bodiltandlakareitanzania

Onsdagen den 15 december 2010

Vi hade beställt frukost så det intogs för att sedan packa bilen för avfärd kl 7- vi trodde att vi på så sätt skulle undvika det värsta trafikkaoset. Men tji fick vi, det tog oss nästan 2 timmar ut ur stan. Vid det laget hade både J och J tröttnat. Som tur var hade vi en överaskning/julklapp eftersom vi inte kan vara säkra på att tomten kommer till Zanzibars södra udde nästa vecka. Mormor och S hade arrangerat detta och faktiskt lyckats hålla det hemligt!På så sätt höll j och j ut i 20 mil till Morogoro där det lämpligt nog var dags för lunch. En god lunch som restaurangägaren var noga med att påpeka var "selfservice" dvs buffe. Gott och mättande men vi unvek ugalin. Denna restaurang vara alldeles ny när vi passerade här på samma rutt med älste J för 7,5 år sedan. Färden går sedan vidare ytterligare 25 mil mot Dodoma. Landskapet är fashinerande. Stora kohjordar som vaktas av traditionellt klädda masaier, bergsmassiv som reser sig mot himlen och toppiga kullar med spretiga träd på toppen.

I Dodoma möter Ulf upp efter första rondellen för att visa oss var vi ska bo. Vi installerar oss på kyrkas gästhus som är den gamla kyrkan. Jag och N bor vid altaret. Rätt person på rätt plats? Ulf bjuder oss senare till sitt hus för kvällsmat. Där är lille J lyckligast eftersom han får klappa en katt. Maten har Ulfs fosterpojkar lagat - spagetti och korvsås. En av killarna har träffat stora J förra gången vi var här. Överlycklig hämtar han fram ett kort från den gången när han förstår vem J är. Ulf berättar fantastiska historier ur sitt nästan 20åriga liv i Tanzania. Han räknar att han idag har 21 fosterbarn. De allra flesta kommer ifrån masaibyn Chitego. De är alla med några få undantag handikappade eller långtidssjuka. Ulf är mycket fashinerande att lyssna på, vilket engagemang för människor! En heldag så vi stupar sedan i säng.