bodiltandlakareitanzania

23 Lördag kl 8 blir jag hämtad av Miraji himself. Det är longdrive taxi. Vi har en lång dag framför oss, vi hinner prata mycket. Han känner ju förstås Juma, men inte bara som taxichaufför, utan båda är från Tonga. Att åka så här tar mkt längre tid, men priset blir detsamma som att flyga. Det är mycket att se och väldigt många minnen för mig, alla dessa bilresor till Dar under alla år. Vi pratar nästa hela tiden. Det är väldigt mkt poliser ute, man behöver "julpengar". På ett ställe blev han stoppad och polisen sa att han behövde ett bidrag till "Siku kuu"(=helgen) , så hälsade han på mig och jag svarade på lokalspråk. Då förstod han att jag hade förstått, vad han just hade sagt, han avslutade snabbt och gick till nästa bil. På ett ställe, en vägningsstation såg vi en kvinlig polis som fick nåt i handen på det typiska sättet man ger pengar här, man håller fram en knuten hand (om pengarna) och man tar emot och knyter handen om det man tog emot, och i detta fall sen låtsas som ingenting. Vi tittade noga men det var inga papper som hade med vägningen att göra. Resan tog 10,5 timmar, men det var en behaglig resa i AC/bil. Jag fick ett bra rum på fpct , med fungerande AC. Det var +34 på kvällen. Måndag blev en dag på stranden. Hade tänkt att åka söderut, men köerna till färjan började redan i stan. - man bygger nu en bro till söder om hamnen, den börjar här strax bredvid centret. Jag ändrade mig, jag hade hört att vårt gamla favoritställe Bahari beach skulle vara rustat, så jag tänkte - det provar jag. Jättemysigt, inte så många vita, mest tanzanier , tidvattnet på väg in, så angående att bada; ljuvligt, ljummet, stora salta vågor. Jag låg under ett parasoll lyssnade till poddradio - vinter i P1 från förra året. Jag håller också på att försöka få kontakt med en person som Foxey känner, som ska försöka hjälpa oss med den skadade delen till kompressorn. Jag ringer runt lite och sen får jag skicka Juma. Sen blir det en dag på stranden, men först lunch hos familjen Sarungi, vänner sen långt tillbaka 19 år. Det tog 1 1/2 timme genom stadstrafiken! Så roligt att ses igen, vänner till hela familjen, tror tom att Joakim har gjort outplånligt intryck hos Baba Sarungi, för 4 år sen när de var här över jul. Mama och jag träffades första gången 1995 hemma hos Sveriges dåvarande ambassadör, egentligen hans hustru som var min vän sen studietiden i Umeå. Det var dom som bjudit in mig då och dessa båda kvinnor blivit vänner, båda från Ungern. Baba S hade studerat i Ungern. Jag minns att Mama då sa att hon vill inte bli för nära vän för alla utlänningar åkte hem och vänskapen suddades ut. Då sa jag: inte jag! Hennes svar: psst! förståeligt, men jag påminde henne idag. Vi hade en ljuvlig eftermiddag på Yacht club, vattnet ljummet och ytvatten hett som i ett badkar. Det är riktigt ljuvligt, sen hem igen för mer prat innan jag for för att packa mera och slumra lite. Flyget går kl 3 i morgon bitti! Slut för denna resa

22 Fredag igen och denna dag är resa och avsked. Jag har packat så att det inte får plats ett frimärke till väskorna, jag satt på dom. Hur jag ska få plats med det jag beställt hos träsnidaren i Iringa, vet jag inte. Det ledsamt avsked från Upendo och Evangelina i köket. Lugn och händelsefattigkörturtill stan, tom lite trafiken, få bussar. Avnjuter lunch på grekiska restaurangen med jordgubbarna grädde till efterrätt. Uppdateras automatiskt, stan har fritt internet, det plingar hela tiden. Nu lite ärenden på stan. Sen ska bilen tvättas innan den ska lämnas till Toyota bilhandlaren som ska köpa den av Leena. Handlar beställda grejor på Masaistreet hos en som jag känner där, känner sen 1997,då han och hans bror ofta kom till Ilembula. Det är svart på himlen och jag hinner precis tillbaka och beställa biltvätt, så öppnar sig himlen och åskar går. Ja och strömmen går. Det är över på 1 timme, fast det a q1kom ännu mer senare. När det regnar och saven stiger i eucalyptusträden, så doftar det eucalyptus och eftersom de inte har heltäckande bark, kan man se saven stiga och stammarna är så vackra då. Jag går till restaurang uppför backen. När jag kommer sitter det par och en kille vid ett bord, vita och kvinnan säger:vi såg dig på masaimarknaden idag. Slå dig ner. Så får jag trevligt middagssällskap. Den unge mannen, Joel, är en amerikansk Peace Corp volontär och har föräldrar på besök. Vi pratar och har väldigt trevligt. Joel är placerad på en Secondary School i en by strax före Makambako. Jag bjuder upp honom till oss och när vi går honom stan går jag in och hämtar en karta åt honom. Det är bara i Iringa i detta land man kan promenera hem i natten.

