bodiltandlakareitanzania

Mufindi 2015-19                                                                                                                Protea House Lördag 21/3

Ensam i huset och jag tar sovmorgon. Upendo städar skafferiet, hittar Blå Band paket med pulver för Mango/passions mousse från 2013. Frågar hur man blandar och jag får ha en lektion om liter, deciliter, centiliter och milliliter på swahili.

Jag har mätt upp skynken framför bänkarna på kliniken, typ som sommargardiner. Mannen på syskolan har skadat sitt finger så det blir aldrig sytt. Tänker sy för hand. Börjar mäta upp, men har ingen grön sytråd. Detta måste lösas.

Jag får ett SMS från Ilembula från Leena: ALLA MINA PAKET HAR KOMMIT OCH FINNS DÄR!!!!!!! I morgon blir det fest!   JUBEL.

Jag har fråga om lov om jag får ta mazdan upp Till Susan.. jag behöver köpa flera stora korgar. Jag har en skolkamrat ( vi tog studenten samma dag i Lund, våra arbetade tillsammans ( hennes far skolläkare och min mor skolsköterska). Vår vägar skiljdes men jag hörde lite om vad hon gjorde. Sen när jag var i Tanzania så dök ett brev upp, hon hade hottat foto på min mor som hennes far tagit. OCH hon arbetade bla på en lodge ( ägd av släkte) i norra Tanzania. Hon är en fantastisk fotograf, haft flera utställningar. Nu vill köpa sk.”iringakorgar” til sin Lodge. Kvinnorna här är så fattiga men korgar kan dom göra och behöver pengarna. Susann köper när de kommer till hennes dörr och säljer vidare. Jag köper de korgar hon behöver och ett 20tal till mig själv. Jag är väldigt stolt att jag hittar bland alla stigar upp dit. Det är lite svårt för när jag var där senast så var det inte grönt och ingen manshög majs. Jag känner inte igen var Silas hus är eller Blantinas hus heller.

Jag får en fantastisk lunch, de har massor av grönsaker. Jag får också grönsaker med mig hem. Vägen är lite si och så men de lägger på krossat tegel på sina ställen-det hjälper lite.

                                                                                                                    Protea House Söndag 22/3

Jag fållar alla ”gardinerna” och ber Eva att tvätta dem, just då kommer en skur förstås. På söndagar har vi el mellan halv två och tre. Tar en rask promenad till Tree House. Min kontaktlista försvann när jag tog bort Jobbmailen på telefonen och jag kom på att försöka att få tillbaks den. Precis när jag kommer fram tog strömmen slut. Okej jag behövde en promenad i alla fall mellan regnskurarna. Hem igen och lyssna på podmusik och skivor och podradio. Vid kl sex dra jag till TreeHouse igen, men vi lyckas inte få tillbaka min kontaktlista. Gänget kommer med alla mina paket – lycka. Spännande i morgon at packa upp. De hade haft det mysigt i Ilembula. Kul i kyrkan!

Jag ägnar kvällen med hjälp av mina konversationer på mess att gissa vems numer det är. Det lär ju försvinna en massa onödiga nummer efter alla år på Smile, som jag inte längre behöver!

Mufindi 2015-18                                                                                                                Mdabulo  Fredag 20/3 2015

När jag kommer till jobbet kl 8.45 är det låst och ingen där. Upendo svarar inte. Efter 30 minuter går jag till doktorn och ber om reservnyckeln. Efter ytterligare en kvart kommer Upendo. Hon hade varit hos en sjuk ( som man ”måste” här). Hon ser att jag är irriterad och jag försöker förklara hur pinsamt det är att doktorn sitter utanför och inte har nyckel!

Nu har det dock hittills bara varit en liten kyckling som ville komma in, så det är väl lugnt.

Leena och ungdomarna ska åka till INUKA, som är ett rehabiliteringscenter för barn nära Ilembula. Drivs av en italienare. Dom är duktiga där. Föräldrar och barn får komma en eller två veckor för träning där och sen återkoppla till hemmet.

