev lyckad, gott.

Leena har med Jani och Laura varit på byresa med Homebased care. Det blev lite äventyrligt och det hemma när det var nästan mörkt.