21 Onsdag. Leena, Marjatta och Osmo åker till Iringa och jag till jobbet. Ringer till Steinunn för att gratulera. Igår kväll skrev jag till kollega som är käkkirurg för att be om råd om vad jag ska göra med "tandmannen" . Hade tyvärr ingen internetuppkoppling. Fick börja om nu på morgonen, eftersom internet funkar bra här uppe. När det inte regnar förståss. Det kommer bara tre patienter idag. Det är så på sjukhuset också. Man är på åkern, det är ju väldigt viktigt. Det är nästa års mat som ska växa där. Jag testar sugenheten och den fungerar. Det är spännande nu att alltmer fungerar. Det är kompressorn som vi väntar på. Ja, och en operatörsstol skulle jag vilja ha. Det är nog svårt att få tag i detta land. Ensam på lunchen, skönt. Jag gör rent mina skor som har blivit väldigt dammiga. Njuter av lugn och stillhet. Vandrar till Annelies för att får min klänning som var felsydd, men den är inlåst på syskolan. Hon vandrar med mig hem för kvällsmat. Vi får morotssoppa, mitt recept. Jättegott. Lugn och stilla kväll. Messar med Veronika S om att vi måste träffas. Bestämmer lunch på måndag, simma på Yachtclub och shopping. Då kan jag åka till en annan strand på söndagen. Det blir härligt. På kvällen plockar jag i packningen. Det är ledsamt att det nu är slut. Torsdag åker förbi dom som syr igen för att hämta min klänning. Den historien blir bara längre. Jag provar på middag och det fortfarande inte rätt, och de hade en klänning att sy efter! och Annelise visar, så får dom ändra. Kommer medan jag äter. Jag provar igen, fel igen. Ett varv till, till slut är det så ok det kan bli, med tanke på.... På jobbet sista dan, det har blivit några sista dan av olika slag på sistone! Först kommer brodern21 Onsdag. Leena, Marjatta och Osmo åker till Iringa och jag till jobbet. Ringer till Steinunn för att gratulera. Igår kväll skrev jag till kollega som är käkkirurg för att be om råd om vad jag ska göra med "tandmannen" . Hade tyvärr ingen internetuppkoppling. Fick börja om nu på morgonen, eftersom internet funkar bra här uppe. När det inte regnar förståss. Det kommer bara tre patienter idag. Det är så på sjukhuset också. Man är på åkern, det är ju väldigt viktigt. Det är nästa års mat som ska växa där. Jag testar sugenheten och den fungerar. Det är spännande nu att alltmer fungerar. Det är kompressorn som vi väntar på. Ja, och en operatörsstol skulle jag vilja ha. Det är nog svårt att få tag i detta land. Ensam på lunchen, skönt. Jag gör rent mina skor som har blivit väldigt dammiga. Njuter av lugn och stillhet. Vandrar till Annelies för att får min klänning som var felsydd, men den är inlåst på syskolan. Hon vandrar med mig hem för kvällsmat. Vi får morotssoppa, mitt recept. Jättegott. Lugn och stilla kväll. Messar med Veronika S om att vi måste träffas. Bestämmer lunch på måndag, simma på Yachtclub och shopping. Då kan jag åka till en annan strand på söndagen. Det blir härligt. På kvällen plockar jag i packningen. Det är ledsamt att det nu är slut. Torsdag åker förbi dom som syr igen för att hämta min klänning. Den historien blir bara längre. Jag provar på middag och det fortfarande inte rätt, och de hade en klänning att sy efter! och Annelise visar, så får dom ändra. Kommer medan jag äter. Jag provar igen, fel igen. Ett varv till, till slut är det så ok det kan bli, med tanke på.... På jobbet sista dan, det har blivit några sista dan av olika slag på sistone! Först kommer brodern till "tandmannen", han är nu bättre. Jag hade konsulterat en käkkirurg kollega per mail, som bekräftar det jag tror - att han måste sövas. Skriver en remiss till Dr. Charles på Ilembula Lutheran Hospital och ber honom att göra det. Ringer också upp honom om detta. Brodern har tvillingar som har hål, de är jätteduktiga. Sedan sitter det ett barn som skriker i höga sky. 3 år och mamma visar snabbt att alla framtänder imöverkäksfronten är bara smulor, dom har hon haft i 2 år bara! Men hon har fått söta kex och te med socker, varje gång hon har skrivit har hon fått kex. Nu lugnar hon sig inte och jag förklarar att jag inte gör något med våld. Jag måste kunna prata med barnet någorlunda. Hon verkar bra uppskrämd! De går. Sen är jag öron, näsläkare! När Dr. många hjälpte mig häromdan med tandmannen, såg han att jag hade några bra pengar, så han skickar ner en pojke 3 år som har petat upp något i näsan (som alla andra barn!) . Han är duktig, Upendo håller hans huvud och jag tar ut 2 kvadratcentimeter skumplast med en lucascyrett. Foto! Sen är det dags att packa ihop kliniken. Packar in allt i min bokhylla. Jag har låtit sy en gardin som täcker framsidan. Jag fotograferar allt för dokumentation. Ganska ledsamt. Han är nöjd med vad jag gjort och önskar att jag kommer tillbaka och undrar. Han förstår att flygresan kostar. Statistik: 10 arbetsdagar, 45 patienter, varav 7 under 12 år, betalar ej. Dragit ut 50 tänder; 10 barn, 25 UK, 15 ök. Inkomst :75 000 Tsh. 322,50. Läkaren får 30 000. Tsh, det täcker vattenräkningen denna månad. Vi har en överenskommelse. 45 000 Tsh till NGO. Leena och gänget kommer hem från Iringa. Hon kommer med en påse till mig och ser pillemarisk ut. Det är min minpåsar med engelsk lakritskonfekt. Jag köpte när vi var i Iringa den 6:e men kunde inte hitta dem när jag kom hem, så jag tänkte ok, tappade väl bort dom ngn stans. Jag hade glömt det i affären och dom hade bett L såå mycket om ursäkt både i går och idag. Och jag som var så gottsugen just efter lunchen idag! Det mullrar runtom och mulnar, men kommer nog inte fram hit, vinden är kylig. Sen packar jag. Med blod, svett och tårar och brutna naglar får jag i allt utom tre av de större korgarna. Då är det flera korgar nerpackade. Presenter och så ska jag sälja så mycket som går. Mycket har Annelie gjort korgar har kvinnorna i byn gjort för sina barns skolavgift. Sen är jag mycket tacksam att det finns varmvatten i kväll. till "tandmannen", han är nu bättre. Jag hade konsulterat en käkkirurg kollega per mail, som bekräftar det jag tror - att han måste sövas. Skriver en remiss till Dr. Charles på Ilembula Lutheran Hospital och ber honom att göra det. Ringer också upp honom om detta. Brodern har tvillingar som har hål, de är jätteduktiga. Sedan sitter det ett barn som skriker i höga sky. 3 år och mamma visar snabbt att alla framtänder imöverkäksfronten är bara smulor, dom har hon haft i 2 år bara! Men hon har fått söta kex och te med socker, varje gång hon har skrivit har hon fått kex. Nu lugnar hon sig inte och jag förklarar att jag inte gör något med våld. Jag måste kunna prata med barnet någorlunda. Hon verkar bra uppskrämd! De går. Sen är jag öron, näsläkare! När Dr. många hjälpte mig häromdan med tandmannen, såg han att jag hade några bra pengar, så han skickar ner en pojke 3 år som har petat upp något i näsan (som alla andra barn!) . Han är duktig, Upendo håller hans huvud och jag tar ut 2 kvadratcentimeter skumplast med en lucascyrett. Foto! Sen är det dags att packa ihop kliniken. Packar in allt i min bokhylla. Jag har låtit sy en gardin som täcker framsidan. Jag fotograferar allt för dokumentation. Ganska ledsamt. Han är nöjd med vad jag gjort och önskar att jag kommer tillbaka och undrar. Han förstår att flygresan kostar. Statistik: 10 arbetsdagar, 45 patienter, varav 7 under 12 år, betalar ej. Dragit ut 50 tänder; 10 barn, 25 UK, 15 ök. Inkomst :75 000 Tsh. 322,50. Läkaren får 30 000. Tsh, det täcker vattenräkningen denna månad. Vi har en överenskommelse. 45 000 Tsh till NGO. Leena och gänget kommer hem från Iringa. Hon kommer med en påse till mig och ser pillemarisk ut. Det är min minpåsar med engelsk lakritskonfekt. Jag köpte när vi var i Iringa den 6:e men kunde inte hitta dem när jag kom hem, så jag tänkte ok, tappade väl bort dom ngn stans. Jag hade glömt det i affären och dom hade bett L såå mycket om ursäkt både i går och idag. Och jag som var så gottsugen just efter lunchen idag! Det mullrar runtom och mulnar, men kommer nog inte fram hit, vinden är kylig. Sen packar jag. Med blod, svett och tårar och brutna naglar får jag i allt utom tre av de större korgarna. Då är det flera korgar nerpackade. Presenter och så ska jag sälja så mycket som går. Mycket har Annelie gjort korgar har kvinnorna i byn gjort för sina barns skolavgift. Sen är jag mycket tacksam att det finns varmvatten i kväll.

20 Måndag. Idag fyller Linnéa 8 år - grattis. Jag ringer 8.15 här men då sover hon. Så på väg till jobbet stannar jag på toppen, som man ser från Protea house och ringer igen. Pratar med både Linnéa och Ida. Inget regn och nu kan det låta bli så länge jag är här. Det är varmt. 5 patienter, så jag åker hem vid 12 redan. Längs vägen är det marknad. Man kan köpa nästa vad som helst; kläder, skor, paraplyer, radioapparater, telefoner mm. Gammalt och nytt. Stånden står längs vägkanten, det är svårt att passera med bil, men de flesta har ju gått hit. Jag är ensam på lunchen, Marjatta och Osmo är med Leena på home visits. Jag tar en promenad över kullen till NGO kontoret. Jag ger Libe delen till kompressorn, som jag inte har lyckats laga. Det visar sig att han ska till Iringa, så jag talar om vart han ska gå. Libe är kontorschef, så jag ger pengar till julmat till barnhemmet, från Elsie Grenfeldt , som hon skickat med. Jag informerar om hur mycket jag har investerat i tandkliniken och vad jag vill att dom gör för att den ska kunna fungera bättre. Tex att kunna göra fyllningar, ha en sugenhet m fl tankar jag har för framtiden. Vandrar vidare till syskolan och letar efter AnneLise. Hon är inte där, det visar sig att hon har åkt på marknaden. Vandrar hem igen. Jag ringer till Geoff Fox för att fråga varför det inte finns ved så att vi kan få en varm dusch åtminstone varannan dag. Vattnet är kallt. Upendo kommer med en hink och vi har en balja i duschen och ett litermått så går det som på landet. Leena, Marjatta och Osmo kommer tillbaka. Ingen har dött av dom som vi besökte i torsdags. "Tandmannen" är bättre, så han kommer till tandkliniken i morgon. Den Döende kvinna i hyddan med de vackra blommorna äter lite och kräks inte, men sitter inte upp. M har en massa loppbett. Det blir så när man sitter i hyddor. Natten var orolig. Uppbrott? Åker med Leena uppför bergen. Nu syns inga spår av marknaden i går. "Tandmannen" är första patient, jag hämtar Dr. Mdenga så att han får se vad som dom gjort och vad som hänt. Sen drar jag ut 26 (alla rötterna), visar det och 38 37 36 som alla har djup karies. Sen försöker jag att renovera vänster kärlek, men lyckas ej. Ber Dr. om hjälp men han lyckas inte heller. Det är fortfarande hårt i området, så våra svårigheter kan fortfarande bero på infektionen. Bestämmer att han fortsätter med antibiotika och kommer på torsdag, min sista dag, så försöker en gång till. Om inte får jag remittera till en jag känner på Ilembula sjukhus som kanske kan göra det när par är sövd. Hade jag varit kvar hade jag åkt dit själv med patienter och bett om sövning och gjort det. Nästa pat är en kvinna som har tandsten överallt och som har lösa uk framtänder. Säger att hon får komma tillbaka för skrapning när det finns ngn tdl här. Laddar hem appen för Skype till plattan, det tog 10 minuter. Upendo ropar på oss precis när vi satt oss för att vi ska komma och se nåt. Det en lastbil som kommer med ved! Vi får ett utbrott allihop. Men ikväll har vi varmvatten. Efter lunchen tar jag en promenad, men ångrar mig snart då det är hett! Går till AnneLise för att få min klänning, skaffar extrajuklappar i dessa häftiga tyger. Jag går hem igen, lika varmt. Provar min klänning, inte bra. Kommer en målare som har gjort jättefina målningar på runda frukter, fantastiska. Köper också tryck av målningar, så fina. Kväll.

