bodiltandlakareitanzania

Ilembula 10/12 Måndag förmiddag på Leenas altan cirka +30 graders värme under plåttaket med en av de vackraste utsikter jag vet; Livingstonebergen i fjärran ( 3mil bort, men disigt idag), Kidugala ligger där och slätten bortom floden framför. Närmast Leenas trädgård med buskar av bougainevilla, hibiskus och blomman för dagen. Eftersom regn snart kommer så är fåglarna flitiga i byggande och familjebildning (syns på fina fjädrar bla). Vackra solfåglar ( afrikas collibri) försökte jag ta kort på men de är så små och snabba. Mycket fågelljud även på natten – då är det ugglor och bushbabys – inte en fågel! Detta uppväger flera gånger om resans vedermödor. Nattflyg i en flygstol som inte gick att fälla bakåt, ner i Kairo ( hett) upp igen, ner i Addis, vänta tre timmar, iväg till Dar es Salaam (hetare). Nästa dag upp halv fem, till busstationen i redan jättetrafik. Bussen iväg kl 06. Hemska farthinder, bussen jättetrång och man flyger i luften vid varje gupp eftersom jag fick en plats ovanpå bakhjulen ( mer benplats!). 11 timmar med två samurajfilmer och en kickboxningsfilm som underhållning med jättehögt ljud. Bara våld. Men sen - såå välkommen och så ”hemma” här! – O så fin fet du har blivit! – det är fint att vara tjock för då har man det bra och är inte sjuk!. Morgonbönen när sjuksköterskestudenterna bara sjunger. Alla på sjukhuset som säger hej. Utveckling finns numera i form av en uttagsautomat (ATM) inne på sjukhusområdet. Däremot är vägarna lika dåliga som förut, även inne i Dar. Man får som vanligt(?) inte ut sin lön på sjukhuset. Jag sitter och skriver här. Josefin tvättar. Hon har blivit av med minst 3 framtänder sen sist. Charles, min gamle trädgårdsmästare, och Justin, som alltid stod och höll i vattenslangen, nu Leenas nattvakt, snickrar ett nytt brunnslock i skuggan av mangoträdet. Mary, som lagade mat åt mig sist och åt många andra tidigare år, nu arbetslös, har varit här och hämtat en gåva – skolavgift. På tal om vatten så är det inget vatten eller ström för den delen i Leenas hus nu. Jag bor i ett gästhus så jag har vatten men ingen ström. Det är ljuvligt hett på gränsen till… fast om man sitter still och löser ett korsord bara och inte i solen för den bränner så är det skönt, långt borta i världen utan krav. Moln skuggar ibland och det blåser faktiskt lite. Det är bra för tvätten som hänger ute. När jag kommer till mitt rum sitter AnnaMery där. Kärt återseende, men dåliga nyheter. Mary, Annamerys barnbarn, är död, dog i augusti, ”lunginflammation”, 21 år. När jag kom för 15 år sen så hade AnnaMery hand om sina två barnbarn, en från var son. Anne och Mery, jag har sett dem växa upp och tyvärr komma fel i livet också. Mary´s barn bodde 7 år hos AnnaMery. Efter begravningen tog pappan barnet med sig hem och AnnaMery har inte sett barnet på 4 månader för dom kommer inte hit med det. Ger henne busspengar till att åka dit – det är inte långt 3 mil. Jag går till körövningen och det är så många nu som är med i kören, så roligt. Jag presenterar mig för dom jag inte känner och ber dom sjunga en sång för mig. David körledaren intonerar ” O, store Gud ” som han själv har gjort ett arr på – ståpäls och jag sjunger med. Går glad hem, men ingen ström så jag går till Leena för att kura skymning. På vägen ringer jag Heinke (så länge tfnpengarna räcker). Hon är på nytt i Matema på ett tre års kontrakt - ett år har redan gått. Jag vi återväder flera av oss om och om igen. Jag åker inte till Matema denna gång. Det var där jag ådrog mig snäckskalsfeber förra gången och blev så sjuk. Det kan vänta. Leena och jag kurar skymning, läser i stearinljus´ljus skvallertidningar som Torunn skickade med. Strömmen är åter vid 9 tiden och nattvakten Justin följer mig hem.