Sen drar de vidare till Ilembula. Vi har hört att hela Leenas kontor är fullt med paket, så jag hoppas att det inte bara är till Leena utan också mina, som jag skickade till hennes adress. En vet jag för den hade gått sönder och det hade ramlat ut tandborstar. Men jag hoppas på alla, så dyrt som det varatt skicka dom.

Så nu är det – HOPPAS; hoppas på mina grejor.

Min gode vän Stefan i Umeå har farit runt Västerbotten efter en härdarlampa, när han hörde att den som fanns här var trasig. Fanns i Skellefteå. Det är en grupp från Umeå som far till Iringa nästa vecka. Till Iringa är det ju bara tre timmars resa härifrån. I den gruppen finns folk som jag känner visade det sig, vi var i Turkiet – de tolv församlingarna tillsammans.

Jag far till Treehouse där Amari bor, och annars även Jenny och Geoff K. Amari är ställföreträdare nu för Jenny och Geoff. Mr Fox lägger sig i jättemycket. Ett stort rymligt hus i trä. En fantastisk övervåning där familjen, som numera har 4 barn, bor. Nere är det lite allmänna utrymmen och en veranda som är ett ” internetcafé” bla för secondary ungdomar. Där finns det WiFi!!!!

Så Amari hjälper mig att få in ilembulamailen på telefonen och Skype. Vi försöker ladda in mina Vodafonepengar på min Dong också – där misslyckas vi. Pengar inne men internet – nej.

Har bokat via Messenger med mina barn och barnbarn att Skypa! L och i först hos mamma! Funkade jättebra även med bild! Hjärtat sväller. Sen E´s familj med barnen. Små barn har lite problem med bilden på Skype, men flickorna har fåt gå upp en klass i simskolan. Det blir bra till sommaren. Och till sist S´s familj där lilleman visar sina nya tänder och den större gör tecken bakom mammas huvud. Jag kör hemåt i natten, lycklig.

Mdabulo                                                                                                                               Tisdag 17/3 2015

Det är kanske tjatigt om detta regnande, men det är tjatigt och jobbigt. Det börjar på efternatten och håller på än kl 8 på kvällen. Det är tom så att börjar bli orolig för om jag kan komma till jobba i morgon. Ibland är det till och med någon som skruvar upp kranen. Vi åker en annan väg till jobbet och Leena har en bra bil! Detta är hennes sista dag på Mdabulo.

Hos mig kommer det igen en 6-årig kille, med alla mjölktänder ruttna och en stackars ny tand nere i underkäken som försöker komma upp i denna mun. Mamman är sur för att jag inte drar ut, killen gråter, och jag tror inte att mamman har lyssnat på mig alls.

En annan tjej är så vansinnigt rädd att hon inte märker när jag tar ut tanden. Sen gråter hon för att hon skäms. Stackare.

Idag gjorde jag en fyllning, En av dom där 6-åringarna där jag måste ta ut alla mjölktandskindtänder. Han har karies i de nya 6-årständerna. Det går bra att borra och för Upendo att assistera, som ALDRIG har gjort det och inte ens vet vad och varför. Till fyllningen bryter jag mig in i en kapsel, för jag har ingen aktivator eller dispenser, och blandar för hand och lyser sen med pannlampan!

Vi gör brasa på kvällen och jag stickar, mysigt. Leena kommer med en gästa, Greg, amerikansk nyexaminerad läkare. Han träffade Leena när han var med Peacecorps här i Tanzania och bestämde då att han vill bli läkare och jobba i här.

                                                                                                                                                 Onsdag 18/3 2015

Mufindi 2015-12                                                                                                                                             Måndag  9/3

Jag pratar med Upendo om veden. Hon är ledsen för hon säger, att när hon säger till så händer inget. Ändå är hon NGOn´s ansikte mot gästerna. Hon förstår att vi fryser. Jag lovar att gå till kontoret och prata med dom.