19 Söndag morgon, vaknar av kyrkklockorna kl 6.30. Första gudstjänst kl 7.00. Den lyssnar jag på. Det är körer på alla gudstjänster och det låter härligt. Många, mmånga minnen. Morgon ljuden, kylan på morgonen, tuppar. Vi går på gudstjänst nr 2. Den börjar när den första är slut. Då står en kör ute medan alla går ut och en kör inne. Sedan är det auktion på kollektion i natura, en höna, en påse jordnötter mm. Det är många bekanta ansikten. Hälsar, men har ställt mig mitt i vägen för salu! vandrarmyror och dom BITS. Måste flytta mig och stampa! Det är få personer på nästa gudstjänst, kyrkan är inte full. Det är många nya kyrkor omkring byggda av lokala församlingar. Träffar i alla fall den gamla kyrkoherden och det var roligt, han fick en stroke och var mkt dålig ett tag. Nu går han hjälpligt och tar sig för egen maskin till Kyrkan. Vi dricker kyrkkaffe hos Ulla. Det är +27. Då är det ett hodi vid dörren, där står Mama Tofas dotter med en korg som det är en tupp - levande. Man måste ta emot gåvor! Lägger den i bilen, den är bunden i fötterna. Hoppas den håller sig lugn när jag kör hem idag! Förmiddagen går med att Dikson hjälper mig att lägga in mer pengar på SIMkorten till tfn och plattan. Jag har 156 tsh kvar på plattan! 60 öre. En promenad förbi det första huset jag bodde i och Eric också och tar kort, ner till det andra huset jag bodde i, granne med Leena. Jag älskade att bo det huset och hade AnnaMeri som hjälp i köket. Jag bodde där också när jag var seniorvolontär. Ser att min gardiner är kvar. Min älsklingarna är kvar, en rosa, doftande som stod inne i tre veckor. Jag klipper av mina bästa rosor till Leena. Man bara stoppar ner dom i marken så växer ett dom. Så ger jag mig av, tankar i Makambako, där det är kallt och blåsigt. Asfaltvägen är ok, många åkningen och olyckor. Lastbilen, en mindre, framför mig börjar gunga sidled, jag kör om så fort jag kan. Nu förstår jag varför jag har sett dom i diken. Hemma med tupp och plantor efter 3 tim och en kvart varav hälften på riktigt "ruff" road = mer än tvättbräda med gropar a la puckelpist. Lugn kväll med plock av prylar och kläder.

18 Lördag får jag låna Leenas "traktor" och svänger till vänster i Sawala och sedan till höger mot Lugoda. Det är 4 mil tvättbrädeväg. Vid James' corner, där det står 4 telefonmaster är det sen asfalt - stora vägen. Den sk 7 kullarsvägen mot Makambako. Julen 1997 när vi åkte där Eric och jag och vi hade hämtat Hans i Dar. Eric skulle lugna Hans att vi snart skulle vara framme: bakom den kullen därborta; nej då är det nästa.... Och så höll han på. Ja, till slut var vi framme. Nästa gång vi körde där, räknade vi kullarna, det var 7 st. Vi skaffade oss ett riktmärke, en tfn mast som då var ny, att det skulle vara på ett visst vis mot bilen. Så det tänkte jag på i dag när jag körde där. Hur många gånger har jag kört där? På posten i Makambako tittade posttanten på mig och sa "habari za Ilembula" dvs vilka nyheter har du från Ilembula? Det var två sen jag var där! Hon kände igen mig och jag fick ut alla Leenas paket. Sen åkte jag till apoteket och skulle ha medicin till Leena, 3000 tabletter Phenobarbiton ( epilepsimedicin) och jag köpte 1000 Panadol tabletter utan att någon frågade vem jag var och vad jag skulle ha det till. Men jag är vit! Sista 3 milen "hem" till Ilembula är känslofyllt. Nya hus, inga hus! - Josefins hus har ramlat ihop, det är hög grus och sten. Jag är välkommen till Ulla och Dikson och lunchen är klar, god mat. Vi pratar, jag uppdaterar mig på info. Jag går till gästhuset för att hälsa på Leenas dotter Asha, som blir jätteglad. Där finns även körledaren David, jättekul att träffa. Det hett i Ilembula. Jag går mot Josefins hus, som är AnnaMeris egentligen, som hon byggde för pengarna hon tjänade när hon jobbade hos mig. Hon sparade vartenda öre och det blev ett fint hus. Men Josefins hus i lera ramlade isär i februari i år. Det huset var jättegammalt, det hade varit deras föräldrars och var ovanligt på så vis. När Josefin inte hade ngn stans att bo, ogift och med sina då tre barn med olika fäder, bestämde syskonen att hon fick bo i föräldrarnas hus. Hus rasar här, speciellt när det regnat och om man kanske inte har bra tak så säger väggarna åt sig vatten och blir jättetunga. Här har man inte "armerat" med tex bambu som en del andra stammar gör. Jag har betalt en omgång tak åt Josefin, det var också en historia. Josefin arbetade också åt mig, hon var duktig på att städa och tvätta. Kunde få ett par tonårssockor rena, utan Ariel Ultra plus! Hon har jobb hos Leena ibland när hon är i Ilembula. Annars är Josefin hänvisad till att bruka jorden för mat och avfall. Josefin och AnnaMeri hade en bror Japhani, hon jobbade ett tag i min trädgård. Han dog i Aids, fast det sa man inte då. Det var magproblem eftersom han blev så tunn. Josefin berättar i detalj om AnnaMeris sjukdom. Det var en kombination av ett tufft liv, diabetes, högt blodtryck. Sen var hon bra mager och ofta kunde hon inte äta för det var något i magen. Hon var svag och J tog henne i taxi till sjukhuset, flera om gångar, blev inlagd, fick medicin, hem igen. Till slut dog hon på sjukhuset medan J var hemma för att laga mat till henne. Jag har lämnat pengar till Ulla när vi träffades i Sverige och dom räckte, till nästan allt under sjukdomstiden. J var här och hämtade dom. När man besöker ett sorgehus lämnar man pengar till familjens fortsatta försörjning. Jag lämnade inte så mycket för jag vet att J har svårt att hålla i pengar. Hon köpte alltid en ny klänning när hon fått lön, före att köpa mat. A var alltid arg på henne! Jag har dock lämnat lite extra till jul. Hon blev 76 år. En annan fd. missionäd stod för alla begravningskostnader. På väg dit passerar jag Mama Tofas hus. Mama Tofa = Kristoffer mamma. Man heter efter sitt första barn. Jag hette Mama Eriki efter Eric, som bodde med mig första året. Egentligen heter hon Eledia och jobbar nu på apoteket. Hon jobbade hos mig i 6 år på tandkliniken. Hon är undersköterska. Man väljer inte jobb här, man blir placerad. Jag hörde att hon som jobbade på tandkliniken här ett tag, blev förflyttad till Kidugala dispensary (ett slags vårdcentral). Med henne flyttade ganska många instrument också! Det finns nog inte borrmaskin där. Så går det till. Jag har en trivsam kväll med Ulla och Dikson och får höra mycket "nyheter". Nattensljud, grodor och ugglor.

