bodiltandlakareitanzania

Onsdag 19/12

Jag lyckades få så mycket liv i kameran i går kväll, att jag kunde ladda in bilderna i datorn och Leena också men sen var det slut.

Lite synd eftersom jag fick en fin present i morse kl 06.00, en jättestor avokado. Ca 2 dm lång och perfekt mogen. Den åt vi upp till frukost alla vi gäster. Jag fick också en kanga– ett tyg som man klär sig i här, de har ofta ett ordspråk på sidan. Det stod ” Gud, ge mig tålamod”, kan tro att jag behöver det. Hon som gav det har verkligen behövt det, hon vet vad hon gav mig.

Jag går i morgonbön en sista gång, det är kollekt till sjukhusets diakonala verksamhet. Alltså till de sjuka som inte har anhöriga som kan laga mat till dom tex och till och begravning av medellösa utan anhöriga.

Leena väntar med bilen och vi ger oss av mot Iringa. Det är bara 20 mil och brukar ta 2½ timme. Nu är det stort vägbygge ( man breddar och det behövs ) och bara en fil öppen så vi får vänta länge på tre ställen. Vi får stärka oss med en kopp kaffe på en farm där en engelsk släkt bott i hundra år. Nuvarande ägare har byggt ett fint ställe med hyddor och övernattning för ”Overlanders” – typ Rosa bussarna, lastbilar med passagerare på flaken. Det ser inte så mycket ut för världen, men är fint och fint porslin, gott kaffe och god choklad kaka

Väl i Iringa får vi lunch hos Anki och Rune Persson. De är EFS missionärer. Anki arbetar med kvinnoarbete i stiftet och är koordinator för sjuksköterskeelever från Kalmar till sjukhuset i Ilula  och Rune arbetar med TEE – Theological Education by Exctension. Det är utbildning av evangelister, hjälppräster, och betyder att man läser hemma i sin by, kan leva sitt vanliga liv med jordbruk, familj mm. Man behöver inte gymnasieutbildning. Man samlas sedan regelbundet för undervisning i någons by eller på stiftet. Detta ger även kvinnor möjlighet till utbildning. Utbildningen varar i tre år.

Sen visar Anki oss ett ställe där man köpa hantverk, som vi inte visste om tidigare, så jag spenderar lite pengar och drar sen till det ställe jag känner till sen förut. Där är det personer med olika handikapp, minst 100 personer nu, nu som nu har arbete och lön i stället för att tigga. De gör underbara saker.

Har en trivsam kväll med att få prata lite svenska också, det är någon vecka sen sist.

Torsdag 20/12

Tack vare att jag fick sova i Iringa blir bussresan lite kortare bara 8½ timme till Dar es Salaam. Rune har köpt en biljett med plats för benen, men det är ändå träligt och tålamodsprövande. Det är en  allvarlig olycka på serpentinvägen ner från Ilula till Ruahadalen, så då blir ju bussen försenad och vi får bara 10 minuters kisse -och -köpa mat paus. Jag brukar inte dricka så mkt så slipper jag kissa och jag har matsäck med. Det är varmt.

På FPTC finns i alla fall air-condition, fast den väsnas väldigt. Sover ändå gott.

Lördag 21/12

Jag har beställt flätning idag och så blir det. Jag sitter i skuggan av ett citronträd från 9 fm till ½9 på kvällen – ja då är det mörkt förstås. Tre tjejer flätar och pratar tjejsaker, faktiskt samma saker som tjejer i Sverige skulle ha gjort; killar, graviditeter, andra tjejer. Dom har från början inte klart för sig hur mycket jag förstår, men jag när jag skrattar åt samma sak som dom skrattar och till och med kan komma med nåt kul så förstår dom och vi har jättetrevligt. Jag sitter på en platsstol hela denna tid! Tänk er! Ja läser ut en bok, försöker surfa lite, gå in på jobbmailen och skicka en hälsning, vilket inte lyckades, men där var 36 olästa mail. Ändå läste jag av för 2 dar sen. Fast jag sitter i skuggan +33, så blir jag lite bränd.

Jag är nöjd med resultatet, fast eftersom kameran är slut så får ni vänta o se.