Alex´s elektriker följer med mig upp till kliniken idag och grejar med mycket. Han fixar hänglås på skåpet, han borrar fäste för min Lab maskin. Han drar om kablarna så jag kan ha stolen och sugen och kompressorn på samtidig. Han jobbar fortfarande när jag går hem.

Jag har nu flera kunder varje dag som frågar efter proteser. Idag 2 st.

Det som också är fantastiskt är att e-mailen nu funkar och bra! Om jag visste varför det var strul i början….. Jag de funkar inte där jag bor men Facebook gör och Messenger på morgon och kväll. Jag åker hem vid halv två och hinner innan regnet- vår dagliga skur, som ofta är riktigt rejäl.

Leena, Jani och Laura är inte hemma, så jag äter lunch ändå, kycklingben och min favorit lök o tomatsallad (katchumbali). Jag får veta att man kommit med ved. Dock senare på dan får vi veta att ved var sur ( vem är förvånad?) s det blir ändå ingen varm dusch! Vi får ändå en brasa och nu står sofforna framför brasan hela tiden.

 Vi ringer och bokar och kollar inför vår resa till Iringa på söndag.

Sover garanterat min 8 timmar per natt o inte mer!

                                                                                                                                                                              Tisdag 10/3

Vaknar om drömmer att jag undrar om bedövningen kommer att räcka hela april ut!!! Måste kolla idag.

Har ett meddelande på Messenger från min dotter T, om jag vill köpa strumpor( ngn hon känner säljer). – Ha, nä, men jag önskar att jag hade tagit med dom hit! Leena har termometer och går kväll var det +12 ute och + 16 inne.

Jag plockar upp elektrikern på vägen till jobbet, han kunde inte slutföra i går då strömmen bröts (åska). Han fortsätter sitt jobb. Han berättar att uppe på vinden har dom bara knutit ihop ledningarna! Det är så det börjar brinna!

Lille Gibson 4 kommer tillbaka idag och börjar gråta så fort han kommer in. Han har mycket karies, mamma är välbeställd och har gett honom godis, kex. läsk mm. Förra gången skrek han mer och mer ju mer jag gjorde. Mamma såg att han skrek fast jag inte hade några grejor i munnen. Idag skriker han när jag börjar med salva fast det är mamma son håller salvan och när jag bedövar. Det syns när bedövningen kommer och då tystnar han och är sen tyst hela tiden, även när jag drar ut tanden. Ganska nöjd visar han sin ”smiley” har fått för Alex som sitter utanför och går hem. Mamma är också nöjd med behandlingen från förra gången, hon var också sååå rädd. Varför? Man har ingen aning on tanduttagning eller vad jag gör och varför!

Nu har jag borr, vatten, sug och el till stolen samtidigt, oftast i alla fall.

Mufindi 2015-11                                                                                                                Söndag 8/8

Det är kallt. Leena uppmätte +12 ute i går morse och + 16 inne i sitt hus. Det är troligen samma här. Trots att jag visste detta borde jag haft varmare tröjor, raggsockor och fler varma långbyxor med mig. Min nästipp är som en isbit. För det är inte varmt inne och om solen inte värmer upp om dagen är det kallt inne.

I gårkväll när jag satt och stickade kom Upendo. Hon vill lära sig att stick tröja och knäpp kofta. Förra året lärde Leenas syster ut att sticka sockor. Svårast av allt, Så maskorna kan hon. Hon får lite överblivet garn och så provar vi lite olika tekniker. Hon fattar räta och aviga på en gång och kunde ju lägga upp. Så i gårkväll blev det resårstickning. Det finns en lite Upendo här, 4 månader, så jag ska lära henne att sticka till henne först

Det är söndagsfrid. Facebook funkar! Bokar en chatt med min dotter kl 22 ikväll här = 20 hemma.

Jani och Laura åker hem till en förlamad patient för att hjälpa till med lite sjukgymnastik.