17 Fredag, åker med Leena, som är försenad pga diskussioner angående budgeten inför julen. Det är viktigt med nya kläder till jul. Men frågan är om läraren på syskolan ska sy på arbetstid och tjäna massor privat. Eller att syskolans elever syr och pengarna går tillbaka till NGOn . Jag kan se att L är lite upprörd. Annars går arbetet vidare och det går bra. Måste leta på Lenas klinik efter amerikanarnas efterlämnade grejor, om det finns mer sprutor. Jag har hemma i Örebro och jag tror att vi klarar oss här, med dom jag har. Folk är vana att sitta och vänta, så att vänta på att det ska koka färdigt och svalna det klarar man bra. Det är vi som är hialösa! "Den lilla svarta" får jag skaffa i Sverige. Det är bara måndag tom torsdag kvar. På fredag åker jag till Iringa och på lördag till Dar. Jag har vant mig så sakteliga med uppkopplingen, hur den fungerar - inte. Blir så glad när jag lyckas publicera på bloggen, men jag är hela tiden efter. Så jag försöker en gång till så gå går det inte. Så var det idag! Det doftar ljuvligt hemma i huset. Marjatta har bakat pepparkakor och satt deg till lussebullar och ska grädda strax i en nyckfull vedspis. Vi har lussekattskaffe hos Leena i solnedgången i em. med Mama Vinton. Idag på eftermiddagen lyckas jag att chatta på messenger med mina barn. Det var mysigt. Sen skriver jag. Till Leena gick jag en promenad.

16. Idag ska jag med Leena och Susanne Vinton på hembesök Medan jag väntar skriver ett långt mail till Geoff Knight om vad jag gjort och om framtiden. Han är egentligen den som bestämmer här, men de är i USA för att de ska få tvillingar. Jag letar också efter min börs som jag hade i fickan i går. Jag kan ha tappat den var som helst närmar hoppade i och ur bilen. Den som "hittar" den blir glad för det fanns för en gångs skull en del pengar i den, brukar inte ha i just den. Nåja. Om framtiden; jag har kommit igång med mycket och har ett större hopp nu, än när jag kom att vi ska kunna få något som kan fungera tom riktigt bra. Jag har planer på att vi tom ska kunna tillverka enkla löständer. Skulle så gärna vilja se detta gå i lås, det bör kunna gå med min kännedom och kunskap om hur saker funkar här. Sedan också att lära upp någon. Jag hatar vintern i Sverige så... Leena kommer och hämtar. Dessa döende människor som vägrar testa dig, rädda för stigma och så är det för sent. Eller män som förvägrar sina hustrur att testa sig, eller föräldrar - pappor som vägrar att ge barnen eller sin hustru medicinen SOM GER LIV! Eller kyrkan här, som predikar att din tro gör dig frisk, så de slutar med medicinen. Vi hade en syster till en pojke som hade problem, och så att hon hade inte blivit testad. Men hon hade två barn, det är lag att alla som föder ska testas för att man ska kunna ge den medicin så att barnet inte blir smittat genom födelsekanalen. Hon ligger oss rakt i ansiktet. Synd för henne, att Mama Vinton kommer ihåg ALLa namn och känner igen ansikten, helt otroligt. Vi sökte efter henne och det var en begravning av en 17 årig flicka, alla var där. Vi hade den lokale hemmatjänaren med oss och han kände igen henne, som en syster till den pojken vi behövde hjälp till. Mama super, pappa död mm. Någon måste ta ansvar för pojkens medicin. Så ber dom oss komma till en hydda till. Mama Vinton har en lista, som hon har fått bud om, men vanligt är att det är lika många till när vi visar oss. Denne man, ca 30 hade tandvärk och arbetade långt bortom Dodoma, svullnade snabbt upp, blev rädd och for hem för att dö! For till ett sjukhus där man tog rtg och skar upp under underkäkskanten för att dränera. Och gett honom 1 st IV injektion av Metronidazole. Nu är han brädhård , det öppna såret såsar och han kan inte stänga munnen för svullnaden har gjort att kärleken har hoppat ur på ena sidan. Han har ingen antibiotika nu, så vi ger honom det starkaste vi har i hög dos. Han är hiv-. Om medicinen verkar får han komma till mig så får jag hjälpa till med vad kan. Fortsättning följer...... Vi åker en bra bit till, ställer bilen och går vidare upp i backen. En väldigt sjuk kvinna. Vi vet inte om hon till hör den där kyrkan eller om hon super, men hennes hälsotillstånd ser ut som det gjorde i Ilembula vid typ - 99. Hela munnen full med svamp, tyger på mycket lågt immunförsvar, kan inte äta för hon har ju svamp i hela matstrupen också. Hon är så dålig så vi får inga vettiga svar. På väg därifrån träffar mannen, har ser ok ut, han får info om hur han ska sköta sin fru. Hon får lite medicin så att hon inte ska må illa och B-vitamin. Hon ska kollas på måndag. Det är nu halvtid, det är så engagerande att jag inte alls kollar klockan på hela dan. Vi får tansansk lunch hemma hos Mamma Vinton, ris, bönor, fler lokala grönsaker, tomatsås med okra. Ananas och bananer. Maria kommer med Kristian och Kristoffer för att skriva in dom på skolan. De är uppklädda idag och lite avvaktande glada och förväntansfulla. Det blir roligt att kanalisera hjälp och se till att kommer igång med sina liv. Vår eftermiddag fortsätter genom byn Igor. Besöker först Sila, hon som är absolut bäst på att göra korgar. Jag hade med mig exempel på olika sätt att göra flätor, som man skulle kunna göra väskor av korgarna. Hon hade fått en kopia Mama Vinton som fått av mig. Det var det första jag såg när jag gick in i hennes hus, jättefint och fantastiskt bra. Kommer att bli perfekt. Leena stora korgar var färdiga, till tidningar. Nästa stopp är hos Blantina, minimama. Hon har genetisk sjukdom som gör att benen bryts lätt och hon har inte vuxit så bra. Hiv+, sjuk man, 2 barn hiv+. Glad och hjälpsam. Väldigt små fingrar, men lyckas i alla fall göra ngn korg. Hon blir bättre och bättre på det. Idag har hon en korg sälja. Hon är också bekymrad för en grannes barn som är sjuk. Vi går dit och Leena får dela ut medicin igen. Mama Vinton brorsdotter, som är lärare på en engelsk låg o medelstadieskola, har några barn i sin klass som hade sagt att dom hade tandvärk. Jaha, då kollar vi där och dom hade karies. Ber dom komma till tandkliniken, men då är det ju skolavslutning i morgon så då får dom komma på måndag. I en hydda blir vi ombedda att stiga in. Det är fantastiska blommor utanför hyddan, mormodern visar oss in. Där ligger en kvinna på en madrass och är sjuk. Hon har länge vägrat att testa sig, hon gick iväg och hade ett CD4 på 4, dvs immunförsvar alls. Hon har ingen aptit, mår illa. Har inte ätit något. Dom har inte så mkt mat heller. Så där ligger hon och dör... Det visar sig att hon har en son i Mama Vinton skola dessutom. Sista stoppet: det kommer en väldigt tunn man ur en hydda - "slim decease" - vi går med hem till honom och där är det några små barn som luktar kiss. En moster kommer och hostar och hostar. Man orkar inte med barnen, när man inte orkar inte något själv. De är levande lik..... - En del kvällar vill jag gå och lägga mig direkt när jag kommer hem. Jag vill inte kallprata eller vara trevlig.

