Resan till Mdabulo del 21
21 Onsdag. Leena, Marjatta och Osmo åker till Iringa och jag till jobbet. Ringer till Steinunn för att gratulera.
Igår kväll skrev jag till kollega som är käkkirurg för att be om råd om vad jag ska göra med "tandmannen" . Hade tyvärr ingen internetuppkoppling. Fick börja om nu på morgonen, eftersom internet funkar bra här uppe. När det inte regnar förståss.
Det kommer bara tre patienter idag. Det är så på sjukhuset också. Man är på åkern, det är ju väldigt viktigt. Det är nästa års mat som ska växa där.
Jag testar sugenheten och den fungerar. Det är spännande nu att alltmer fungerar. Det är kompressorn som vi väntar på. Ja, och en operatörsstol skulle jag vilja ha. Det är nog svårt att få tag i detta land.
Ensam på lunchen, skönt. Jag gör rent mina skor som har blivit väldigt dammiga. Njuter av lugn och stillhet. Vandrar till Annelies för att får min klänning som var felsydd, men den är inlåst på syskolan. Hon vandrar med mig hem för kvällsmat. Vi får morotssoppa, mitt recept. Jättegott. Lugn och stilla kväll. Messar med Veronika S om att vi måste träffas. Bestämmer lunch på måndag, simma på Yachtclub och shopping. Då kan jag åka till en annan strand på söndagen. Det blir härligt.
På kvällen plockar jag i packningen. Det är ledsamt att det nu är slut.
Torsdag åker förbi dom som syr igen för att hämta min klänning. Den historien blir bara längre. Jag provar på middag och det fortfarande inte rätt, och de hade en klänning att sy efter! och Annelise visar, så får dom ändra. Kommer medan jag äter. Jag provar igen, fel igen. Ett varv till, till slut är det så ok det kan bli, med tanke på....
På jobbet sista dan, det har blivit några sista dan av olika slag på sistone! Först kommer brodern21 Onsdag. Leena, Marjatta och Osmo åker till Iringa och jag till jobbet. Ringer till Steinunn för att gratulera.
Igår kväll skrev jag till kollega som är käkkirurg för att be om råd om vad jag ska göra med "tandmannen" . Hade tyvärr ingen internetuppkoppling. Fick börja om nu på morgonen, eftersom internet funkar bra här uppe. När det inte regnar förståss.
Det kommer bara tre patienter idag. Det är så på sjukhuset också. Man är på åkern, det är ju väldigt viktigt. Det är nästa års mat som ska växa där.
Jag testar sugenheten och den fungerar. Det är spännande nu att alltmer fungerar. Det är kompressorn som vi väntar på. Ja, och en operatörsstol skulle jag vilja ha. Det är nog svårt att få tag i detta land.
Ensam på lunchen, skönt. Jag gör rent mina skor som har blivit väldigt dammiga. Njuter av lugn och stillhet. Vandrar till Annelies för att får min klänning som var felsydd, men den är inlåst på syskolan. Hon vandrar med mig hem för kvällsmat. Vi får morotssoppa, mitt recept. Jättegott. Lugn och stilla kväll. Messar med Veronika S om att vi måste träffas. Bestämmer lunch på måndag, simma på Yachtclub och shopping. Då kan jag åka till en annan strand på söndagen. Det blir härligt.
På kvällen plockar jag i packningen. Det är ledsamt att det nu är slut.
Torsdag åker förbi dom som syr igen för att hämta min klänning. Den historien blir bara längre. Jag provar på middag och det fortfarande inte rätt, och de hade en klänning att sy efter! och Annelise visar, så får dom ändra. Kommer medan jag äter. Jag provar igen, fel igen. Ett varv till, till slut är det så ok det kan bli, med tanke på....
På jobbet sista dan, det har blivit några sista dan av olika slag på sistone! Först kommer brodern till "tandmannen", han är nu bättre. Jag hade konsulterat en käkkirurg kollega per mail, som bekräftar det jag tror - att han måste sövas. Skriver en remiss till Dr. Charles på Ilembula Lutheran Hospital och ber honom att göra det. Ringer också upp honom om detta.
Brodern har tvillingar som har hål, de är jätteduktiga. Sedan sitter det ett barn som skriker i höga sky. 3 år och mamma visar snabbt att alla framtänder imöverkäksfronten är bara smulor, dom har hon haft i 2 år bara! Men hon har fått söta kex och te med socker, varje gång hon har skrivit har hon fått kex. Nu lugnar hon sig inte och jag förklarar att jag inte gör något med våld. Jag måste kunna prata med barnet någorlunda. Hon verkar bra uppskrämd! De går.