Vi har bokat lunch på Lodgen, det kommer tre läkare som jobbar i Ilembula för att träffa Leena. De kommer med en chaufför från Ilembula sjukhus som jag känner och blir väldigt glad at återse, Mpumilwa. Lunchen är förstås jättegod, massor av grönsaker och en köttgryta ( Jani!) och en smaskig efterrätt med vispgrädde.

Det är svinkallt. Jag pratar lite med Mr. Fox om att vi inte har ngn ved. Jagmenar att Jani och Laura betalar för att bo och ska inte behöva frysa. Förra året när jag klaga de på varm dusch, gick han till kontoret och gapa. Vill inte att det ska hända nu. Sonen Alex förstår mig. Så vi ska ordna ved. På väg hem bestämmer jag att vi ”lånar” ved av Upendo. Väl hemma gör Jani en brasa, han kan bra för han har gjort lumpen i Finland! Sen drar vi fram sofforna framför brasan och har en mysig eftermiddag och kväll trots regnet.

En tröja till färdigstickad.

Chattar med S på kvällen och får de konstigaste nyheter! Chatten kostar lite pengar jfr med Facebook. Så chatten kostade 4,50. Mkt värt det.

Mdabulo 2015-10                                                                                                               Fredag 6/3

Vaknar till en fantastisk morgon, klar blå himmel, dimman lättar och fågelsång. Vägen till sjukhuset är bra och upptorkad. Många patienter, alla jätterädda, även vuxna. En fyraåring som redan varit med om att ta ut en tand, skriker så fort han kommer in och har munnen full med karies.

Klocka 10 brakar helvetet löst. Världens tropiska storm med blixt och dunder över huvudet, alla papper blåser runt på kliniken för att fönstren är öppna. De som är färdigbehandlade sitter inne på kliniken för att det regnar på tvären. Är bekymrad över hur vägen kan vara när vi ska hem – den är riktigt bra! Det regnar hela dan och ännu vid 20-tiden.

Eftermiddagen tillbringas hemma hos Fox, med en allvarlig diskussion om NGO´n och dess framtid och volontärer och finanserna. Leena och är dock nöjda när vi far därifrån.

Det har varit en ”lång” dag, så Jani bjuder på finskt godis efter kvällsmaten, ”snöleopardens tassavtryck” – lakrits och annat.

                                                                                                                                                 Lördag 7/3

Det är en fantastisk morgon igen. Vi tar sovmorgon och äter frukost 8.30 och får godaste fruktsalladen (365!) med röd papaya. Vi ger oss av via lodgen, där Leena ha en sjukling att titta till.     ( en ungdom i en grupp besökare blev influensasjuk i går). Hon är mycket piggare idag och uppe.

Den engelska familjen vi ska till ha byggt sig en stor fram på 2000 meters höjd, som ser ut son vilken engelska fram som helst. En massa djur, ridhästar, fruktträdgård och en fantastisk trädgård med massor av blommor. Boningshuset har halmtäckt tak, som i min barndoms barnböcker, Milly Molly. Det visar sig att Leena också läste den boken!

Joe har tagit ut sin 85-åriga pappa som haft en stroke hit för att se till honom och har en sköterska som hela dagen och natten ser till honom och han har ett eget hus. Han är riktigt pigg och har en fin humor. Laura ser vad han kan och ger honom en del övningar- Han har problem med sina tänder, så då är min tur att ge lite ”homebased care” i detta fall homebased dental care!

Jag kollar lite, underkäken ok, överkäken stödtänderna för partialprotesen bara rotrester nu, så protesen funka ju ej och han har problem att äta. Det finns två stadiga 7:or på var sida, se efter extraktion skulle jag kunna göra en ny protes – när mina lådor på posten kommit.

Vi får en fantastisk lunch. Jag skoja med Jani för han har kommit på att vi inte äter kött på flera dar ibland och ändå blir han mätt. Så även idag, en ljuvlig paj. Vi tar en tur runt gården efter maten, vi är stoppmätta! Sen går till Daddys hus och jag idkar tandvård med alla tittandes på! Det går jättebra.