Nu börjar mitt jobb bli en lunk. Jag är tacksam så länge det inte regnat på natten, det är lättare att köra då och kul med lite "offroad" även om det är på vägen. Idag var en del till mina engångssprutor som inte är engångs, den svarta plastpistongen, borta. Hon hade diskat den, det visste hon, men den var bara borta! Som tur var hade jag några vanliga ampullsprutor. Jag hade tagit med mig engångs, eftersom jag inte visste vad som fanns och inte visste hur mkt jag skulle jobba. Nu är det bara en vecka kvar (!), men det kommer många nästa vecka, det är jag säker på. Det har ju kommit fler och fler varje dag. Sen fixade jag vattnet som bara kom droppvis. Kom ihåg att jag hade ett liknande problem i Ilembula. Tänkte att det kan vara samma, kranen är juryn Europa och har ett filter. Det funkar aldrig här för det jord och allt möjligt i vattnet så jag skruvade av den del och "kumbe" nu kom det vatten, och filtret som hade tre olika filter vad fullt! Så nu kan vi skölja av tängerna och andra instrument. Det blev en annorlunda eftermiddag. Tillsammans med kontorspersonal på barnens by skulle vi söka efteråt pojke som bodde där, men pappan tog hem och skulle rapportera hur det gick. Leena var på besök för ngn vecka sen och sprang han och gömde sig. Hon sa också att han inte visste vem Leena var. Det är viktigt att Leena inte är den som den som går framåt så, utan att det är den personal inhemska som pratar med barn och föräldrar. Fört åker vi och sen åker vi vidare..... Vi stannar hos Maria, som är en "byhjälpare", hon har bott i byn alltid, känner alla, föregår med att hon testat sig och att hon äter medicin. Hon är byns ängel, hjälper alla, lägger om sår, skickar bud om dom som behöver hjälp till NGOn. Hon är på begravning förståss. Hon har två söner som gått ut 7:an med bra betyg och är nu hemma, fast de Vill helst av allt gå i skola. Nu får de hacka fälten. De är tvillingar fast tvåäggstvillingar och ser ut som bröder. Vi fortsätter och passerar Edsons mamma(styvmamma) på vägen med minsta barnet 8 mån på väg till kvarnen säger hon(men hon har inga saker eller en korg eller så med sig), vi tror att hon är på väg till "kilabuni" klubben, dvs krogen. Baba Edson arbetar där. Hon får hoppa in in bilen och vi åker till huset. Där är Edson, som springer bakom huset och ett barn till. Vi sätter oss på små pallar och Isak pratar med Edson som nu tittar fram. Han vet tom vem Leena är. Han är inte väl skött som ett barn ska vara, han är inte ren, har parasiter på fötterna. En annan pojke tittar fram bakom huset, storebror, han har svullen buk, mask? Mamma deltar inte när Isaia talar med henne. Pappan inte hemma, har på åkern säger hon. Vi kan inte göra mer just nu. Vi åker vidare neråt stigen, ställer bilen och går vidare. Det är Marias område detta, hon kan varendaste en hydda och dess invånare. Vi går till "dom korta", bara en är hemma. Dom är kortvecka och i andra avseenden inte utvecklade. Vi frågar om dom har ngn mat, de har lite majsmjöl. Dom har inte toa, det hälsoorganisatören i byns arbetsuppgift. Det måste alla ha. De får lite råd av Isaia, dom ska sopa lite inne i huset(jordgolv) . Dom har en åker intill huset, där växer både paprika, solrosor majs och potatisochbönor. Så om det regnar kommer dom att få mat. Man kan inte hjälpa alla. Vi åker till en gammal dam som bodde inte hus som ramlade ihop (det var av pinnar bara) . Nu bor hon i ett hus som är någons men det regnar in, och det ligger en pressning på, men det läcker hon har heller ingen mat mer än lite majsmjöl. Men hon har en toa(hål i marken) . Nu kan jag inte hålla mig längre utan ger henne lite pengar 10 000/=(tsh) är 43 kronor. Kilabun är alldeles nära och det luktar pombe - hemkört! Må så vara, i detta läge, vi kan inget säga..... Det har dock med sig mycket, slagsmål, våldtäkter mm. Baba Edson, han är på kilabunin och är full. Man kommer att återkomma för att se hur har ser till sina barn. Det är väldigt tragiskt.

Måndag, ny arbetsvecka igen: idag känns det som naturligt att åka till jobbet typ 1/2 9, cirka 8 km som tar 25 min, om det inte regnar och man måste använda 4 WD. Så byter man om till en skjorta bara och förbereder dagens jobb. Patienterna sitter redan utanför och väntar. Jag gör i ordning rondskålar med sond spegel, pincett, en tork, en rulle för salva och en ampull Xylex och en engångsspruta. Det finns två stolar, så en person i varje, med en skärm emellan. Man uppger namn, ålder, kön!, så skriver jag vad jag gjort, på en rapport till chefsläkaren. Man har med sig en skrivbok när man går till doktorn, där allt skrivs upp, alla behandlingar. Så börjar jag, det handlar om att dra ut tänder. Det kan se ut hur som helst, vara svullet, komma en massa var. Leta efter rötter. Det är kind tänderna, de stora och karies till pulkan och ont. På barnen är det också kindtänderna och dom har ont. Jag har Upendo, som kommer när hon har tid, hon städar hela "sjukhuset". Hos mig diskar hon instrumenten i en balja, lägger dem i en tryckkokare och låter den sköta resten. Hon går med soporna. någonstans, jag vet inte var. Vet inte om jag vill veta. När det inte kommer fler patienter kan jag åka hem, typ till lunch. Lunchen är serverad typ kl 13.30. Middag typ kl 18. Frukost får vi vid 8 tiden, ägg, rostat bröd, marmelad, ost (köpt själva), te/kaffe och fruktsallad. Eftermiddagen och resten av dan fri. Först vila middag en stund, sen vadsomhelst som kommer på, en promenad, läsa, sy, fotorunda. Igår gick jag till Annelie, som är holländska och förestår syskolan. Väldigt kreativ person, så vi hade mkt att prata om. Ville först att hon skulle sy en klänning åt mig av ett härligt tyg som jag köpte i Iringa, efter en klänning jag har som jag älskar. Det slutade med häftigt spånande om bildväv och vad man kan göra av alla tygremsor som klipps bort. Hon sparar allt sånt och gör "lappsaker ", så vackert med alla dessa färger. Jag har det bra här. Det enda är att kommunikationerna med hemmafronten är lika dåliga som på 90-talet i Ilembula. På kliniken funkar det lite bättre, men det måste planeras och det är ju en tid på dan som inte passar hemma. Annars kunde jag gärna vara här några månader om året. Det kan vara att jag köpt fel telefonbolag. Det kan nog ordnas för Leena kommunicerar med många människor. Jag vill så gärna vara här så det måste ordnas. Allt annat är ok, inget varmvatten och el ibland, men så att vi vet i alla fall när. Så kan av åka till "stan" om man vill. När jag frågar vi Upendo så har hon en "afrikansk telefon" med tre (!) olika simkort i => alltid är det nått som funkar!! Min funkar i te e s att ringa till, Ulf i Dodoma med. Ha ha. Än mindre att ringa hem t Sverige. Ringa är väldigt nödvändigt, men Skype hade varit kul.

