bodiltandlakareitanzania

Idag lördag 6/12 är det Finlands nationaldag. Uppe tidigt. Fixar frukost själva för att komma iväg tidigt. Vi åker i Leenas nya bil, det är mkt fjädring i den! Känner att åksjuka är på gång, men har som tur är piller med mig. Nu ska vi alla fixa våra ärenden, så vi går åt var sina håll. Jag promenad eran via Barcleys bank som har en ATM som funkar för både Visa och Mastercard. Där träffar jag den gamle Mr de Leyser, han är säkert 95, kör sin Landrover och har alltid långa shorts. (sånna som engelska skolpojkar har och här i Tanzania alla teodlare) Man kallar honom för Bwana Captula och åtnjuter enorm respekt här. Jag vandrar vidare och går in på "Maasai Street", där finns småaffärer små hantverksbutiker. Leena hade sagt att en bröderna som brukade sälja ebenholtzfigurer till oss i alla år i Ilembula , som också gjorde dom själva, Steve, skulle vara där. Det är han också, fast han ser lite konfunderad ut, som om han inte riktigt tror sina ögon. Dock ett glatt återseende. Hans bror lärde E att tälja i ebenholtz, när han bodde med mig 1997 i Ilembula. Jag fortsätter ner på stan till järnhandeln som har ALLT, jag lovar, men tyvärr inte reservdel till min kompressor. Hänvisas till en annanaffär, som tyvärr är stängd! En lördag? Går uppåt stan igen och stoppar in huvudet igen tygaffär och kommer utmed några tyger! - tänk vad tyger ni alla ska handla när jag kommer hem med alla tyger och allt annat häftigt som jag köpt, vänta bara. Anledningen till att vi for in var ju julmarknaden på Danska skolan. Där handlade jag, mer. Leena lyckades i te heller med sitt ärende - skattemyndigheten. Däremot fick hon bilen servad . Osmo lyckades inte köpa "airtime" dvs voucher som man lägger in ett nummer så kan man surfa igen. Där träffade jag också bekanta från förr; jag såg en liten japansk kvinna i typ 60års ålder. Tänkte att det kan bara vara hon, men frågade Leena först. Sen gick fram och frågade är du Mrs Hoffman? Jodå. Japanska gift med en tysk man, bott i Tanzania i sådär 35 år, 3 söner. Jag behandlade yngste sonen med extraktion och fast apparatur, tandreglering då när jag var här. Det gick jättebra. Tror att det blev billigt också! Tuff kvinna, dom har äggfarm och tillverkar också hönsfoder. Dom kände ju Leena också. Det var riktigt roligt att träffa folk utanför Ilembula som känner igen mig! När vi är i stan äter vi ute både lunch och middag! Det kostar ungefär 70kr för 3rätters med kaffe. Ok. Söndag morgon och vi packar in våra saker i bilen. Sen går vi kyrkan kl 9.00, vi möter jättemånga människor som kommer från första gudstjänsten. Det är senare en gudstjänst till. Det är fullt i kyrkan och mycket sång, bra predikan. Slut kl 11. Sen ska vi handla frukt på stora marknaden alldeles intill. De går i kyrkan kl 7 för att sedan kunna öppna sina affärer. Vi handlar ett par stora papaya, två stora "händer" bananer, 4 påsar papaya, 8 gurkor, 8 auberginer, apelsiner, 2 ananaser, 2 vattenmelon för cirka 200 kr. Vi handlar även på en sån affär som har kylskåp, där finns yoghurt o ost. Det kostar lika mkt som hemma. Lunch då på en italiensk restaurang som vi var på förra veckan, som vi gillade och som hade jättefin t hantverk. Jag köpte så mkt den gången så det fick vara. Däremot var det sådär igen;att jag kände igen en person, som satt vid bordet intill och rösten. När de gick var jag tvungen gen att fråga om han trodde att vi träffats. "Ja det tror jag, vänta liten ska jag tala om vad du heter, men du var tandläkare i Ilembula - Bodil, var det" . Just det, amerikan, biolog , som flög överallt (Ilembula hade då ingen bra airstrip-har nu) kom med sina döttrar och andra patienter till oss. Bor nu i Iringa! Hans fru undrade var mannen blev av så hon kommer tillbaka för att leta och och - nä men hej! - kände igen mig också! Riktigt kul händelse. På vägen hem hämtar vi upp Upendo och hennes son Steve i Sawala, närmaste samhälle. Det finns två Upendo i min omedelbara närhet, en på sjukhuset och en här i huset. Dom hade varit på begravning, den vanliga historien....