bodiltandlakareitanzania

Söndag den 21 november 2010

Det vilar söndagsfrid över nejden, det är tyst inga höga radioljud, jag har inte ens hört böneutroparen idag. Så är det hett, luften står stilla, det är en stor flock av små små fåglar i det snustorra gräset utanför fönstret. Det ngn slags små finkar, det är gott om små flyfän i gräset som dom äter. De små fäna har också bitit mig rejält, det kliar.

Så var jag i kyrkan kl 8 här, alltså medan ni sov. Idag var vi bara två körer, ungdomarana som kör disco dans till Kristi ära coh min kör. Detta är populärt och väcker jubel. Även vi får ovationer, specilellt när vi sjunger på lokalspråket, kibena. Då kollar alla på mig får att se om jag hänger med på det. Och se det gör jag! Jag gillar det. Annars är det domsöndagen idag så det var lite svavel fast ganska bra. Evangelisten som predikade idag är omtyckt och förklarar bra och så sjunger han inemellan och får församlingen med sig. En levande höna i kollekten inbringade 17 000/- på auktionen efteråt.

Min granne Dr.L. kom tidigt hem från Mufindi där hon arbetar var annan vecka. Hon ska nu packa för att resa till Finland i tre veckor. Hon och evangelisten B är inbjuda med anledning av världsAIDSdagen som infaller 1/12. Evangelisten B har jobbat med dessa frågor från de senaste 15 åren. Har har starta kvinnogrupper för smittade och han talar verkligen klarspråk i ämnet när han predikar. Jag kunde bjuda L på "kyrkkaffe" med kanelbullar trots mitt spartanska hushåll. Fick även 1 liter mjölk av L så jag kan göra fil i morgon. Har man ko så får man nästan ingen mjölk nu för det finns inget att äta för kossan inte ett grönt strå! Men tänk vad man kan bli glad för en liter mjölk!

Jag har lyckats komma på webradion, så nu lyssnar jag på Gomorron världen och det känns som en kraftig kollition. Världen är långt borta när jag tittar ut mot bergen. Jag ser dis ca 1 km bort och det kan vara en regnfront men det är inte säkert att den orkar komma hit. Jag har varit med om att en front har stannat precis vid mitt stängsel.

Just nu står en liten pojke Josuphu utanför mitt fönster och tittar på mig. Han är uppvuxen på barnhemmet men bor nu hos sina släktingar. Där är det inte så roligt och han är inte rädd för att närma sig vita människor, vilket andra barn kan vara. Just känns detta inte bekvämt kan jag säga. Han brukar gå till gästhuset också för där finns flera rara flickor som kelar lite med honom. Han är söt också förståss. Det är naturligtvis väldigt tragiskt. Det är ju tragiskt för många människor. Men det är också att människor självkänsla måste upprätthållas och det görs inte med gåvor som ställer folk i en beroendesituation.

På fredagen kom en kvinna från Makambako för hon ville ha en protes i underkäken, så detta tog jag avtryck för. I överkäken hade hon en protes som Iman hade gjort som hon tyckte var bra, men så fort hon talade så ramlade den ner. Den hade ingen klammer så hon tog ut den när hon skulle äta också. Jag lovade att jag ska göra en klammer om jag får tag på någon bra ståltråd att göra klammer av. Annars forsätter jag på lab att vaxa upp den andra protesen.

Det finns en liten komressor där, men den läcker så den går hela tiden. Det var så att när jag tänkte på att skaffa en labmotor förra perioden, så fick jag en av Ftv lab på den tiden en motor som gick på tryckluft. Fiffigt tyckte jag för då har man ju inget för att stjäla den, man måste ju ta hela komressorn med då också. Alltså finns den kvar men motorn är ju inte så stark. Det är inte spritlågan heller. Jag måste dränka in den med den metylerade sprit som finns och tända på. Nu finns det ingen veke utan det sitter en utdragen kompress där och den brinner ine så bra. Det brinner lagom så att jag kan värma en liten bit vax sen slocknar den och så får jag dränka på och tutta på igen när jag ska värma ngt nästa gång. Tålamod var det ja!

På kvällen är det strömavbrott men en fantastisk fullmåne, det är nästan dagsljus. Det är likadant på lördagskväll. Nästan som när man var barn och skulle släck och låg och läste under täcket med ficklampa.

På lördagen gick jag upp till kliniken för jag hade lovat att byta bandage på gumman. Jaha och då hade vakten släppt in två patienter som hade sån hemsk tandvärk. Ja det fixar jag! och gumman och det såret börjar nu läka tack och lov.

På lördagens körövning sjunger de O store Gud i ett arr som körledaren D har gjort jättefint, det ska jag spela in. Blir nästan lite tårögd över vårt svenska bidrag till världen med denna sång.

Dn gråa väggen närmar sig. På eftermiddagen kommer två flickor och fråga om jag är Mzungon Bodil? Jaha det är jag. Den ena är yngsta dotter till Eledia, Jackie och den andra dotter till Valentina, dvs till Mama Tofa och Mama Rose. Så Eledias dotter föddes 2001, jag var här då. Vem sa att tiden går? Hon går nu tredje klass. Medan de sitter här och dricker läsk och äter kanelbullar så börjar det mullra. Hm.

                                                 
Det är eftermiddagsfika hos Ulla. E och E har en kompis M som dök ner från Sverige och när vi sitter där kommer de första dropparna. Första blixten kommer när jag är på hemväg och sen brakar det loss. Det regnar än 3 timmar. Och grodorna låter jättemycket när tittade ut genom köksdörren så satt en stor gorda i vattenrännan utanför köket. Var har den legat i denna torka i 8 månader?

Eftersom strömmen har gått igen så är batteriet snart slut och så då får jag fortsätta i morgon