bodiltandlakareitanzania

Idag fredag har Leena klinik här på sjukhuset. Vi åker tillsammans och stannar för att handla vid «Terminal junktion», den sista anhalten. Jag köper 2 baljor för att diska i, 2 hinkar med lock för avfall (typ tänder!) en plåtbalja att koka tängerna i, på en liten koksspis som vi fått med från NGOn. Jag köper servetter att torka sig om munnen och plastmuggar att få spotta i. Vi har fortfarande inget vatten. Leena är här för barnmottagning idag. Mammorna har gått hit i minst 2 timmar eller mer med sina små barn. Är barnen väldigt sjuka eller allvarligt skadade så skickar Leena dem till Ilembula. Det finns några doktorer som Leena har stort förtroende för, hellre än det närmaste sjukhuset. En flicka där blev påkörd och bröt benet. På de, t lokal sjukhuset hade man bara gissat utan att dra benpiporna rätt, så när Leena så flickan så lade fortfarande omlott! Så dåligt och människor här inget annat val. De får hjälp med betalningen på nåt sätt. På min klinik kommer MR. Fox förbi med gäster, fd. teodlare i Tanzania. Att visa omkring är ju ett sätt att fånga in givare till NGOn. Jag visar stolt upp vad jag hittills åstadkommit i mitt rum. Själv är jag nöjd. Vi har fortfarande inget vatten, det känns inte bra att inte kunna skölja av blod från tängerna, så jag drar på att börja dra ut tänder. Däremot tänker jag att jag kan undervisa. Nu är arbetsveckan slut och jag också, faktiskt. Sen är det ett problem med internet som irriterar mig lite, eftersom jag har lovat att blogga. När jag lyckades komma och titta var det jätterörigt där och jag kan inte hålla uppkopplingen så länge att jag kan göra r nåt åt det. Slit! Bilder kan vi glömma bort. Men livet är det inget fel på, det är alldeles lagom bra. God mat serveras 3 ggr per dag, tvätten tvättad, varmvatten varje kväll, rara människor och ljuvlig natur. OCH jag har kontakt med mina barn varje dag, viktigast av allt. Eftermiddagen ägnas åt att lyssna på nedladdat sommarprogram med Theodor Kallifatides från 2013. Sen är det fredagsmys med en film på Leenas dvd «Fugitives» med Nick Note. Det blir ledig lördag. Lördag morgon kommer med dimma ända ner i dalarnas botten, det är 0 pinnar på telefonen. Men framåt 11 kan jag se topparna kullarna, det är lite rått och svalt. Det växter och djur och människor som talar om att jag är i Afrika, annars kunde helt klart varannan någon annan stans. Promenerar uppför kullarna ganska jobbigt, så där mellan 1750 meter och uppåt. Jag fotograferar blommor, de är små men väldigt vackra. Fantastisk utsikt över dalarna. Efter lunchen åker vi till huset med WiFi, men det är fullt med amerikanska volontärer, som alla användarer det. Sen går strömmen. Jag promenerar till Leenas hus på kullen, men ingen internet. Nu lägger jag ner det projektet. Jag kommer att skriva och OM det skulle gå att ladda upp nåt så gör jag det. Tar en skön promenad hem till Protea house, det är nedför hela vägen. Solen skiner faktisk och jag sitter ute och läser färdigt boken «En engelsman i Paris», kul. Ringer Steinunn en snabbis bara för att höra hennes röst.