bodiltandlakareitanzania

Måndag den 17 januari 2011

Det är möte i Mr. F´s hus för att välkomna den nye läkare till Mdabulo Hospital Dr. Maganga. Vi talar lite allmänt om vad han ska starta där uppe, utveckla CTC klink som är byggd där och organisera den, organisera en särskild CTC för barn för de glöms bort på de kliker där de föds. Mafing som är närmaste stad har testat 18700 och 9000 äter ARV.

De ska komma en CD4 maskin till Mdabulo. Får veta att Tanzanska regeringen ska förse alla CTC som har en CD4 maskina med reagens, men detta kommer från Kenya och där är det så stor korruption att det inte kommer till Tz så mycket som man ska ha. Man gör buisnes på sjukas bekostnad.

L och jag far och hämtar S , läraren S i Madisi som har sett till att folk har samlats i olika hus så att L kan hjälpa flera i taget. S har skaffat två bussar som gratis skjutsar folk till två olika sjukhus så länge för att ta prover och rtgbilder och testa sig för TBC varje dag. Hon hjälper också till att betala för dem. Hon skaffar ledsagare om de är jättesjuka. Allt detta utanför sin dagliga läraragärning.

Första stället är hos den där kommunalpolitikern som hde tre eller fyra fruar som han smittat mer på rad och nu lever med den femte som han också körde iväg när hon blev sjuk men när hon blev frisk tog tillbaka. Det finns en liten pojke också. Han är sjuk och han får medicin av Dr.L gratis.                

Det är vanligt att männen som blir smittade söker behandling men talar inte om det för sina fruar hemma och så blir de gravida och både frun och barnet blir smittade. Männen flyttar omkring efter arbete oftar till andra platser i landet. I Igoda by träffar vi 7 människor. L går in i alla hus och sitter på låga pallar på stampat jordgolv med bara ljus från en öppen dörr, hur smutsigt som helst eller för den delen rent och ordningsamt och barnen hur nerkissade som helst och säger - är dom inte söta barnen. De är så sjuka, som den lilla flickan som knappt orkar sitta upp i huset vi blir kvar i en bra stund då det kommer en rejäl åskskur.

I nästa by Ikangin´ombe har en kvinna Katrina samlat folk i ett hus, det var 7 som S hade bokat dit vars problem hon undrade över. Innan vi måste åka därifrån för att hinna hem innan det blir mörkt har det kommit ytterligare 20 patienter. Först träffar vi Stiva som jag köpte korgar av, hon är sjuk och har ont. Hon är verkligen liten, L vill kolla så att hon inte har TBC. Ingen i hennes är + men de är jättefattiga. Det är både barn och vuxna som L tittar på, många har TBC. En kvinna kastades i fängelse ( ev stöld) och de tog hennes ARV medicin ifrån henne och hennes behandlingskort, som det är lag på att alla ska ha, sen sparkades hon ut när hon blev så sjuk att de trodde hon skulle dö. Det tog L ett år att få tillbaka hennes blåa kort. Nu är hon OK igen. En 11-årig pojke föräldralös,+ som bor hos en släkting har starr och är helt blind på ett öga och det kommer i det andra ögat. Ska försöka få honom till Ilembula för operation. Sjukdomar av alla de slag; impetigo ( svinkoppor) kliande utslag, alkoholrelaterade besvär ( förstör ARV medicineringen), torrhosta. En man med RA och riktigt svullna leder har T-shirt som det står Bärarlaget på ren svenska på.

Katrina är så omhändertagande mot alla förekommande. HJälper till med medicinerna och förklarar för alla hur de ska tas, ordnar och styr. Själv är både hon och hennes barn +.

L skjutsar mig hem till lodgen igen och vi tar farväl för denna gång. Jag ger L pengar till pojkens ögonoperation. Det är ett så bortglömt område där det så stor nöd att det känns alldeles förfärligt. Men hoppet finns med sådana hängivna människor som L och S och Foxarnas NGO projekt. Det känns bra. De får ARV medicinering mår bättre och lever mycket längra och kan ju ta om sina barn, men det så väldigt många smittade barn och de är ju smittade av sina föräldrar som oftast är ovetande i alla fall mamman.

Jag är tacksam och glad för denna speciella erfarenhet, hade inte kunnat föreställa mig att det var så här.