Idag lördag 6/12 är det Finlands nationaldag. Uppe tidigt. Fixar frukost själva för att komma iväg tidigt. Vi åker i Leenas nya bil, det är mkt fjädring i den! Känner att åksjuka är på gång, men har som tur är piller med mig. Nu ska vi alla fixa våra ärenden, så vi går åt var sina håll. Jag promenad eran via Barcleys bank som har en ATM som funkar för både Visa och Mastercard. Där träffar jag den gamle Mr de Leyser, han är säkert 95, kör sin Landrover och har alltid långa shorts. (sånna som engelska skolpojkar har och här i Tanzania alla teodlare) Man kallar honom för Bwana Captula och åtnjuter enorm respekt här. Jag vandrar vidare och går in på "Maasai Street", där finns småaffärer små hantverksbutiker. Leena hade sagt att en bröderna som brukade sälja ebenholtzfigurer till oss i alla år i Ilembula , som också gjorde dom själva, Steve, skulle vara där. Det är han också, fast han ser lite konfunderad ut, som om han inte riktigt tror sina ögon. Dock ett glatt återseende. Hans bror lärde E att tälja i ebenholtz, när han bodde med mig 1997 i Ilembula. Jag fortsätter ner på stan till järnhandeln som har ALLT, jag lovar, men tyvärr inte reservdel till min kompressor. Hänvisas till en annanaffär, som tyvärr är stängd! En lördag? Går uppåt stan igen och stoppar in huvudet igen tygaffär och kommer utmed några tyger! - tänk vad tyger ni alla ska handla när jag kommer hem med alla tyger och allt annat häftigt som jag köpt, vänta bara. Anledningen till att vi for in var ju julmarknaden på Danska skolan. Där handlade jag, mer. Leena lyckades i te heller med sitt ärende - skattemyndigheten. Däremot fick hon bilen servad . Osmo lyckades inte köpa "airtime" dvs voucher som man lägger in ett nummer så kan man surfa igen. Där träffade jag också bekanta från förr; jag såg en liten japansk kvinna i typ 60års ålder. Tänkte att det kan bara vara hon, men frågade Leena först. Sen gick fram och frågade är du Mrs Hoffman? Jodå. Japanska gift med en tysk man, bott i Tanzania i sådär 35 år, 3 söner. Jag behandlade yngste sonen med extraktion och fast apparatur, tandreglering då när jag var här. Det gick jättebra. Tror att det blev billigt också! Tuff kvinna, dom har äggfarm och tillverkar också hönsfoder. Dom kände ju Leena också. Det var riktigt roligt att träffa folk utanför Ilembula som känner igen mig! När vi är i stan äter vi ute både lunch och middag! Det kostar ungefär 70kr för 3rätters med kaffe. Ok. Söndag morgon och vi packar in våra saker i bilen. Sen går vi kyrkan kl 9.00, vi möter jättemånga människor som kommer från första gudstjänsten. Det är senare en gudstjänst till. Det är fullt i kyrkan och mycket sång, bra predikan. Slut kl 11. Sen ska vi handla frukt på stora marknaden alldeles intill. De går i kyrkan kl 7 för att sedan kunna öppna sina affärer. Vi handlar ett par stora papaya, två stora "händer" bananer, 4 påsar papaya, 8 gurkor, 8 auberginer, apelsiner, 2 ananaser, 2 vattenmelon för cirka 200 kr. Vi handlar även på en sån affär som har kylskåp, där finns yoghurt o ost. Det kostar lika mkt som hemma. Lunch då på en italiensk restaurang som vi var på förra veckan, som vi gillade och som hade jättefin t hantverk. Jag köpte så mkt den gången så det fick vara. Däremot var det sådär igen;att jag kände igen en person, som satt vid bordet intill och rösten. När de gick var jag tvungen gen att fråga om han trodde att vi träffats. "Ja det tror jag, vänta liten ska jag tala om vad du heter, men du var tandläkare i Ilembula - Bodil, var det" . Just det, amerikan, biolog , som flög överallt (Ilembula hade då ingen bra airstrip-har nu) kom med sina döttrar och andra patienter till oss. Bor nu i Iringa! Hans fru undrade var mannen blev av så hon kommer tillbaka för att leta och och - nä men hej! - kände igen mig också! Riktigt kul händelse. På vägen hem hämtar vi upp Upendo och hennes son Steve i Sawala, närmaste samhälle. Det finns två Upendo i min omedelbara närhet, en på sjukhuset och en här i huset. Dom hade varit på begravning, den vanliga historien....

Onsdag - det är barnspecialistmottagning idag. Det är fullt med patienter som väntar på Leena. Idag tar jag på mig "arbetsskjorta", det kommer en kvinna och frågar vad det kostar att dra ut tänder. Jag har bestämt att ta 1000 Tsh/tand=4,30 kr. Folk är fattiga här. Leena tar 2000 Tsh, hon köper de läkemedel hon delar ut. Kvinnan ska bara hämta sin Aidsmedicin först. Vårdcentralsläkaren kommer och undrar om vi kan säga att vi tar emot nu. Jag säger att vi kan det, även om vi fortfarande inte har rinnande vatten. Jag skriver en lapp på dörren att vi nu tar emot patienter. SÅ NU ÄR TANDKLINIKEN PÅ MDABULO HOSPTAL OFFICIELLT ÖPPNAD! Jag väntar på fler patienter. Under tiden sätter jag upp "gardinerna" jag låtit sy till skärmen. Fick låna en avbitare som biter av Leena! Kliniken ser fin ut. Har köpt rengöringsmedel till fönsterkittet som möglat, så Upendo kan göra rent. MR Fox kommer och vi sätter oss ner och går igenom mina ritningar och planer om hur jag föreslår att man kan göra en bra tandklinik. Jag avslöjar att man tom kan göra en bänk och jag kan tänka mig att göra enkla proteser. Jag vet ju från Ilembula att det är efterfrågan på det. Många framtänder fattas. Foxey är imponerad. Jag vill att bästa snickaren, han heter Tom, ska göra jobbet, att skåpsdörrarna ska gå att stänga ordentligt och gå ihop! Kompressorn ska få ett eget hus i tegel utanför väggen, det blir ett tvårummare , så att glasflaskan också får ett eget rum. Allt för ljudisolering och säkerhet. Det börjar regna, det låter mycket mot plåttaken och vått är det. I går åkte vi en annan väg då vi trodde att vår vanliga nedförsbacke skulle vara hal. Foxey säger att vi kan åka nedförsbacken. Hm, ja nedför gick det så där, vi hade aldrig tagit oss upp. Det regnade fortfarande och vattnet gräver i gruset. Det var halt. Det är stuuuup vid sidan om! Sedan när det slutar regna så torkar det upp snabbt - det är det varma tiden här tack och lov. Läser och lyssnar på poddradio på em. Leena kommer och jag testar köra hennes gamla Toyota lite, jag ska köra den till Mdabulo i morgon, jag får låna den nu resten av min tid här om inte Leena ska samma väg, då åker vi ihop. Leena har möte på fm här om kliniken i byn. Det regnar en skvätt på kvällen. Får fråga Evangelina i morgon om vägens kondition, hon gått ner för den på morgonen, för att komma hit till jobbet. Hon går i lära hos Upendo och ska jobba hos Leena efter jul. Första dan jag kör till jobbet själv. Det är ett stort åk till /traktor tack och lov, tung och låg. Det regnade under natten, när jag vaknar ligger dimman djupt i dalen dvs nedanför oss. Jag kan se ljusblå himmel bakom och fåglarna är mycket ljudliga. - Trodde jag. - Foxey vill inte det, jag får köra till gården och hämta hans chaufför, som sedan kör. Foxey vill inte arg något händer oss. Och tur var det för det började regna och ordentligt. Det blev mer än spännande att köra nerför den där backen. Trodde jag! Foxey vill inte att jag kör själv, det är lurigt när det har regnat. Och det har hänt olyckor så..... Jag får köra till Lodgen och där väntar en van chaufför. Och ja detta var lurigt och nu har det regnat1 timme, så detta väl lugnt så. Idag kom det fler, som vill dra ut tänder. En liten pojke som var så rädd; tror jag det. Vit och doktor, man vet ju aldrig vad doktorer gör och allra minst en vit, även om dom talar swahili. Men det går mkt bra, det gjorde inte ont sa han. 4 patienter hade jag idag. Efter vår lunch åker jag och hämtar Stefan och Kristina på Lodgen. Vi åker förbi utsiktspunkten ovanför byn. Där har man vy över hela barnens by och allt som hör till, fast det regnar. Vi åker till Leenas fina hus, där man nu kan se röjningen för gästhus och saknar! Leena berättar allt om sitt engagemang för barnens by här och NGOn och hur det kom sig att hon flyttar hit. Leena känner Stefan och Kristina sen 80-talet, de var här som missionärer för EFS i Iringa och deras yngste son är född i Ilembula. Vi vandrar genom barnens by och träffar barnen där, det finns många berättelser kring varje barn. Det har regnat hela eftermiddagen så vi kör inte upp till Mdabulo. Jag visar lite bilder på hur det ser ut där och vad jag gör. Eftersom Stefan och Kristina kom idag och vi vill vara med dem på kvällen, så har jag flyttat min födelsedasgsfest till i kväll. Det är väldigt god mat, förrätt, huvudrätt, efterrätt. Sedan kommer tårtan med sång till ukulele och ljus i - 11 stycken! Jättetrevligt. Vaknar till solsken och ljusblå himmel runtom! Leena är lite off idag ås Isak kommer och jag får köra upp själv. Det går jättebra i Leenas "traktor" . Idag, min födelsedag, kommer 5 patienter varav 3 barn. Ingen ledsen idag heller, snarare förvåning över vad som händer. Det är nog inte så man trodde att det gick till att dra ut tänder. Vi måste dessutom diska idag. Det kommer en glad gubbe i STORA stövlar och meddelar att det nu finns vatten! - ja en droppe i taget! Upendo diskar på i balja och gör eld i koksspisen och sen ner med instrumenten i tryckkokare, det funkar jättebra. Nu vet jag också hur långt dom instrument jag har, räcker. Isak kommer med ett barn som han vill att jag ska ta kort på, eftersom Leena inte är här. Mamman fick kejsarsnitt för en månad sen, tvillingar. Nu efter en månad har mamma ingen mjölk och barnen tappar snabbt i vikt och den ena dog i går. Visar bilden för Leena, som säger att barnet ser hungrigt och argt ut. Har nu på kliniken i Mdabulo fått mjölkersättning och bör klara sig enligt Leena. Tvillingar brukar får namn, ettan och tvåan fast på lokalspråk , alltså Kulwa och Doto. Heter man det här i Tanzania så är man tvilling. Nu dog Kulwa igår. Svårt. Varm, solig dag utan regn. Vila em.