Sen är jag öron, näsläkare! När Dr. många hjälpte mig häromdan med tandmannen, såg han att jag hade några bra pengar, så han skickar ner en pojke 3 år som har petat upp något i näsan (som alla andra barn!) . Han är duktig, Upendo håller hans huvud och jag tar ut 2 kvadratcentimeter skumplast med en lucascyrett. Foto!
Sen är det dags att packa ihop kliniken. Packar in allt i min bokhylla. Jag har låtit sy en gardin som täcker framsidan. Jag fotograferar allt för dokumentation. Ganska ledsamt. Han är nöjd med vad jag gjort och önskar att jag kommer tillbaka och undrar. Han förstår att flygresan kostar.
Statistik: 10 arbetsdagar, 45 patienter, varav 7 under 12 år, betalar ej. Dragit ut 50 tänder; 10 barn, 25 UK, 15 ök. Inkomst :75 000 Tsh. 322,50. Läkaren får 30 000. Tsh, det täcker vattenräkningen denna månad. Vi har en överenskommelse. 45 000 Tsh till NGO.
Leena och gänget kommer hem från Iringa. Hon kommer med en påse till mig och ser pillemarisk ut. Det är min minpåsar med engelsk lakritskonfekt. Jag köpte när vi var i Iringa den 6:e men kunde inte hitta dem när jag kom hem, så jag tänkte ok, tappade väl bort dom ngn stans. Jag hade glömt det i affären och dom hade bett L såå mycket om ursäkt både i går och idag. Och jag som var så gottsugen just efter lunchen idag!
Det mullrar runtom och mulnar, men kommer nog inte fram hit, vinden är kylig.
Sen packar jag. Med blod, svett och tårar och brutna naglar får jag i allt utom tre av de större korgarna. Då är det flera korgar nerpackade. Presenter och så ska jag sälja så mycket som går. Mycket har Annelie gjort korgar har kvinnorna i byn gjort för sina barns skolavgift. Sen är jag mycket tacksam att det finns varmvatten i kväll.
till "tandmannen", han är nu bättre. Jag hade konsulterat en käkkirurg kollega per mail, som bekräftar det jag tror - att han måste sövas. Skriver en remiss till Dr. Charles på Ilembula Lutheran Hospital och ber honom att göra det. Ringer också upp honom om detta.
Brodern har tvillingar som har hål, de är jätteduktiga. Sedan sitter det ett barn som skriker i höga sky. 3 år och mamma visar snabbt att alla framtänder imöverkäksfronten är bara smulor, dom har hon haft i 2 år bara! Men hon har fått söta kex och te med socker, varje gång hon har skrivit har hon fått kex. Nu lugnar hon sig inte och jag förklarar att jag inte gör något med våld. Jag måste kunna prata med barnet någorlunda. Hon verkar bra uppskrämd! De går.
Sen är jag öron, näsläkare! När Dr. många hjälpte mig häromdan med tandmannen, såg han att jag hade några bra pengar, så han skickar ner en pojke 3 år som har petat upp något i näsan (som alla andra barn!) . Han är duktig, Upendo håller hans huvud och jag tar ut 2 kvadratcentimeter skumplast med en lucascyrett. Foto!
Sen är det dags att packa ihop kliniken. Packar in allt i min bokhylla. Jag har låtit sy en gardin som täcker framsidan. Jag fotograferar allt för dokumentation. Ganska ledsamt. Han är nöjd med vad jag gjort och önskar att jag kommer tillbaka och undrar. Han förstår att flygresan kostar.
Statistik: 10 arbetsdagar, 45 patienter, varav 7 under 12 år, betalar ej. Dragit ut 50 tänder; 10 barn, 25 UK, 15 ök. Inkomst :75 000 Tsh. 322,50. Läkaren får 30 000. Tsh, det täcker vattenräkningen denna månad. Vi har en överenskommelse. 45 000 Tsh till NGO.
Leena och gänget kommer hem från Iringa. Hon kommer med en påse till mig och ser pillemarisk ut. Det är min minpåsar med engelsk lakritskonfekt. Jag köpte när vi var i Iringa den 6:e men kunde inte hitta dem när jag kom hem, så jag tänkte ok, tappade väl bort dom ngn stans. Jag hade glömt det i affären och dom hade bett L såå mycket om ursäkt både i går och idag. Och jag som var så gottsugen just efter lunchen idag!
Det mullrar runtom och mulnar, men kommer nog inte fram hit, vinden är kylig.
Sen packar jag. Med blod, svett och tårar och brutna naglar får jag i allt utom tre av de större korgarna. Då är det flera korgar nerpackade. Presenter och så ska jag sälja så mycket som går. Mycket har Annelie gjort korgar har kvinnorna i byn gjort för sina barns skolavgift. Sen är jag mycket tacksam att det finns varmvatten i kväll.
Kommentarer
Trackback