DÅ kommer hagelstormen – haglet studsar på gräsmattan!

I detta hus finns WiFi!!!!!! Så alla kopplar upp och är som lyckliga barn! Jag kommer in på min bank och kan ladda hem några bilder som om i mail från Heinke. Hon bilder tog förr fredagen när barnen samlade hagel i tallrikar och bar på huvudet! Tänk vad lite som kan gör en lycklig.

På väg hem åker vi och tankar på Leenas tankstation i Sawala. Han har diesel i 10-liters dunkar och tankar i med hjälp av en uppklippt petflaska.

Leena och jag telefonskypar med Jenny i USA om NGOn och hur det ska bli mm. En hel timme! Å sen är vi hungriga igen.

Mdabulo 2015-5                                                                                                           Mdabulo, torsdag 5/3

Det slutade regna vid midnatt och det kändes lite hoppfullt ändå, när jag skulle köra till jobbet i morse i Mazdan. Vägen verkade ändå ganska torr. Det gick bra, jag behövde bara ha 4-hjulsdrift hög på ett ställe. Jag var nöjd. Fördelen att köra själv är att jag kan stanna när jag vill ta bilder. Idag blev det ett fält med vackra vita liljor.

Väl framme fanns det inget vatten och det var inte Upendos fel, det fanns inget vatten idag! Den dag som både el och vatten finns samtidigt blir jag glad. Jag testade el-boxen igen och det är när sätter i kompressorn som den slår av allt.

Observera, det finns två Upendo( kärlek), en här i huset och en anställd av NGO¨n på Mdabulos sjukhus.

Jag har textat fina skyltar om öppettider och priser och satt upp på dörren och vid ”apoteket”. Kom på sen att det skulle vara bra att sätta upp vid CTC kliniken också. Där är det väldigt mycket folk tisdagar och fredagar. Man kommer för att testa och föra att hämta sina mediciner för nästa månad.

Fyra patienter kom idag, ungdomar, jätterädda. Det gick väldigt bra. En var elev på klostret intill, på syskolan. Jag passade på att säga till fröken som var med att jag vill komma och undervisa. Samma med en elev från gymnasieskolan i byn. Jag bad henne att be rektorn ta kontakt med mig.

Idag funkade internet som ett under! Jag skrev flera mail och jag behövde inte ens stå vid fönstret. Även Facebook och Messenger. Det finns många källor till glädje!

På väg genom klosterskolan var eleverna ute och lekte och dom hoppade twist, som mina barn lekte. Dom var jätteduktiga. Jag stannade och gjorde tummen upp. Dom kom fram till bilen och vi pratade lite, väldigt trevligt. Sen försökte jag köpa telefonvouchers i byn, men dom hade bara för 500/=. Förstår det, men jag gör ju av med minst 1000/= i taget då jag surfar.

Fick som vanligt god lunch. Lärde Upendo att göra Hasselbackspotatis. Tog den dagliga promenaden och gick för att titta på husbyggena hos Leena. Bastun har fått tak och gästhuset höll på att få fönster. Det blir fint. Väl hemma var det låst och jag hade gått ut utan nyckel. Tur igen, att fönsterna inte sitter fast så jag öppnade ett i mitt rum och det var den mest avancerade gymnastiska övningen på länge med tanke på mina två höftoperationer! Det krävde en dusch! En hink varmvatten och en skopa, men jag känner mig ren.

Testbakningen av potatisen blev lyckad, gott.

Leena har med Jani och Laura varit på byresa med Homebased care. Det blev lite äventyrligt och det hemma när det var nästan mörkt. 

Mufindi 2015-8                                                                                                                   Onsdag 4 /3

Leena har specialistmottagning idag. Alla barnen från barnhemmet ska testa sin CD 4.

Jani hjälper en ung man med en axel ur led och lyckas med det. Leena träffar bl a ett barn utan ögon.

