bodiltandlakareitanzania

Måndag, ny arbetsvecka igen: idag känns det som naturligt att åka till jobbet typ 1/2 9, cirka 8 km som tar 25 min, om det inte regnar och man måste använda 4 WD. Så byter man om till en skjorta bara och förbereder dagens jobb. Patienterna sitter redan utanför och väntar. Jag gör i ordning rondskålar med sond spegel, pincett, en tork, en rulle för salva och en ampull Xylex och en engångsspruta. Det finns två stolar, så en person i varje, med en skärm emellan. Man uppger namn, ålder, kön!, så skriver jag vad jag gjort, på en rapport till chefsläkaren. Man har med sig en skrivbok när man går till doktorn, där allt skrivs upp, alla behandlingar. Så börjar jag, det handlar om att dra ut tänder. Det kan se ut hur som helst, vara svullet, komma en massa var. Leta efter rötter. Det är kind tänderna, de stora och karies till pulkan och ont. På barnen är det också kindtänderna och dom har ont. Jag har Upendo, som kommer när hon har tid, hon städar hela "sjukhuset". Hos mig diskar hon instrumenten i en balja, lägger dem i en tryckkokare och låter den sköta resten. Hon går med soporna. någonstans, jag vet inte var. Vet inte om jag vill veta. När det inte kommer fler patienter kan jag åka hem, typ till lunch. Lunchen är serverad typ kl 13.30. Middag typ kl 18. Frukost får vi vid 8 tiden, ägg, rostat bröd, marmelad, ost (köpt själva), te/kaffe och fruktsallad. Eftermiddagen och resten av dan fri. Först vila middag en stund, sen vadsomhelst som kommer på, en promenad, läsa, sy, fotorunda. Igår gick jag till Annelie, som är holländska och förestår syskolan. Väldigt kreativ person, så vi hade mkt att prata om. Ville först att hon skulle sy en klänning åt mig av ett härligt tyg som jag köpte i Iringa, efter en klänning jag har som jag älskar. Det slutade med häftigt spånande om bildväv och vad man kan göra av alla tygremsor som klipps bort. Hon sparar allt sånt och gör "lappsaker ", så vackert med alla dessa färger. Jag har det bra här. Det enda är att kommunikationerna med hemmafronten är lika dåliga som på 90-talet i Ilembula. På kliniken funkar det lite bättre, men det måste planeras och det är ju en tid på dan som inte passar hemma. Annars kunde jag gärna vara här några månader om året. Det kan vara att jag köpt fel telefonbolag. Det kan nog ordnas för Leena kommunicerar med många människor. Jag vill så gärna vara här så det måste ordnas. Allt annat är ok, inget varmvatten och el ibland, men så att vi vet i alla fall när. Så kan av åka till "stan" om man vill. När jag frågar vi Upendo så har hon en "afrikansk telefon" med tre (!) olika simkort i => alltid är det nått som funkar!! Min funkar i te e s att ringa till, Ulf i Dodoma med. Ha ha. Än mindre att ringa hem t Sverige. Ringa är väldigt nödvändigt, men Skype hade varit kul.