bodiltandlakareitanzania

Onsdag den 17 november 2010

Det Eid-el Hajj i två dagar, nationella helgdagar. Är inte helt klar över betydelsen men det kommer efter Ramadan. Öppenvården är stängd men sjukhuset är ju igång som vanligt. Det innebär att tandkliniken också är stängd om det inte är något akut eller annat. Då får man gå och hämta nycklarna i vakten. Jag hade tänkt att börja göra den där protesen idag. Har mailat min tandtekniker om råd och väntar på svar.

Gumman var bokad att komma idag igen. Det var så att jag tog ut tanden men på lördagen hade hon varit akut igen med en massa var och blev öppnad utifrån på kinden och tömd på en massa var. Nu har hon kommit för omläggning varje dag. Man klämmer ut lite var varje dag, tvättar med koksalt och lägger om med drän, dock är det mindre pus för varje dag. Idag var det bara lite. Det är ett öppet sår 2 cm och man ser in till benet. Och påfyllnig av antibiotikakurerna Amoxicillin och Metronidazol.

Sen har jag suttit hemma och varit on-line, det drar absolut ingenting. Jag köpte 1 Gb och jag har hittils använt 0.4 Gb! Båda mina bröder har försökt på Skype idag men ljudet var dåligt.

Igår var en hektisk dag. Avsikten var att jag skulle fylla på mitt körkort, det gick ut 2009, men i det ärendet kom vi hem med oförrättat ärende.

Från början alltså: Åkte gammbilen till Njombe. Det var kyligt på morgonen så någon AC behövdes inte heller. Jag börjar bli lite kompis med Pajeron dvs jag kan får den att starta ibland utan att knuffa.... Annars är jag sen gammalt bra på att få bilar att starta med knuff! Fråga mina barn.

Nåväl, väl i Njombe åkte vi till stiftskansliet för min vän Atu hade lovat att dersa chaufflör kunde hjälpa till hos polisen. Men först hälsa på biskopen och prata lite och skriva i gästboken. Sen bjöd Atu på fm kaffe medan vi väntade på chaffören för han skulle först handla och köra hem gödning till biskopen. OK till polisen. Tyvärr var ju inte trafik inspektören inne just då, men man var vänlig nog att ge oss telefonnumret till honom. Där var det inte mottagning.

Så vi åkte på stan och handlade lite ost och longlife mjölk. Sen kom vi igång med massiv shopping av tyger,det blev nog 7-8 stycken jättesnygga. Det kostade ca 250:-. Jag provade att ringa den där trafikinspektören igen men se det numret jag fått var till någon helat annan person, tur att jag kan swahili..... Då tänkte jag: jag tar en rövare och åkte upp till skattemyndighten där man förut fått den där lilla papperslappen för 10000/-. Men se den gubben gick inte för han sa att nu var det en ny lag osv osv. så den blev inget med det. Fast jag vet att Anki hade lyckats i Iringa bara hon betalade för åren emellen, så jag kanske försöker med hennes gubbe.

Så körkortsprojektet la vi ner och gick och åt lunch. Gott och bra lokalt ställe. Ris o kyckling. Sen var det bankens tur. Där var nyrustat och AC och datorer och allt möjligt, dock inga stolar att vila på. För det tog lika lång tid som förr.....för förts skulle hans chef skriva på och sen hans chef.... och så gjorde dom iordning till en av oss och struntade sen i oss andra som stod där, trodde att vi bara stod. Ja och så räknade han fel på 50 dollar. Det mesta kan bli ett äventyr. Men dom har också nu en ATM tom i Njombe och vi fick ut pengar där, det tom i Makambako nu för tiden med beväpnade vakter.

Nu behövde vi fika så vi ringde till BrittSofi. Hon är missionär som har jobbat 4 år med att knyta kontakter med vänförsamlinger och det ska vara på vänbasis och alltså inte inbegripa pengagåvor utan vänskap och bönegemenskap. Det är en fin idee men det tar tid att få till och eftersom behoven är så stora här och vi har så mycket så är det inte alldeles enkelt. Det är flera kontakter nu i de fem södra stiften i Tanzania och församlingar i Sverige. Projektet fortsätter nu fast BrittSofi åker hem, nu ifrån Sverige. Detta är fin viktig mission. Vi fick fika med hembakt bröd och under tiden fick vi bilen avtvättad - det bövdes verkligen. Detta damm överallt!

På väg hem tankade vi 78 liter diesel för 141 000/- (700:-). sen var jag jättetrött.

Jag ska berätta om en affär med förhinder: Det var en kvinna som byggde en affär för att sälja lite läsk o kex och så hade hon en liten bänk där man satt och drack sin läsk för att sen lämna tillbaka pantflaskan. Det är vanligt att man öppnar en liten affär så. Det är nästan som när vi var barn och öpnnade en affär vid staketet och sålde fallfrukt. Det ger en lite inkomst till kvinnan. I alla fall så flyttade sjukhuset sitt staket så att det kom emellan affären och bänken. Och hur nu lösa detta? Se på bilden smart va! Nu hon serva på var sida om staketet. Gör ett hål i staketet!