Jag har några patienter och har precis låst för att gå hem så kommer det en tjej som har tandvärk.

Internet funkade riktigt bra idag. Än finns det hopp. Jag kommer i på comhem och på TLUG´s mail.

Jag lyckas tom med ett inlägg på bloggen. Provar bara ett. Man ska inte surfa på turen hur länge som helst! Vis av erfarenhet.

Väl hemma går min promenad till en blomma som jag sett – en eldalilja. Jag fotade den och hinner lagom hem så kommer ösregnet.

Libe, som är administratör på NGO kommer hit och går igenom mina papper så att de ska vara ok på immigration. Och så ett arbetskontrakt på 2 år.

Upendo kommer mitt på dan, alldeles utschasad, sen håller hon på till nästan kl 22 med att stryka Leenas kläder. Under tiden får jag min stora tröja klar och den får hennes son Stivu!

Mufindi 2015-6                                                                                                                   Protea House  Lördag 28/2

Det blir en glugg i FB. Kan kommunicera lite och det lättar lite. Annars stickar jag och läser böcker.

Idag är det verkligen en vilodag. Leena kommer för lunch. I eftermiddag ska Jani och Laura koma från Moshi. Han är läkare, som har påbörjat specialiststudier i pediatrik, hon är sjukgymnast med specialinriktning på barn. Det visar sig att Sele vars taxi vi brukar anlita, hans bil går sönder. Jani och Laura är väldigt sena, kommer först vid 19.30. jag har väntat med att äta så jag är superhungrig.

Söndag 1/3

Det regnar hela dan, det blåser. Alla fönster och dörrar är otäta, jag tar kort på dom. Vi kurar och tänder ljus, läser och stickar.

Efter lunch bjuder Leena oss till sitt hus så att vi kan göra en brasa, vi har ingen ved här ( inte heller så att vi kan få duscha varmt). Sen kollar vi film och stickar och har tjocka raggsockor på oss. Jag lär inte ha användning av shortsen jag köpte i Iringa.

Leena säger att det var + 12 inne på morgonen. Tur att jag inte har en termometer, för då hade jag frusit mycket mer!

Mdabulo 2015-5                                                                                                        Fredag  27/2

Det var jättespännande att komma och se vad de hade gjort på kliniken efter mina ritningar. Jag blev så glad – det var så bra! Det gör inget att de vänt diskbänken fel, det kan säkert funka i alla fall. Bänkar är där och ett stort skåp och sedan en arbetsbänk med en lådhurts. Allt snickrat fint efter mina ritningar. Till och med kompressorn går men det kommer ingen tryckluft än. Gastuben för att kunna koka instrumenten i tryckkokaren, är heller inte eller gas”plattan”. Så vi kokar ute på träkolsspisen än.

Jag börjar organisera i skåpet, kollar att sugenheten funkar, packar upp det som jag hade med mig i resväskan, fyllningsmaterial mm. Det här börjar bli riktigt bra.

Leena äter lunch i detta hus varje dag, det är så trevligt med lite snack.

Varje dag efter jobbet går jag en sväng, man får ta det försiktigt det är 1700 möh. Man får ära sig gå långsamt om inte hjärtat ska spräng bröstet, men kondis får jag. Dvs om det inte regnar. Och det gör det nästan varje dag, så det är ju väldigt grönt och fint. Tittar jag på foton så är gräset nästan blått.

Denna efter middag regnar det våldsamt och haglar! Haglet slår ner majsen som precis har börjat sätta frukt. När Heinke åker hem i stormen möter hon barn som bär ngt på tallrikar på huvudet – hagel = is! Hon tog några häftiga bilder. Dessutom är smält hagel en välkänd gammal beprövad bot mot epileptiska anfall. Det har i alla fall inga biverkningar

På kvällen har ”filmtajm” hemma hos Leena, ser en film på dvd. Samtidigt försöker både Heinke och jag koppla upp oss, men glöm det. Mitt hopp står till att det ska kunna funka må till fre uppe på sjukhuset. Inte heller ngn glugg för Fb.