Onsdag - det är barnspecialistmottagning idag. Det är fullt med patienter som väntar på Leena. Idag tar jag på mig "arbetsskjorta", det kommer en kvinna och frågar vad det kostar att dra ut tänder. Jag har bestämt att ta 1000 Tsh/tand=4,30 kr. Folk är fattiga här. Leena tar 2000 Tsh, hon köper de läkemedel hon delar ut. Kvinnan ska bara hämta sin Aidsmedicin först. Vårdcentralsläkaren kommer och undrar om vi kan säga att vi tar emot nu. Jag säger att vi kan det, även om vi fortfarande inte har rinnande vatten. Jag skriver en lapp på dörren att vi nu tar emot patienter. SÅ NU ÄR TANDKLINIKEN PÅ MDABULO HOSPTAL OFFICIELLT ÖPPNAD! Jag väntar på fler patienter. Under tiden sätter jag upp "gardinerna" jag låtit sy till skärmen. Fick låna en avbitare som biter av Leena! Kliniken ser fin ut. Har köpt rengöringsmedel till fönsterkittet som möglat, så Upendo kan göra rent. MR Fox kommer och vi sätter oss ner och går igenom mina ritningar och planer om hur jag föreslår att man kan göra en bra tandklinik. Jag avslöjar att man tom kan göra en bänk och jag kan tänka mig att göra enkla proteser. Jag vet ju från Ilembula att det är efterfrågan på det. Många framtänder fattas. Foxey är imponerad. Jag vill att bästa snickaren, han heter Tom, ska göra jobbet, att skåpsdörrarna ska gå att stänga ordentligt och gå ihop! Kompressorn ska få ett eget hus i tegel utanför väggen, det blir ett tvårummare , så att glasflaskan också får ett eget rum. Allt för ljudisolering och säkerhet. Det börjar regna, det låter mycket mot plåttaken och vått är det. I går åkte vi en annan väg då vi trodde att vår vanliga nedförsbacke skulle vara hal. Foxey säger att vi kan åka nedförsbacken. Hm, ja nedför gick det så där, vi hade aldrig tagit oss upp. Det regnade fortfarande och vattnet gräver i gruset. Det var halt. Det är stuuuup vid sidan om! Sedan när det slutar regna så torkar det upp snabbt - det är det varma tiden här tack och lov. Läser och lyssnar på poddradio på em. Leena kommer och jag testar köra hennes gamla Toyota lite, jag ska köra den till Mdabulo i morgon, jag får låna den nu resten av min tid här om inte Leena ska samma väg, då åker vi ihop. Leena har möte på fm här om kliniken i byn. Det regnar en skvätt på kvällen. Får fråga Evangelina i morgon om vägens kondition, hon gått ner för den på morgonen, för att komma hit till jobbet. Hon går i lära hos Upendo och ska jobba hos Leena efter jul. Första dan jag kör till jobbet själv. Det är ett stort åk till /traktor tack och lov, tung och låg. Det regnade under natten, när jag vaknar ligger dimman djupt i dalen dvs nedanför oss. Jag kan se ljusblå himmel bakom och fåglarna är mycket ljudliga. - Trodde jag. - Foxey vill inte det, jag får köra till gården och hämta hans chaufför, som sedan kör. Foxey vill inte arg något händer oss. Och tur var det för det började regna och ordentligt. Det blev mer än spännande att köra nerför den där backen. Trodde jag! Foxey vill inte att jag kör själv, det är lurigt när det har regnat. Och det har hänt olyckor så..... Jag får köra till Lodgen och där väntar en van chaufför. Och ja detta var lurigt och nu har det regnat1 timme, så detta väl lugnt så. Idag kom det fler, som vill dra ut tänder. En liten pojke som var så rädd; tror jag det. Vit och doktor, man vet ju aldrig vad doktorer gör och allra minst en vit, även om dom talar swahili. Men det går mkt bra, det gjorde inte ont sa han. 4 patienter hade jag idag. Efter vår lunch åker jag och hämtar Stefan och Kristina på Lodgen. Vi åker förbi utsiktspunkten ovanför byn. Där har man vy över hela barnens by och allt som hör till, fast det regnar. Vi åker till Leenas fina hus, där man nu kan se röjningen för gästhus och saknar! Leena berättar allt om sitt engagemang för barnens by här och NGOn och hur det kom sig att hon flyttar hit. Leena känner Stefan och Kristina sen 80-talet, de var här som missionärer för EFS i Iringa och deras yngste son är född i Ilembula. Vi vandrar genom barnens by och träffar barnen där, det finns många berättelser kring varje barn. Det har regnat hela eftermiddagen så vi kör inte upp till Mdabulo. Jag visar lite bilder på hur det ser ut där och vad jag gör. Eftersom Stefan och Kristina kom idag och vi vill vara med dem på kvällen, så har jag flyttat min födelsedasgsfest till i kväll. Det är väldigt god mat, förrätt, huvudrätt, efterrätt. Sedan kommer tårtan med sång till ukulele och ljus i - 11 stycken! Jättetrevligt. Vaknar till solsken och ljusblå himmel runtom! Leena är lite off idag ås Isak kommer och jag får köra upp själv. Det går jättebra i Leenas "traktor" . Idag, min födelsedag, kommer 5 patienter varav 3 barn. Ingen ledsen idag heller, snarare förvåning över vad som händer. Det är nog inte så man trodde att det gick till att dra ut tänder. Vi måste dessutom diska idag. Det kommer en glad gubbe i STORA stövlar och meddelar att det nu finns vatten! - ja en droppe i taget! Upendo diskar på i balja och gör eld i koksspisen och sen ner med instrumenten i tryckkokare, det funkar jättebra. Nu vet jag också hur långt dom instrument jag har, räcker. Isak kommer med ett barn som han vill att jag ska ta kort på, eftersom Leena inte är här. Mamman fick kejsarsnitt för en månad sen, tvillingar. Nu efter en månad har mamma ingen mjölk och barnen tappar snabbt i vikt och den ena dog i går. Visar bilden för Leena, som säger att barnet ser hungrigt och argt ut. Har nu på kliniken i Mdabulo fått mjölkersättning och bör klara sig enligt Leena. Tvillingar brukar får namn, ettan och tvåan fast på lokalspråk , alltså Kulwa och Doto. Heter man det här i Tanzania så är man tvilling. Nu dog Kulwa igår. Svårt. Varm, solig dag utan regn. Vila em.

