bodiltandlakareitanzania

Söndag - 30/12 - 1:a advent. Solen skiner, det är varmt. Ingen stämningsmusik det (för oss alltså) utan de vanliga jobbiga videorna med folk som hoppar och dålig filmning och klipp. Frukost. Eftersom vi hade fel info om julmarknaden (den är nästa vecka) och vi hade bestämt att ändå att vänta på Osmo, som ska köra Leenas nya bil upp från Dar, så måste vi hänga i stan. Igår kväll när vi kom och jag hade klickat in WiFi så plingade det i alla mina "enheter" . Försökte en lång stund att ladda upp bilder till Dropbox. Det tog sin tid och det blev mkt sent. Dom testbilder jag provade fanns där i morse i alla. Så då är det bara 150 bilder kvar att ladda upp och sen se om jag kan lägga några på bloggen i alla fall! Trots 1:a Advent så går vi inte i kyrkan, vi har inga fina kläder med oss. Det är viktigt här i stan, tom stiftsstad. Vi letar bank som har pengar i sin ATM, det är lön och kön är lång utanför Microfinansbank. Hittar en som ger mig pengar på mitt kort men inte på Leenas kort, vi får åka till en annan som inte ville ge mig pengar i går. Leena köper en dvdspelare som tar all slags dvd. Amu är nu helt pigg och ser så fräsch ut nu. Vi åker till "Mama. Iringa", en italiensk restaurang ,en italienska som har ett ställe med mat och hantverk. Underbar pizza men vi måste ta doggybag. Vi handlat hantverk. Det tornar upp sig till oväder och medan vi hämtar våra saker på hotellet så börjar det regna. Vi är och köper ost innan vi åker - då öppnas alla kranar och vägen blir en flod. För säkerhets skull ringer vi hem till Mufindi för att höra om det regnar där. Annars måste vi stanna kvar till i morgon. Det regnar inte där, så vi åker. Precis på toppen innan vi åker ner ringer Osmo . Han sitter i en bilkö i escarpment ( serpentinväg 1000m upp för förkastningsbranten) och har dessutom diarré. Vi beslutar vända om, Osmo får komma hit så snart det går och vi ändrar körningen i morgon. Vi har tur att det finns rum på Lutheran Centre, så vi installerar oss. Strömmen går! Vi skriver och vilar. Vi har ju doggybag från lunchen så vi beställer te och smörgås bara. Jag röster i korridoren, tittar på klockan och undrar om Osmo redan är här. Stoppar ut huvudet och det är Stefan Holmström , EFS missions sekreterare, som är på privat besök. Ja, världen är bra liten, helt klart-om man ska träffa någon så är det när man är långt borta. De bodde och arbetade här i Tanzania för 30år sedan och känner Leena, som har träffat deras barn som små. Vi samtalar och övertygar dem att komma till Mufindi denna vecka och kolla vårt projekt och bo på lodgen. Och födelsedagsfest på kvällen (för mig). Osmo kommer vid 18-tiden, helt slutkörd i ordets fulla bemärkelse. En fin Toyota Prado, automatväxlad med två extra säten bak. Det blir en bra bil för Leenas projekt.