Mufindi 2015-4                                                                                                                   Protea House Torsdag 26/2

Jag packar upp hela torsdagen, går en promenad och är irriterad på internet. Träffar Amari som ställföreträdare för Geoff Knight. Mr.Fox kommer också farande. Det verkar lösa sig på ett bra sätt, det finns en snart sönderkörd Mazda pick-up, som tröskar på och bör klara vägen. Så åker jag med Leena på hennes klinikdagar, så länge hon är här dvs mars ut.

En gammal vän är här! Dr. Heinke Schimanowski, det var länge sen. Det känns som vi känt varann alltid men det har vi inte. Vi träffades tror jag 1999, då hon som nybliven läkare kom till Matema och nyss fyllda 50 år.

Hon och hennes man var missionärer i Ilembula i ca 10 år, han som kyrkoherde och hon son narkossköterska. Hon lärde upp många och lärde ut väldigt mycket på operation. När jag kom till Ilembula så var de inte kvar, men Heinkes ande och lära svävade i högsta grad över operation. Fyra barn växte upp i Ilembula och gick på Svensk/tyska skola i Kidugala och bodde på samma elevhem som svenskarna. Detta har till följd att de talar svenska med olika dialekt, beroende vem deras lekkamrat var. Jag vet för jag har träffat Ruth i Beijing och talar lulemål med henne!

När familjen kom hem till Tyskland började Heinke läsa till läkare i 40 årsåldern. Friedhelm fick ett uppdrag som lärare på ett prästseminarium i Matema 1997 och senare har Heinke följt efter. De har verkligen vigt sitt liv åt detta land.

Nu har hon en Tanzansk projektanställning att lära barnmorskor att  noga undersöka kvinnor och tidigt upptäcka cervikalcancer, för det är så många här som går oupptäckta. Ett viktigt uppdrag.

Och vi är systrar!

Mufindi 2015-3                                                                                                                   Iringa 25/2

Jag traskar iväg till Immigration office.

På vägen går jag in på Toyota bilverkstaden. Leena har sålt sin gamla bil till dom och då pratade vi förra året om jag skulle kunna får hyra den. Dom har gjort i ordning den fint, bla lackat den fint.  Ja det skulle jag kunna få, för 50 USD/dag. Det blev lite mycket tyckte jag, det är ju också plus diesel. Vissa dagar 2-3 varje vecka åker jag ju med Leena till Mdabulo sjukhus. – Jag sa att jag skulle återkomma och traskar  till Immigration.

Där går det mycket bättre, trevlig man kollar alla mina papper. Just nu för  volontärstatus och sedan för att söka ett Resident Permit C för 2 år framåt. Jag får genast det temporära volontärstatus godkänt och mindre än jag trodde. Jag hade läst ngn stans USD 250, men det kostade 200 snabbt och kvickt och med fint kvitto. Sen var han vänlig nog att tala om vad som fattades till det permanenta.

För att få tid att tänka går jag till Neema Craft för lite tomatsoppa och internet. Ringer Leena för råd och bestämmer att jag avstår bilen så länge Leena är kvar, mars ut. Neema Craft är ett ställe som Anglikanska kyrkan ordat så att alla möjliga handikappade får arbete med olika saker och ordentlig lön i stället för att krypa på gatan och tigga. Dom gör fantastiskt hantverk, tyger, korgar. Dom har ett fik med god mat, där de som serverar är döva. Rum för övernattning till hyggligt pris och bra. Uppkoppling.

Hur ska jag nu komma till Mufindi? Tänker ta taxin som vi brukar använda. Det är 13 mil och brukar kosta 165000Tsh, 660:-.

Jag går till för att Toyota för att meddela. Han tycker då att taxin är dyr! Erbjuder att hans chaufför kör mig om jag betalar dieseln. Så blir det och jag betala diesel för 60000, 240:-.

Så kommer jag ”hem” till Mufindi, Protea house.