bodiltandlakareitanzania

Tisdag den 12 januari 2011

Tiden går väldigt fort när den full av intryck. Är man öppen och noterar så händer det mer än man tror. Werner Aspenströn har sagt " Bara av dettta enda skäl att den aldrig kommer tillbaka - var det en dag att minnas?" Vad man vill minnas beror på en själv.

Det var mycket roligt att få berätta om mitt älskade Tanzania för en så intresserad publik. De visste heller särskilt mycket om landet innan och de var endast på Zanzibar och for hem sen ( en del hade varit på safari Serengeti och en del åkte till Rwanda efter). Jag fick många och mkt relevanta frågor. Många tackade mig efteråt och de som missade, beklagade detta, då det hade hört att det var så bra. Det var verkligen längesen jag rönte sådan uppskattnig. Detta kan jag vara hög på länge. Många ville gärna lämna pengar via mig för att hjälp till. ( precis som C T i församlingen i Sörbykyrkan i Örebro som lämnat pengar för mig att ge till ngn -tack)

Vi hade föreläsningar både lördag och söndag. Söndag kväll var det kursmiddag på stranden. Måndag åkte hälften hem igen och vi andra njöt. Bl a unnade jag mig massage å det va skönt för mina slitna muskler, så jag bokade även på tisdag fm innan vår buss gick. Det var verkligen värt det.

Det var roligt, det spred sig snabbt bland personalen att det fanns en Mswahili i vår grupp. De testade mig. Det var ju också en väg till samtal och flera av dem var spännande. Mannen vars jobb var att med slangbella skjuta ner kråkor som besvärade gästerna hälsade särklit mkt och undrade så hur det kom sig att jag talade swahili.

Solen sken, det regnade ibland,det var varmt och en underbar kvällsbris som inte var kall, badkarsvarmt vatten i Indiska oceanen och lika varmt i poolen - ja se det var en fin ledighet.

Vi skulle alla med olika flyg från Zanzibars flygplats, jag till Dar. Det var en riktigt obehaglig resa och en förfärlig landning, jag var så illamående. Min allt i allo riddare Juma mötte mig och tog en spak Bodil till PFCT.

Resten av tiden är egentligen inte jobb utan att besöka vänner och tat lugnt. Då börjar jag idag med att ge mig västerut igen mot Mufindi där Dr. L på halvtid deltar i ett NGO projekt för HIV+ och föräldralösa barn tillsammans andra och familjen Fox. Det är nära deras Highland Lodge som L och jag besökte den samma dag som USA gick in Irak ( dom är där än!). Då etablerades kontakten mellan Foxarna och Dr.L. Nu finns ett barnhem och en liten vårdcentral och CTC ( Care Treatment and Counselling, alltså behandling av AIDS ) Det ska bli skolan sedan ( och tandklinik!).

Jag kör inte alla 60 milen idag utan kommer att sova ngn stans längs vägen. Får se hur det går att ta sig ur stan. Juma har gett mig lite taxichaufförtips. Där uppe i bergen är det "radioskugga" för mitt bredband så det blir ingen på bloggen förrän jag är åter.

Fågeln är en knallgul vävare som var väldigt i farten med att bygga bo och kvittrade hela dagarna på Blue Bay.