till Mikumi

Lördag den 18 december 2010

U vinkar av oss och har med sig en påse till färden. När vi kollar så är det Gurkbitar, morötter och plommon att knapra på på vägen. Pigga småpojkar underhåller oss en bit i alla frall. Det så här att när man längtar till något så går färden mkt långsamt och vi är alla mkt spända på djurparken och det är så långt.... Till rågapå eländet så får vi punka! Egentligen inte så underligt med tanke på hur vägen såg ut som vi körde på i går. Och då fick L rycka ut igen. Det är mkt trafik på vägen och det är lite så en av oss får stå och hålla koll på bilar. Naturligtvis blir små pojkar kissenödiga och törstiga. Medan vi håller på kommer det lie åskådare, några masajer. En av dom är påstrodig och ska hjälpa till och börjar tafsa på N. Då fick Mama Mkali rycka ut! ( jag). Han är full och det luktar om honom, han vill ha betalt för sin "hjälp" 5000tsh!. Vi får hjälp av en annan kille som kommer med en stor träkloss att lägga under bilen så att vi inte rullar iväg. L är duktig och allt är fixat på 20 min.



Nu är vi sena och dundrar in på lodgen för sent för lunch men de fixar detta år oss i alla fall. Det är bara det att vi glömde läsa slylten att vi hade måst åka fram till parkens huvudingång för att betala parkavgiften. Så S och jag (som ska tala oss ur situationen om det behövs) dundrar i väg 6 mil för att betala medan dom andra äter lunch, Vi äter det som finns i8 bilen under färdenoch vi fixar detta uppdrag på 1 timme 15 min! När vi dundar fram ser jag ett lejon korsa stora vägen och en hjord elefanter med enn alldeles lien ny kalv. Väl åter och nu laglydiga ger vi oss ut på en färd i safaribil.

Detta blir häftigt för alla, vi ser en massa djur trots att det har varit ett osedvanligt torrt år. Vattenhålen har torkat ut och många djur har dött av svaghet. Flodhästarna har flyttat till andra vattenhål. Guiden Humfrey vet ju att man vill se storvilt så han spanar mycket, men vi får vända då det mörknar.

På vägen tillbaka ligger hon där! Lejoninnan! flämtande, mätt bara 4 meter från vägkanten och det var S som såg henne. H berättar att man inte sett lejon på en hel vecka. Alla är nu helnöjda och pojkarenas ögon lyser. Att detta är på riktigt!

                                                                                  

Man får inte går ute på natten från sitt tält till matsalen så vi blir eskorterad av en stilig masaj från Ngorngoro. De arebetar ofta som vakter som sitt mandomsprov i stället för att döda lejon. Från toppen av kullen är natten i fullmåne vidunderlig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0