Onsdag - det är barnspecialistmottagning idag. Det är fullt med patienter som väntar på Leena. Idag tar jag på mig "arbetsskjorta", det kommer en kvinna och frågar vad det kostar att dra ut tänder. Jag har bestämt att ta 1000 Tsh/tand=4,30 kr. Folk är fattiga här. Leena tar 2000 Tsh, hon köper de läkemedel hon delar ut. Kvinnan ska bara hämta sin Aidsmedicin först. Vårdcentralsläkaren kommer och undrar om vi kan säga att vi tar emot nu. Jag säger att vi kan det, även om vi fortfarande inte har rinnande vatten. Jag skriver en lapp på dörren att vi nu tar emot patienter. SÅ NU ÄR TANDKLINIKEN PÅ MDABULO HOSPTAL OFFICIELLT ÖPPNAD! Jag väntar på fler patienter. Under tiden sätter jag upp "gardinerna" jag låtit sy till skärmen. Fick låna en avbitare som biter av Leena! Kliniken ser fin ut. Har köpt rengöringsmedel till fönsterkittet som möglat, så Upendo kan göra rent. MR Fox kommer och vi sätter oss ner och går igenom mina ritningar och planer om hur jag föreslår att man kan göra en bra tandklinik. Jag avslöjar att man tom kan göra en bänk och jag kan tänka mig att göra enkla proteser. Jag vet ju från Ilembula att det är efterfrågan på det. Många framtänder fattas. Foxey är imponerad. Jag vill att bästa snickaren, han heter Tom, ska göra jobbet, att skåpsdörrarna ska gå att stänga ordentligt och gå ihop! Kompressorn ska få ett eget hus i tegel utanför väggen, det blir ett tvårummare , så att glasflaskan också får ett eget rum. Allt för ljudisolering och säkerhet. Det börjar regna, det låter mycket mot plåttaken och vått är det. I går åkte vi en annan väg då vi trodde att vår vanliga nedförsbacke skulle vara hal. Foxey säger att vi kan åka nedförsbacken. Hm, ja nedför gick det så där, vi hade aldrig tagit oss upp. Det regnade fortfarande och vattnet gräver i gruset. Det var halt. Det är stuuuup vid sidan om! Sedan när det slutar regna så torkar det upp snabbt - det är det varma tiden här tack och lov. Läser och lyssnar på poddradio på em. Leena kommer och jag testar köra hennes gamla Toyota lite, jag ska köra den till Mdabulo i morgon, jag får låna den nu resten av min tid här om inte Leena ska samma väg, då åker vi ihop. Leena har möte på fm här om kliniken i byn. Det regnar en skvätt på kvällen. Får fråga Evangelina i morgon om vägens kondition, hon gått ner för den på morgonen, för att komma hit till jobbet. Hon går i lära hos Upendo och ska jobba hos Leena efter jul.

Idag är det VärldsAidsdagen - 1 December - den verkligheten är ständigt här. Men det är en festival, då man har testat sig och får medicin och inte dör utan får leva! I stan förrgår köpte vi massor av mapambo, grejor för dekoration, ballonger. Vi får tillverka våra serpentiner själva. Och så får man god mat och man dansar och sjunger till - livet! Vi blev kvar i Iringa över natten pga Osmos sena ankomst och behov av att vila. På vägen hemåt stannar vi vid Kisolanza Farm för fika. Och Nick Ghaui känner igen mig fast vi inte setts på minst 12 år. En engelska vars föräldrahem hon utvecklar till rastplats för "Overlanders" (typ Rosa bussarna) och har även hyddor att övernatta i och även en lyxhydda! Det är en lyxhydda med badkar i ett jättebadrum och en jättesäng. Häftigt. Hennes föräldrar var "settlers" - bosättare, jordbrukare. De startade grönskasodling, eftersom det fanns vatten nära. De levererade grönsaker i korgar till folk i Iringa för 30 år sen. På min tid kunde vi köpa grönsaker vid vägkanten, som blomkål, rödbetor mm. Det var ljuvligt. Vi kommer tillbaka till Mufindi till lunch och festligheterna börjar redan. I förskolans lokaler har man pyntat och satt upp stora affischer om Aids, som heter UKIMWI här. Alla barnen från Barnens by är här. Alla tanzanska festligheter har samma agenda. Det finns gäster som sitter framme på ett podium, man vill gärna ha en hedersgäst. Är man vit brukar man åka på det bara för att. Vi vägrar det, med tanke på dagens ämne är vi inte viktiga, det är ju dom själva - överlevare. Som ska berätta. Dagens slogan är: Ingen mer som smittas Tanzania från idag - gör det möjligt! Men gästerna ska presenteras; någon ska utse någon som ska presentera sedan joddling vid varje, mest om man kan säga ngt på kiswahili. Det är sånger som man skrivit själv som är berättande, dvs att de berättar i detta fall om att den smittar, hur man skyddar sig, att man ska testa sig och att man ska ta sin medicin och då får man leva. Detta till trummor och man dansar. Sen är det en pjäs som man hittat på. Den är ofta mkt rolig. Man tycker om att spelar teater och har hög och tydlig röst, vilket man ofta inte annars har utan är oftare tyst närmar blir tilltalad eller hur svara på frågor i skolan. De små förskolebarn sjunger: Ukimwa una ua; Aids dödar. Det har de egen erfarenhet av. Det är många barn som inte borde leva, efter den kondition dom var i när dom kom till byn. En liten pojke tänder ljus för de fyra barn som dött under året. Han gör det med stort allvar och sen är det en tyst minut för deras minne. Mkt starkt. Hedersgäst, som själv är positiv, ordförande i länets föreningen Aids. Han talar mycket om om att vara trogen en käresta, testa sig och att uppmana andra att göra detsamma och att äta sin medicin. Det hela avslutas med mat, mkt mat i stora lass och läsk att dricka till, det är alla glada för. Jag har delat Leenas inlägg på Facebook, det har visat sig vara enklare än att jag laddar upp bilder själv. Under natten hör jag att regnar och det är, men det som hos oss, det är bra om det är lagom. Annars blir det lerigt och svårt att köra bil i backarna på stigarna. Eftersom nu Leena har en ny bil så ska hos sälja den blå hon har, som är en traktor. Detta kommer att ta tid så förslaget är att jag lånar den dom dagar hon inte ska till Mdabulo, så behöver inte Foxey ha bekymmer med mina transporter. Då är diskussionen den om mitt svenska körkort är giltigt. Leena har en en bekantskap, som är lärare på polishögskolan i Aretha mitt körkort är giltigt - de är internationella i dessa datoriserade tider dagar torsdag är alltså Leena dag i Mdabulo. Så vi far upp, jag har med mig det jag handlat. Grejar med en del saker och plockar en del. Hade köpt en avbitare - wirecutter - vet inte vilken metall den var avsedd för? Gör mig galen, verktyg som inte funkar fixar jag inte. Ingen idé att ta hit Abdalla innan vi har reservdelar till kompressorn, jag hoppas vi kan få det fixat på lördag i Iringa. Vårdcentralsläkaren kommer och frågar om två patienter som varit här i går. Jag trodde dom var här, men det kommer ingen. Det regnar en stund sedan ökar det rejält. Vi packar ihop, det finns inga patienter. Det är riktigt halt i leran i nedförsbacken, bilen dansar. Vi väljer en annan väg hem, regnet upphör ganska snart och hemma hos oss har det knappt kommit nåt regn alls. Nu ska Toyotan "överlämnas" till NGOn, det är dock bara Leena som får köra den så länge hon jobbar här. Annars är den snart full med hönsskit och damm. Leena fick köra en bil här en gång, där det växte bönor under sätet. Den är betald av Mufindis vänner; Mufindin ystävät.