bodiltandlakareitanzania

Lördagen blev en speciell upplevelse: Dr. Juliet kom för att hämta mig. Hon ville visa mig lite i Entebbe sa hon innan det var dags att ta sig till flygplatsen, planet skulle gå 18.20.Hon hade sina 4 flickor med sig, 13. 11, 6, 4 år. 11 åringen skulle skjutsas till skolan och hon hade något ärende i stan själv. Vi far runt i stan och hon berättar lite om livet där och om sitt eget liv. På 11-åringens skola får jag hälsa på rektorn och några av 11-åringens skolkamrater. De är väldigt blyga. Så är uppfostran här, man ska vara tyst, sitta still, inte påkalla någon uppmärksamhet alls, stryk får man. Jag berättar lite om barn hos oss och skolgång. Nämner och FN´s barnkonvention, som hon tror att Uganda har ratificerat. Vi åker upp till den katolska katedralen för att hon vill visa mig utsikten.Tyvärr är det disigt och smog så vi ser inte så mkt men det är spännande ändå. Det pågår ett bröllop och det är spännande att se dekorationerna. Det kommer gäster till kyrkan - för sent för jag hörde att löften precis avgivits ( det är högtalare på utsidan av kyrkan). Juliet berättar att för många människor är mottagningen viktigare än själva bröllopet, man vill vara fin och synas! Själv tycker hon själv tvärtom. Hon är djupt troende. när vi var ute och åkte så bad hon för varje resa när startade, precis som jag är van i Afrika. Då vi råkar vara i närheten av barnens mormor, minsta flickan säger det, så åker vi dit. Vi hälsar på i Juliets barndomshem i Kampala, ett efter förhållandena fint hus. Hennes far har varit en hårt arbetande tjänsteman. Nu har han svårt Alzheimer och står vid en stolpe på altanen och bara står, en gång en stilig man säkert. Han kanzu ( lång vit skjorta) och en hatt. När vi ska åka lyfter han på huvudet och ler och vinkar. Modern stolt reslig kvinna 70 år, visar bilder på alla 10 barn som studerat och "blitt nått". Det var ett fint möte. Vi åker vidare mot Entebbe och hon visar mig lite allt möjligt och fortsätter att berätta. Vi svänger in till en restaurang vid vägen och alldeles vid Victoriasjöns strand. Där ligger den nyfångade fisken färsk och man pekar ut den man vill ha och annat till och sedan tillagas det på ca 20 minuter. Fisken är Tilapia, god matfisk. Maten kommer på fat och utan bestick. Alldeles naturligt, det brukar ligga bestick framme så man kan ta om man vill. Däremot är det handfat med jämna mellanrum längs stranden. Vi sitter ute. Detta är ett populärt ställe berättar Juliet, det fläktar från sjön, så det är inga mygg där. Själv åker hon hit ibland med sin man. Han jobbar också på Hälsoministeriet - är ansvarig för licenser för hälsopersonal som vill jobba i landet. Det är en alldeles trevlig eftermiddag, Juliet har verkligen bjudit mig på sin privata tid och delat sitt liv med mig alldeles utan att måsta. Flyget till Addis går bra, fast jag fick ett handskrivet boardingkort. Men i Addis fast det är tre timmar mellan flygen står jag i en 200 meter (hela hallen) lång kö för pass och bagagekontroll- och inget boardingkort till nästa flyg. Sen i 3/4 i kö igen till buss till planet. Bästa var att planet inte var fullt så jag får chansen att ligga i mittsektionen till Stockholm.